Med basinkomst blir vi jämställda
Jag välkomnar teknisk rationalisering – ökad produktivitet hjälper oss att ge välstånd även till den som inte har chans till en hög arbetsinkomst.
Men för varje given tekniknivå använder vi mindre arbete och mer olja ju dyrare arbetet är. Och jag förespråkar inte klasskillnader, utan bara ett annat sätt att minska dessa.
Att kollektivavtal historiskt gett oss mer jämlikhet innebär inte att det var det bästa sättet; det var bara det enklaste – ett sätt att åstadkomma viss omfördelning inom ramen för arbetslinjen.
Och ja, jag vill tänka utanför den boxen och förespråkar basinkomst. Det betyder inte att arbete är meningslöst eller överskattat – tvärtom, med basinkomst lönar sig arbete från första kronan, till skillnad från i dag.
Att många arbetslösa ”går ner sig” tror jag beror på att dom, utöver den relativa fattigdomen, drabbas av en stigmatisering, en utsortering. Vi drar upp en gräns mellan folk i jobb och folk i åtgärder, och den gränsen går vid kollektivavtalens lägstanivåer. Om ingen vill anställa en person för 119 kronor i timmen för att hen är lite luggsliten, inte klarat skolan eller kämpar med språket, så kan hen bli stämplad som socfall och förlora makt över sin tid och respekt för sitt liv.
Men med basinkomst suddar vi ut gränsen mellan arbetande och arbetslös, genom att övergången från det ena tillståndet till det andra blir mer flytande, och grumlad av frivilligarbete, studier och andra projekt. Vi blir på ett psykologiskt plan mer jämställda, vilket är just vad vi vill: utöver syre, vatten och pengar så behöver vi känslan av att vara en av oss.
Läs de tidigare inläggen i debatten mellan Harald Enoksson och Anders Malmros om fack, kollektivtal och basinkomst:
http://arkiv.tidningensyre.se/kollektivavtal-ar-osolidariska/
http://arkiv.tidningensyre.se/kampa-for-kortare-arbetstid/
http://arkiv.tidningensyre.se/med-basinkomst-blir-vi-jamstallda/