Omställningen måste vara etisk
Omställningen kommer att kräva kunskap om hur vi kan leva självförsörjande på ett etiskt riktigt sätt, skriver Stefan Villkatt på veckans Under ytan. Han undrar om det ens kan kallas självförsörjning att leva på andras kroppar eller kroppsfunktioner.
Att leva självförsörjande är en dröm för många. Att hitta en billig liten gård på landet och börja leva utanför marknadssamhällets lönearbete och konsumtion.
Många storjordbruk förr var självförsörjande. Även många bruksorter, med sina enorma bruksägda jordbruk. Men de var förstås samtidigt centrala aktörer i utvecklingen mot fullskalig industrialism och dagens marknadssamhälle. Också storjordbruk som grundades på slavarbetskraft har förstås ofta varit självförsörjande, exempelvis romarrikets latifundier. Det finns alltså inte någon motsättning mellan självförsörjning och marknadsekonomi. Inte heller innebär självförsörjning i sig att verksamheten är etiskt hållbar.
Plast eller slakt
Minns när jag själv för många år sedan, som ganska nybliven djurrätts- och ekoaktivist, började prenumerera på tidningen Åter, ett ”Forum för självförsörjning och alternativt boende på landsbygden”. Minns hur förväntansfull jag var och hur upprörd djurrättsaktivisten i mig blev. På samma vis som miljöaktivisten i mig blev upprörd när djurrättsfolk inte såg bilism eller skenande massproduktion av skräp som ett problem.
Det finns inte någon självklar koppling mellan att värna om djur och att försöka rädda vår miljö. Tvärtom är det nog ungefär lika vanligt med djurrättsmänniskor som lyckligt tipsar om plast som miljömänniskor som pläderar för slakt. Det är lätt att glömma i dag, när många väljer vego av klimatskäl och djurrättsrörelsen pratar miljö.
Ja, vi behöver gå tillbaka till en mindre global värld, transportmässigt. Vi behöver leva mer lokalt, produktionsmässigt. Och ökad grad av självförsörjning är en bra målsättning för både enskilda, grannar, byar och samhällen.
Men den självförsörjningen måste vara etiskt grundad. Att ha slavar eller annan billig arbetskraft, som genom sin muskelkraft skapar ett överskott som de som driver gården kan mumsa på, får inte vara rätt väg att gå. Och detsamma måste gälla djuren. Kan det ens kallas självförsörjning att leva på andras kroppar eller kroppsfunktioner? Förutom allt det självklara i att mjölken tillhör kalven och att lantraserna inte alls producerade något överskott att tala om.
Sammanhang av våld
Många av oss oroas också av kopplingarna mellan våld mot djur och våld mot människor. Att våldet mot djur inte alls verkar gå att avgränsa till bara djuren. Att jägare och slaktare verkar löpa större risk att ta till våld än andra är ytterligare ett skäl till att låta omställningen bli vegetarisk och djurrättslig. För varför ska vi skapa en ny värld där våldet redan är inbyggt i systemet?
Att vi måste göra vår värld mindre global transportmässigt innebär inte att vi får glömma varandra. Och vi är många. Fruktansvärt många. Och med djur som vi utnyttjar blir det ännu fler munnar att mätta. Lantbrukens djur föder oss inte, de kostar oss mat. Mat som vi skulle kunna äta.
Högre krav på solidaritet
Ekofascister, som exempelvis Pentti Linkola, har valt våldets väg och menar att vi måste göra oss av med människor. Och ja, jag tycker också att människorna måste bli färre. Men tänker att det måste ske genom social rättvisa, preventivmedel och upplysning. Inte genom massutrotning och våld.
Vi vet, inte minst sedan Shora Esmailians Ur askan – Om människor på flykt i en varmare värld, att vi är på väg mot en tid med högre krav på solidaritet människor emellan. Och från höstens Refugees Welcome till dagens stängsel har det blivit allt tydligare att även den del av mänskligheten som hamnar här uppe i norr kommer bli större. Inte mindre.
Filosofen Kant ställer ett grundkrav på en etik, för att den ska överhuvudtaget ska kunna kallas etik. Han menade att en etik måste fungera även om alla levde i enlighet med den. Därför måste vår omställning, den nya värld vi skapar, kunna levas av alla.
Visst kan enstaka människor leva off grid ute i skogen, som Pentti Linkola gjorde. Men vi kan inte bygga en etisk omställning på försörjningssätt som kräver att vi är en bråkdel av det antal människor vi är i dag. Tvärtom behöver vi koncentrera oss på att skapa sätt att odla som kan försörja många.
Det innebär att vi måste odla grödor som människor kan äta. De djur som skapats av djurindustrin får långsamt dö bort från oss. Och de vilda djuren får tillbaka sina skogar. Ett fåtal av de gamla lantraserna kanske blir kvar som husdjur?
Vi behöver titta på alla de experiment som görs med mikroodling, för vid en kollaps kommer vi antagligen lida brist på odlingsmark. Det vore också bra att hitta fram till fungerande former av kollektivt odlande och självförsörjning på bynivå, eftersom ensam inte är stark. Och vi kommer också i framtiden behöva sörja för dem som inte kan kroppsarbeta. För jag hoppas att de delar av omställningsrörelsen som är romantiskt lagda och vurmar för det gamla inte menar att vi ska börja behandla gamla, sjuka och svaga som vi gjorde förr.
Vi behöver också tänka på boende. Hur ska vi bebygga landsbygden ifall transportsystemet självdör och städerna inte längre fungerar? Ska alla bo i husvagn?
En omställning behöver också en struktur för utbildning. Hur bygger vi enkla bostäder? Med vilka verktyg? Med vilka material? Hur fungerar fröodling? Hur ska morötter bäst bevaras?
Baserad på etik
Också ur ett etiskt perspektiv är det här viktiga frågor. Rädda och desperata människor är farliga. Planer, kunskap, struktur – ja, det vi kallar samhälle – är centrala för en människas känsla av trygghet och därmed också grundläggande i byggandet av en värld utan våld.
Till syvende och sidst behöver vi alla, inklusive övriga djur, en radikal omställning kvickt, för att inte vår jord ska bli olevbar. Men den omställningen måste baseras på etik. Hur ska vi annars få till en värld vi faktiskt vill leva i?