Året då regeringen stängde Sverige
2015 går mot sitt slut. Året då vi fick ett uppblåst klimatavtal med väldigt lite innehåll. Året då ett terrordåd i Paris, som tog lika många människors liv som terrorn gör varje dag i Syrien, förvärrade det världspolitiska läget ytterligare.
Året då ett avgasfuskande VW avslöjades, ockupationen av Västsahara fyllde 40 år och IS och Assad skruvade upp terrorn i Syrien till en katastrofal nivå. Året då den så kallade Greklandkrisen först helt dominerade media för att sedan helt försvinna. Året då Finland bestämde sig för att testa basinkomst och några holländska kommuner började göra det. Året då en oskyldig flykting pekades ut av Säpo, och i stort sett all svensk media, som terrorist.
Men vi i Sverige kommer att minnas 2015 som året då Sverige stängde ute 10 000-tals människor som försökt fly krig, terror och död. Ett beslut som sades vara nödvändigt, men som ingen ville ta ansvar för. Miljöpartiet skyllde på sina kommunpolitiker, riksdagsmajoriteten, Moderaterna och sossarna. Sossarna skyllde på EU och de moderatstyrda kommunerna. Moderaterna skyllde på regeringen för att de inte bromsat tidigare. Och regeringen skyllde gemensamt på Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps rapport, ”verkligheten” och en hotande ”systemkollaps”.
Ingen ville genomföra den SD-liknande politiken, sa de. De var bara tvingade till det. 1940-talets ”vi lydde bara order” blev 2015 ”vi hade inget val”.
Men visst har det funnits val. Tittar vi på de problem som anges som skäl att stänga Sverige är de en blandning av kraftiga överdrifter och lokala problem som behöver åtgärdas. Inget av dem går att jämföra med vad flyktingarna flyr från. Låt oss titta på några vanliga argument.
”Vi har inte råd”. Flyktingmottagandet beräknas i år kosta drygt 30 miljarder och nästa år runt 70 miljarder. Merparten tas från biståndsbudgeten, vilket i sig inte är försvarbart, men gör att påståendet att det drabbar välfärden blir väldigt ihåligt. Om vi ska titta på kostnader kan vi utan problem öka mottagandet utan att det drabbar biståndet genom att till exempel spara på några av dessa saker.
• Räntesubventioner – ca 30 miljarder per år
• Subventioner till miljöskadlig verksamhet – ca 50 miljarder per år
• Militären – ca 50 miljarder per år
• Medlemsavgift till EU – drygt 30 miljarder per år
• Rot- och rutavdrag – ca 20 miljarder
• Förbifart Stockholm – 30–60 miljarder
• Jas – ca 90 miljarder.
”Det finns inte boende för alla”. Just nu finns 30 000 bostäder utlagda för uthyrning på Blocket, Airbnb och Couchsurfing, mestadels boenden för flera personer. Till det kommer alla oanvända sommarstugor, fjällstugor, husvagnar, tomma kontors- och industrilokaler, övergivna hus på utflyttningsorter. Kommuner, ideella organisationer, kyrkor med flera har anmält att de har boende för fler, utan att få respons från Migrationsverket. Sverige är dessutom ett av de länder i världen som har störst boyta per person – 42 kvadratmeter. Och enligt en undersökning i DN är cirka 1,4 miljoner hushåll beredda att ta emot flyktingar i sina hem. 1 400 000! Att jämföra med den högsta prognosen på en bit under 200 000 flyktingar.
Boendeproblemet beror inte på bostadsbrist, problemet är byråkratin. Gör som Centern föreslår, ge alla en peng, så får de själva hyra ett boende. Eller ge alla som har hantverksbakgrund något av alla hus som står och förfaller och låt dem renovera det åt sig själva.
”Det finns inte arbete till alla”. Det är sant att vi har hög arbetslöshet. Men arbetslösheten har inget att göra med hur många som finns i landet. Tättbefolkade länder eller länder med många invånare har inte högre arbetslöshet än de med mindre befolkning. Blir vi fler ökar antalet jobb. Men ska vi komma åt arbetslösheten måste vi fördela jobben, förslagsvis genom att en basinkomst införs. Arbetslösheten handlar om automatisering och politiker som inte tänker nytt – inte om att flyktingar kommer hit.
”Vi hotas av en systemkollaps”. De flesta som försökt skrämmas med systemkollaps har hänvisat till en rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Problemet är bara att MSB själva tar avstånd från den tolkningen. På myndighetens hemsida säger analytikern Alexandra Nordlander: ”att säga att det är en systemkollaps är helt enkelt inte sant”. Både Romson och Löfven lyfte fram faran för liv och hälsa som nämns i MSBs rapport som argument för att stänga Sverige. Men där är Nordlander tydlig. ”När det gäller liv och hälsa rör det flyktingar som kommit till Sverige under hösten, inte befolkningen i stort”. Frågan som då bör ställas är förstås var faran för liv och hälsa är störst för dem som flyr, i Syrien/Afghanistan eller i det svenska flyktingmottagandet?
Men visst, belastningen på Migrationsverket och socialförvaltningarna ska inte underskattas. Sveriges kommuner och landsting har gång på gång lagt fram förslag på sätt att underlätta mottagandet, ofta genom minskad byråkrati. Istället ökar regeringen byråkratin och belastningen på kommuner och myndigheter genom id-kontroller, tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta och så vidare.
2015 var året då vi fick ett falskt och tragiskt spel med människors liv. Ett spel som samtliga i regeringen och alla som inte röstade emot beslutet i riksdagen är ansvariga för. Det finns inga ursäkter, ingen att skylla på. Men 2015 var också året då en fantastisk solidaritetsrörelse drog igång med Refugees welcome och alla volontärinsatser. En rörelse som av allt att döma blir än viktigare 2016.
