Må klokare liv komma efter oss
Om vi fick göra om vår värld från början – vad skulle vi göra annorlunda då? Den här tiden vi lever i gör att jag ofta längtar bort. Eller tillbaka.
Jag tänker på hur det varit förut och hur det har blivit sen dess. Visst har vi gjort stora framsteg. Till exempel inom medicin, teknik och vetenskap naturligtvis, viktiga områden som gör oss friskare, kommunikationen snabbare och som får oss att lättare förstå konsekvenserna av vårt handlande. Den relativa globala kampen för att rädda klimatet är igång även om det går för långsamt. Och det är fint att blicken på varandra långsamt förändras i takt med att normer kritiseras. Bra att fler är vegetarianer och värnar om djurrätt. Och det finns fler kvinnliga politiker än när jag var liten.
Men det är väldigt mycket illa som står helt stilla och det är fruktansvärt frustrerande att vi inte lärt oss stå ut med varandra och samsas om den jord vi alla fötts lika nakna till. Och jag undrar hur världen och civilisationen varit om människan inte hade exploaterat och lagt stora delar av jorden under sig, utan istället levt i följsamhet med den? Om vi använt vår unika hjärnas möjligheter på ett ödmjukare sätt.
Om vi inte sprängt berg för att vräka oss fram utan tagit oss runt berget istället. Eller klättrat över det. Om vi haft respekt för att berget står där berget står därför att det ska stå där. Om vi inte hade varit så glupska och egoistiska och tyckt att ”här ska vi fram” i en falsk tro att vi äger jorden och att den är vår att göra vad vi vill med.
Om vi inte hade stängt in djuren för att tvinga dem att vara vår mat, utan (de som nödvändigtvis vill äta kött) jagat dem på lika villkor, med det vi fått av naturen: våra trubbiga tänder, långsamma ben och mjuka händer. Istället för att tillverka vapen och fängsla värnlösa varelser som har samma rätt till den här planeten som vi, i en falsk tro att vi äger djuren och att de är våra att göra vad vi vill med.
Våra kollektiva händer är smutsiga. Ju längre tiden går ju mer skäms jag. Ju mer önskar jag att vi vant oss att klara oss med mindre. Att vi vridit vapnen ur händerna på männen för länge sen och bett dem hålla käften.
Om alla som lever på jorden delade på de resurser som finns så skulle alla leva gott. Ingen skulle vara fattig och ingen skulle vara rik. Det är egentligen en enkel fördelningsfråga som blivit så svår, orättvis och ödesdiger. Girigheten har fått råda för länge nu. Den riskerar att bli vår undergång. Naturen kommer att slå tillbaka. Vi kommer troligtvis inte att överleva det och jag känner egentligen bara en stor tacksamhet inför det, och en förhoppning om att när jorden gjort sig av med oss, så kommer nytt klokare, följsammare liv att ta plats på den här vackra planeten.
För oss som lever här nu, är det snart försent att göra om, att rätta till våra misstag. Det tåget går. Vi får leva i det som är. Men jag hoppas att vi kan samla alla våra misstag i en liten överlevnadskapsel som nästa ”generation” jordinvånare kan hitta och dra lärdom av. Och kanske även en kapsel med det lilla vi kommit fram till som främjar fred och frihet för alla levande varelser.
