Mys på Sturebadet för 100 papp om året
För ett tag sedan, en fredag, besökte jag överklassens Stureplan i Stockholm. Närmast dit har de som bor på Östermalm. Här kan man köpa en klocka för ett par hundratusen spänn, om man har lust till det. Och här handlar somliga en fredagseftermiddag kläder som ska bäras till helgen och sedan kanske aldrig mera – för summor som skulle ge många familjer ett livslångt festligt fredagsmys.
Navet på Stureplan är en fashionabel galleria. Där finns bland annat Sturebadet, som för några årtionden sedan frekventerades av alla möjliga. Inte tänkte jag bada, men jag är nyfiken av mig, så jag beslöt att kolla lite på badets erbjudanden. Och fann då att man där kan hyra en personlig badrock – för 2 300 kr per år. Skulle man vilja ha rubbet så finns ett de luxe-paket. Det inkluderar hyra av badrock, skåp och träningskläder, personlig träning 50 gånger per år, frukost vardagar, tillgång till turkiska badet några timmar per år. Och man knyts till badets specialistläkare. Paketet kostar 100 000 kr per år, således 8 333 kr per månad. I dag besöks inte badet av vem som helst.
I en av gallerians barer begrundar jag priserna på Sturebadet. Jaha, det här unnar sig alltså överklassen. Ändå har man det så svårt, ändå klagar man alltid.
Invid mig dyker en man i 45-årsåldern upp, i blå kavaj med något emblem på bröstfickan. Vant beställer han med samma arroganta tonläge och egendomliga r som Carl Bildt har. Så kikar han på en ung kvinna som också står vid bardisken, och säger: ”Det ärrr helt underbaarrrt att åsynen av en sååå ljuvlig kvinna kan förgylla min fredagskvällllll!”.
Jävla sprätt, tänker jag. Och värst av allt: hans tuppkam har växt på senare år i takt med att skiktningen har ökat i samhället. Och det här med ökade klasskillnader är ingen åsikt jag har, utan ett faktum. Sverige har förändrats så till den milda grad att till och med OECD undrar vad som har hänt. I en rapport konstaterar OECD att Sverige för 20 år sedan hade de minsta inkomstskillnaderna av alla OECD-länder, men 2010 hamnar Sverige på 14:e plats.
OECD gör följande reflektion: ”Åtgärder som hjälper till att begränsa eller vrida tillbaka ojämlikhet kan inte bara göra samhällen mindre orättvisa utan även rikare.” OECD menar att den svenska tillväxten skulle ha varit bättre om inte klyftorna tillåtits växa som de har gjort.
Tänker även på SCB som i statistik visat att den disponibla inkomsten sedan 90-talet har ökat generellt för förvärvsarbetande, tack vare höjda löner, lägre skatt och ökade kapitalinkomster. Men, skriver SCB uttryckligen, den disponibla inkomsten har minskat för grupper som arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer.
Tankarna går till Jenny som vi intervjuade för Pockettidningen R för ett par år sedan. En kvinna som hamnat på efterkälken till följd av arbetslöshet.
En kväll fick hon jävligt svår tandvärk. I en tand, precis vid sidan om dem man ser vid ett leende, en tandvärk som sociala myndigheterna på inget vis självklart är med och avhjälper. Och Jenny berättar hur hon sparade 800 spänn åt socialen.
”Jag tog en tång och drog. Lite i taget. Det var en sån där poly, polygriptång. Först drog jag tills jag inte orkade längre. Sen fick jag hoppa och skrika ett tag tills jag lugnade ner mig. Och sen drog jag igen. Så fortsatte det. Och till slut var den ju ute.”
