Konsten att läsa en kvällstidning
När en kvällstidning rapporterade att regeringsplanet hade flugit mellan Bromma och Arlanda blev det stor uppståndelse. Men i själva verket var det en storm i ett vattenglas. Det är svårt att läsa kvällstidningar, speciellt om man vill att det som står där ska vara sant, skriver Maria Wetterstrand.
En morgon blev jag uppringd av en journalist. Det var en journalist från en kvällstidning. Hon ville att jag skulle kommentera scoopet för dagen i tidningen – de hade avslöjat att regeringsplanet flugit mellan Arlanda och Bromma. Jag tackade vänligt men bestämt nej. Jag hade inte ens läst artikeln.
Det gjorde mig ändå lite nyfiken. De är ju bra på det, kvällspressen, att göra oss nyfikna. De får oss att kommentera på twitter, länka på facebook och diskutera deras löpsedlar i fikarummet. Ofta utan att vi ens läst så noga vad de skrivit.
Således gick jag, av ren nyfikenhet, in på mobilsajten och läste ”scoopet”. Jag konstaterade snabbt att det var rent trams.
Trots att det var så uppenbart trams så gick många, många in i tidningens fålla. På Twitter och Facebook gick oppositionspolitiker igång och kritiserade regeringen. I Stockholms city mötte jag en äldre dam som spontant utbrast ”Jag måste säga att jag är så besviken på att ministrarna flyger från Arlanda till Bromma”.
Även regeringsanställda grep betet och gav sig i polemik med journalisterna på sagda kvällstidning. ”Ni skriver att regeringen beordrat planet att flyga från Arlanda till Bromma för att hämta ministrar, det är inte sant!”.
”Var har vi skrivit det?” undrade journalisten. Exakt. Var hade de skrivit det? Ingenstans faktiskt. Hur kan det då komma sig att så många trodde att det var exakt det de hade skrivit? Jo, därför att det är en svår konst att läsa en kvällstidning.
För det första: läs texten innan du kommenterar. För det andra: läs enbart texten. Strunta i ingresser, rubriker och löpsedlar. Tänk bort att de påstår att det är ett avslöjande. Detta är lockbeten och ska få något att verka mer intressant än det är. Regeln är: Hade det varit så som löpsedlar och rubriker ger sken av så hade rubriken och löpsedeln varit ännu mer uppseendeväckande. (Typ ”KRISPANIKSKRÄCK” eller ”FULLT KAOS ÖVERALLT”, två autentiska exempel). För det tredje: Läs de fakta som finns.
Vad konstaterar vi då? Regeringsplanet har flugit från Arlanda till Bromma vid några tillfällen. Det har landat på Arlanda när det kommit in sent på kvällen då Bromma stänger kl 23. Planet har då beordrats att flyga till Bromma, dess hemflygplats, morgonen efter. Detta eftersom det enligt uppdraget ska finnas där då. Det står ingenstans att regeringen eller någon minister beordrat dit planet. Det står inte att någon minister ens vetat om att planet kvällen innan deras flygresa landat på Arlanda. Och jag lovar, hade det varit så, då hade det stått i texten.
Det är en svår konst att läsa en kvällstidning. I synnerhet är det en svår konst om vi önskar att det som står där är sant, för att det till exempel ger oss lätta poäng mot en politisk motståndare, eller en skandal handlar om någon vi inte gillar. Enklast vore förstås att hålla armlängds avstånd till den typen av journalistik helt och hållet. Men det är ju svårt att inte bli lite nyfiken ibland.