Säkerhet tillsammans – med vilka?
Maria-Pia Boëthius ledare i ETC den 17 mars är en novell, en dystopisk historia som utspelar sig i slutet av 2016, fem dagar efter att Donald Trump installerats som USAs president. Muslimer ska interneras och deporteras, klimatavtalet ligger i papperskorgen, en ny mur mot Mexiko ska ”få kinesiska muren att likna en gärdesgård”, samhället är i kaos och Europa bävar. Med undantag för ultrahögern som känner att de nu har världens mäktigaste man på sin sida. Nato har inget att sätta emot.

Ägaren till det här flygplanet är inte nödvändigtvis värst bland kandidaterna i det amerikanska presidentvalet. Men frågan är om vi ska ta skydd bakom honom mot hans ideologiska tvilling Vladimir Putin. Foto: Kiishiri Sato/AP/TT
Det är en novell och i verkligheten är det många månader kvar till valet i USA. Men tanken på en värld vars enda supermakt styrs av Trump är precis så obehaglig – eller ett Nato, styrt av denna supermakt. Skulle vi vilja vara med? Vill vi ha Trumps militärbaser i Sverige? Nej …
I sommar, fortfarande några månader före valet i USA, väntas Sveriges värdlandsavtal med Nato börja gälla. Överbefälhavare Sverker Göranson skrev under avtalet 2014, men innan det träder i kraft måste det godkännas av riksdagen. På tisdag lägger regeringen fram sin proposition, i slutet av maj blir det omröstning i riksdagen och trots splittring i båda regeringspartierna pekar allt på ett bifall.
Försvarsdepartementet tonar ner värdlandsavtalets betydelse och framhåller att det handlar om regler för moms, trafikförsäkringar, sjukvårdskostnader och liknande, i de fall Nato-länder placerar trupper i Sverige. De påpekar också att militär och vapen bara kan placeras här efter svensk inbjudan. Men det förändrar ingenting i fråga om avtalets syfte, som är att Nato-länderna ska ha militär och vapen i Sverige.
De regler som avfärdas som teknikaliteter omfattar bland annat vad som kallas ”privilegier och immunitet”. Natos trupper ska till exempel inte behöva visum och svensk tull ska inte få kontrollera deras papper. Nato-personalen ska också tullfritt få föra in vad som helst i landet. De domstolar som Nato-länderna ska kunna upprätta på svensk mark kommer att kunna utdöma dödsstraff, i de fall landets lagar tillåter det. Själva avrättningen får inte utföras i Sverige. Men om Natos personal skulle bryta mot svensk lag händer ingenting eftersom de kommer att ha immunitet.
De här exemplen är tagna ur långa listor över lagändringar och undantag, och det är inte småsaker. Värdlandsavtalet bygger in Nato och dess trupper i den svenska infrastrukturen, tills ett faktiskt medlemskap blir okontroversiellt, ett litet steg att ta när Nato redan är här. En teknikalitet.
Värdlandsavtalets förespråkare talar om att ”bygga säkerhet tillsammans” och om Ryssland som hotet att samlas emot. På typisk politrukiska slänger de sig med det positivt laddade ”tillsammans” utan att precisera tillsammans med vem. Men för det första är det inte säkerhet vi bygger genom att erbjuda världens största kärnvapenmakt att föra krig från svensk mark.
För det andra är knappast en invasion det vi behöver oroa oss för i en värld där vi vänder själva planeten emot oss. För det tredje: ”säkerhet tillsammans” på USAs villkor innebär, om Trump vinner valet i november, att vi ställer oss under hans beskydd mot hans ideologiska tvilling Putin. Lika väl skulle vi kunna göra tvärtom – skillnaden är bara att USAs vapenmakt är flera gånger större.