Sånger om dem som är på flykt
Nadin al Khalidi skriver och berättar historier utifrån bilder och egna minnen från krig och flykt. Hon ser det inte som att texterna är politiska men med sitt band Tarabband påverkar hon unga människor i både Sverige och arabiska länder.
”De hittar hopp och glädje och får energi av de här låtarna i den verklighet de lever i” säger Nadin al Khalid. Foto: Claes Thureson.
Vi träffas på Kaffebaren vid Möllevångstorget i Malmö. Det har gått några dagar sedan Tarabband hade releasekonsert för sin andra skiva Ashofak Baden (Vi ses sen) och Nadin al Khalidi är fortfarande uppfylld av det som hon säger kan ha varit en av bandets bästa spelningar.
– Det kändes som att ni hade koll på allt, musiken, kläderna, ljudet, ljuset, säger Nadin al Khalidis vän musikern Sousou Cissiko som också dyker upp på kaféet.
Det blev verkligen tarab, arabiska för den magiska känsla som uppstår när musiker är så samspelta det bara går.
Bilder i nyhetsflödet
Ashofak Baden är förutom namnet på skivan också namnet på plattans första låt.
Texten kan ses som en symbol för de texter som Nadin al Khalid skriver. Den handlar om ett yazidiskt par som tar en sista selfie innan de skiljs åt. Kvinnan tar barnen med sig upp på ett berg för att söka skydd från IS styrkor som är på väg, men mannen stannar i byn med sina föräldrar som inte kan fly.
Alla Nadin al Khalidis texter är historier som på något sätt handlar om människor som är mitt i eller har varit med om ett liv på flykt.
– Det är saker som jag tänker på varje dag, känner kring och diskuterar med vänner, som sedan blir texter. Det jag berättar kan ha utspelat sig i vilken krigszon som helst i världen, inte bara i Syrien eller Irak. Men det är om det jag själv har sett kan hända som jag berättar. Det blir så klart starkt då, säger hon.
Ofta kommer tankarna efter bilder som hon har sett i nyhetsflödet på nätet. Hon pratar om en bild som spreds nyligen, där en mamma och en pappa som befinner sig på flykt i Grekland, vid den makedonska gränsen, tvättar sin alldeles nyfödda baby i kallt flaskvatten ovanför en lerpöl.
Berättelser och öden
På Tarabbands konserter berättar Nadin al Khalidi ofta bakgrunden till varje låt. En text handlar om en 4-årig flicka som blev dödad i Gaza, en annan om en 18-årig kurdisk kvinna som försvarade sin by från IS och använde sista skottet i sitt vapen mot sig själv när hon insåg att hon annars skulle bli terrornätverkets fånge.
Nadin al Khalidi ser det inte som att texterna hon skriver är politiska.
– Det är människors berättelser och öden som jag berättar om.
– Fast det är ju politik ändå, säger bandmedlemmen Gabriel Hermansson, som också är med kaféet.
Nadin al Khalidi är inte mycket för att hålla jobbiga händelser och känslor ifrån sig.
– Nej, varför skulle jag det? Jag är inte rädd för att känna saker, utan mer fokuserad på att hitta en plan för hur jag kan påverka.
Volontärer i höstas
Nadin al Khalidi är mycket frustrerad över det som händer vid Europas gränser med flyktingar som är fast i skogen eller blir misshandlade av gränspoliser. Hon säger att hon hoppas inspirera andra att vara emot stängda gränser genom de diskussioner hon tar med vänner och bekanta både i verkliga livet och i sociala medier.
När stora grupper av flyktingar från bland annat Syrien i höstas började anlända till Malmö central avbröt Nadin och Gabriel sitt arbete i skivstudion för att vara på Centralen som volontärer.
Tung text – glad musik
När skivan sedan skulle göras klar gick Nadin al Khalidi igenom en kris. Kan verkligen texter om så tunga saker sättas ihop med musik som är så upplyftande som Tarabbands? grubblade hon.
– Men vi hittade en balans. Även om en text har ett viktigt och allvarligt tema behöver inte musiken vara mörk och dyster. Det finns ju också en kraft och styrka i det vi vill förmedla, säger Gabriel Hermansson, som är en av dem som gör musik till Nadin al Khalidis texter.
– Det kan till och med vara en poäng med en medryckande låt. Till texten om kurdiska tjejen valde vi en brudparad, som ett sätt fira henne och hennes motstånd.
Och när skivan nyligen recenserades i bland annat Sydsvenskan, fick den omdömet att musiken och texterna fungerar fint tillsammans.
Unga hör av sig
Bandet får mycket feed back, inte minst genom sociala medier. I arabvärlden sprids Tarabbands musik flitigt och ofta hör unga människor därifrån av sig.
– De hittar hopp och glädje och får energi av de här låtarna i den verklighet de lever i, säger Nadin al Khalidi.
Det spelar också roll för de unga att se ett band där en arabisk kvinna sjunger och är omgiven av jämlika manliga, svenska musiker, säger hon.
Låten Bagdad Choby från bandets första skiva har blivit en riktig hit, inte minst i länder som Egypten och Jordanien där Nadin al Khalidi och hennes band har varit på flera turnéer. Kanske tar genombrottet i Sverige omvägen via bandets numera utsålda konserter där.
– Senast i Kairo spelade vi för 1 500 personer. Vi fick höra att folk gått och väntat i ett halvår på vår konsert, berättar Nadin al Khalidi.
Hemma i Malmö har de blivit igenkända för att de varit med i flera arabiska tv-kanaler som sänds i Sverige via parabol.
Om Nadin al Khalidi
Sångerska, musiker och skådespelare som bor i Malmö. Sjunger och spelar i bandet Tarabband som nyligen har släppt sin andra skiva Ashofak Baden. Hon kommer även att vara konferencier för den årliga folk- och världsmusikgalan, som i år arrangeras den 30 mars–2 april i Västerås.
Föddes i Bagdad
Nadin al Khalidi föddes i Bagdad 1980. Hennes pappa var skådespelare och hennes mamma spelade piano. I början av 1990-talet flyttade familjen till Kairo som Nadins mamma kom ifrån. Nadin återvände till Bagdad i slutet av 1990-talet men flydde tillsammans med sin syster till Sverige 2002. Där hamnade hon ganska snart i Malmö och bodde under lång tid hemma hos skådespelaren Marianne Mörck, som hon ser som en extra mamma.
Musik och teater
Nadin Al Khalidi arbetar också med teater. Hon turnerar bland annat med barnteaterföreställningen Marhaba Hej! tillsammans med Tarabbandkollegan Gabriel Hermansson.
