Tillsammans kan vi stoppa de brunas framfart
I lördags dog ytterligare 39 flyktingar vid Medelhavets stränder, tio av dem var barn, fyra under två år. Totalt beräknas någonstans mellan 250 och 300 ha drunknat på Medelhavet under januari. Februari började inte bättre, i samma område vid den turkiska kusten drunknade ytterligare minst nio personer i tisdags, varav två var små barn. I Aftonbladet blev det en liten TT-notis om det, många tidningar skrev inte alls.
Den 26-årige August Landmesser vägrade vara en del av Hitlers propgandamaskin. När bilden togs 13 juni 1936 hade han har precis fått veta att han inte får gifta sig med sin fästmö Irma Eckler, då hon klassificerats som judinna. Foto: Public domain.
Till skillnad mot i september väcker bilderna på drunknade spädbarn inga stora reaktioner i media. Statsministern talar inte längre på stora manifestationer om att det är ”dags att Europa står upp för människans okränkbara värde och rätt, som vi i våra deklarationer och avtal svurit att värna”. Istället har han med hjälp av MP och SD mer eller mindre stängt våra gränser och kraftigt inskränkt asylrätten.
Samma dag som de 39 döda hamnade på Turkiets strand samlas uttalade nazister och andra högerextrema, sverigedemokratiska riksdagsledamöter och lokalpolitiker från C för att demonstrera mot ”denna och tidigare regeringars folkfientliga vanstyre”. Föregående dag ger sig ett rasistiskt medborgargarde på ensamkommande flyktingbarn i centrala Stockholm. Påhejat av bland annat sexrådgivaren Katerina Janouch, som på Twitter skriver om ”inbördeskrig mot det marockanska gatuslöddret”. Ett par veckor tidigare hördes en av Sveriges före detta främsta komiker, Jonas Inde, diskutera huruvida förintelsen skett eller ej i den nazistiska organisationen Svenska motståndsrörelsens podcast.
Jag tror vi alla, som inte själva följt med i glidningen, ser hur värderingarna i samhället med rekordfart förändras. Hur åsikter som för ett halvår sedan ansågs vara extremt bruna har normaliserats, hur politiskt medvetna Billy har börjat dela artiklar i sociala medier om problem med invandringen. Hur politiskt omedvetna Carl alltmer delar saker från Avpixlat, Nyheter Idag, Fria Tider, med upprörda kommentarer. Hur det på middagsbjudningen och i fikarummet börjar talas om “de där”.
Den öppna rasismen har blivit rumsren, så rumsren att en förtroendevald centerpartist kan demonstrera med nazister utan att partiet reagerar. På några månader har vi gått från en majoritet för en generös migrationspolitik till att 70 procent vill ha stängda gränser och en inskränkt asylrätt.
Vi är många som har varnat för en sådan utveckling – vid EU-inträdet, när transportörsansvaret infördes och medan regering och riksdag år efter år drivit en politik som gjort att Sverige glider isär.
Farten och kraften i förändringen är dock både förvånande och chockande. Historikern Mats Deland pekar i lördagens UNT på Socialdemokraternas roll. ”När Socialdemokraterna släpper alla hämningar gör många andra det också. Efter Luciabeslutets flyktingstopp i december 1989 följde attacker mot flyktingförläggningar, Lasermannen och VAM och en våldsexplosion som tog tio år att hejda.”
Nu ser vi en repris som dessutom legitimerats av att det tidigare flyktingvänligaste partiet har följt med i Socialdemokraternas galenskap. I samband med den solidaritetsvåg som sköljde över Sverige i september sjönk stödet för SD. Men efter det har vi bland annat sett hur:
• SD deklarerar att riksdagsarbetet ska prioriteras ner till förmån för utomparlamentarisk kamp. Resultatet ser vi i en mängd bränder i flyktingförläggningar, rasistiska medborgargarden, rasistiska mord och manifestationer som den i lördags.
• Malmö kommun genomför en brutal vräkning av romer.
• S, MP, KD, M, C och L stoppar permanenta uppehållstillstånd och anhöriginvandring.
• S, MP och S inför transportörsansvar och visumkrav och inskränker kraftigt asylrätten.
• Regeringen deklarerar att 80 000 personer ska skickas tillbaka dit de kom ifrån.
Vi har ett kritiskt läge, där vi antingen lyckas bryta de brunas framfart eller riskerar att få ett riktigt otäckt samhälle. Och det är bara vi som kan se till att det blir det förstnämnda. Som Martin Luther King sa: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”. Det är därför allas vårt ansvar att aldrig tiga när de bruna värderingarna sprids. Låt inte fascisterna demonstrera ostört, delta i motdemonstrationerna eller åtminstone i demonstrationerna för ett öppnare Sverige.
Alltför många har genom historien tittat åt ett annat håll när auktoritära krafter kränkt mänskliga rättigheter. Alltför många har ”bara” lytt eller upprättat gränskontroller och byggt stängsel med motiveringen att någon annan annars skulle ha gjort det.
Vi behöver vår tids Raoul Wallenberg, som hjälper flyktingar förbi gränskontrollerna, som hjälper familjer att återförenas, som aktivt hjälper flyktingarna, tar emot ensamkommande, gömmer dem som inte får asyl, och så vidare.
Regering och riksdag kommer inte att rädda oss från de bruna, men tillsammans kan vi göra det. Alla kan inte göra allt, men tillsammans kan vi vägra rasismen logik och stoppa dess spridning.
