Ojnareskogens vänner håller andan
Bästeträsk på norra Gotland är inte ett träsk. Det är en sjö med vit botten och klart, grunt vatten, omgiven av skog, och därför ser den ut att vara ljust blågrön, som en isländsk vulkansjö, fast klar.
I sjön lever sik, agatsnäcka och kransalger, och runt omkring den finns många rödlistade arter. Sedan 2001 är Bästeträsk och dess stränder naturreservat, och nu är det även på väg att bli vattenskyddsområde eftersom vattnet behövs som dricksvatten.
Sjöns vita botten består liksom hela ön av kalk, och öster om Bästeträsk finns ett område där kalken är så fin och transportmöjligheterna så goda att två företag gärna vill ha kalkbrott där. Redan för tio år sedan ansökte Nordkalk om tillstånd, och en lång och märklig process tog sin början.
Det som komplicerade saken var att området öster om Bästeträsk, Ojnareskogen i Bunge, är en ömtålig och unik skog, livsmiljö för många arter som knappast lever någon annanstans, och därifrån kommer också det klara vattnet i Bästeträsk. Ojnareskogen var på väg att bli Natura 2000-område och ingenting som skulle huggas ner och brytas upp.
Ändå fick Nordkalk tillstånd sommaren 2012. Inte ett skyddsvärt grässtrå skulle krökas och vattnet i Bästeträsk skulle bli ännu renare än förut, lovade de, samtidigt som de klagade över myndigheternas hårda krav. Så fort tillståndet kom skickade de in inhyrda skogshuggare från Mellanskog för att meja ner skogen innan något motstånd hann mobiliseras. Ojnareskogens vänner hade redan hunnit dit, det satt demonstranter i träden och bland tuvorna, men avverkningen började ändå. Nordkalk högg ner mer skog än de hade fått tillstånd till, med långt mindre hänsyn än de hade lovat.
Men demonstranternas budskap nådde fram. Mellanskog lämnade Ojnareskogen och Nordkalks tillstånd att förbereda provbrytningen drogs tillfälligt in. Den juridiska processen, som fram till dess hade varit full med felaktigheter, fick tas om på nytt.
Nu närmar den sig slutet igen, den här gången med en rödgrön regering. Processen har legat i vila det senaste halvåret för att regeringen skulle få överväga att göra Ojnare till Natura 2000-område, men den 31 augusti är fristen slut.
Carl Schlyter, riksdagsledamot för Miljöpartiet, sa den 13 augusti till Miljöaktuellt att han litade på att regeringen skulle skydda området eftersom Stefan Löfven har lovat att dricksvatten och värdefull natur ska skyddas och att ekoturismen ska stärkas.
Natten mellan den 18 och 19 augusti sipprade nyheten fram att regeringen hade bestämt sig för att skydda skogen genom att göra den till Natura 2000-område. Det officiella beslutet skulle komma i går, den 20 augusti, eller också nästa torsdag – det måste komma nu, skrev DN.
Men på onsdagen dementerade regeringen att det fanns något beslut. Ärendet är fortfarande under beredning i Regeringskansliet, skrev de. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Hanna Westerén från Gotland sa till Helagotland.se att det knappast skulle bli något beslut före den 31 augusti heller. Om det stämmer, innebär det att allt kommer att rulla på som vanligt därefter.
Så vad kommer att väga tyngst – Nordkalks kortsiktiga intressen eller tilltron till den svenska miljölagstiftningen? 60 jobb i ett kortlivat kalkbrott eller dricksvatten, naturvärden, ekoturism och framtid? Är miljölagstiftningen vatten värd?
När den här texten skrivs på torsdag förmiddag står Fältbiologerna utanför Rosenbad och demonstrerar för ett positivt besked. Det är oklart om det kommer något, och ännu mer oklart hur regeringen ska ha någon trovärdighet kvar i miljöfrågor om de inte stoppar vansinnet.