Visst finns det vänsterintellektuella
I Syre den 4 september efterlyser författaren Petra Östergren vänsterintellektuella. Hon förväntar sig mer av vänsterintellektuella, mer motstånd, nya perspektiv och kunskapsbaserad vänsteranalys.
Vi måste först och främst definiera vad som utmärker en intellektuell. Vad har en intellektuell för uppgifter? Låt oss först anta att en intellektuell har en plattform som hen använder för att nå fram till en läsarkrets eller en målgrupp. Utifrån den enkla definitionen hittar vi många vänsterintellektuella. Åsa Linderborg (kulturredaktör på Aftonbladet), Kajsa Ekis Ekman (författare och journalist) och Judith Kiros (skribent på bland annat DN-kultur) är några namn.
Åsa Linderborg bidrar ständigt med sina texter till en kulturdebatt som demokratin mår bra av. Senaste exemplet är debatten om Rysslands roll under andra världskriget. Om behovet av att komma ihåg Röda arméns insatser under kriget. Vilket fick borgerliga debattörer att se rött. Här är det viktigt att komma ihåg den intellektuellas andra uppgift, att provocera makten och det rådande ”sunda förnuftet”.
Kajsa Ekis Ekman redogör i sin bok om krisen i Grekland för hur krisen har uppstått, vem som bär ansvaret och varför media, särskilt den borgerliga, rapporterat negativt om grekerna. Hennes bok om surrogatmödraskap fick debatten om den frågan att ta fart i Sverige.
Och Judith Kiros, med sin postkoloniala feminism och uppstarten av plattformen Rummet, lyckades provocera halva kultureliten.
Edward Said sa att den intellektuellas uppgift är ”minst av allt att få sin publik på gott humör: själva poängen är att vara genant, motstridig och till och med otrevlig”. Men är dessa kriterier tillräckliga för att kunna beskriva en intellektuell? Nej! Enligt den italienske vänsterintellektuelle Antonio Gramsci har den intellektuelle i uppgift att vara med och förändra samhället.
En intellektuell ska inte enbart kritisera makten utan även arbeta för förändring. Gramsci skrev: ”Den nye intellektuelles sätt att vara kan inte längre bestå i vältalighet (…) utan i att aktivt blanda sig i det praktiska livet, som konstruktör, organisatör, ’ständig övertalare’ eftersom man inte blott och bart är en talare.”
Det finns organisatörer/aktivister som engagerar sig politiskt, socialt just för att kunna förändra, övertala, för att därefter kunna uppnå ett mål. Det arrangeras föreläsningar på lokala nivåer av duktiga aktivister. Ett lysande exempel är det initiativ som Vänsterpartiet Strängnäs har tagit. Föreningen startade Café Radikal för idédebatt och folkbildning. Föreningen bjuder in föreläsare eller föreläser själv.
Mötena har varit välbesökta. Den verksamheten är väldigt intellektuell. Dessa initiativ finns på lokala nivåer. Om Östergren vill hitta dem, föreslår jag henne att besöka en valfri förening, där intellektuella med kunskap och engagemang finns.
Läs även
• Petra Östergrens krönika, som Ibrahim Alkhaffaji kommenterar:
http://arkiv.tidningensyre.se/varfor-ar-det-sa-ont-om-vansterintellektuella/
• Petra Östergrens svar till Ibrahim Alkhaffaji:
http://arkiv.tidningensyre.se/petra-ostergren-svarar-ibrahim-alkhaffaji/