Basinkomst är ingen kvinnofälla
”Systemkollaps! Bidragsskapande! Lathetsfrämjande! Kvinnofälla!” Argumenten mot basinkomst (BI) är många och har hörts från många håll. Här bemöter jag några av de argument som brukar föras fram. Det skriver Andreas Meijer i sitt debattinlägg.
Systemkollaps: Olika nivåer diskuteras där basinkomst för barn (knappt 2 miljoner i Sverige) brukar beräknas till cirka 1 000 kr per månad, vuxna (cirka 5,8 miljoner) och friska till cirka 8 000 kr per månad och pensionärer (cirka 1,8 miljoner) och sjukskrivna (cirka 180 000) cirka 12 000, ibland mer för de sistnämnda.
Summan blir knappt 850 miljarder per år. Statens skatteintäkter ligger kring 1650 miljarder varje år och cirka 40 procent av dessa pengar, omkring 660 miljarder, går till socialt skydd. Vi har pensionspengar på cirka 1 400 miljarder (men cirka 36 miljarder delas ut årligen) och besparingar på en hel del byråkrati att göra om BI ersatte övriga socialförsäkringar. Dagens budget går inte ihop och BI är inte helt befängt rent ekonomiskt.
Bidragsskapande: Den som är arbetsför men får 8 000 kr extra på kontot kanske väljer att gå ner i arbetstid, det är få heltidsarbetande som skulle nöja sig med 8 000 kr per månad. Den som tänker till sparar och investerar sin basinkomst under tiden denne arbetar för att säkra sin egen försörjning vid pension (spara 8 000 kr/månad i 30 år så kan du ta ut 8 000 kr i månaden utöver dina 12 000 kr i månaden – i 30 år).
BI ser till att grundtryggheten finns men inte mycket mer.
Lathetsfrämjande: Samtliga pilotprojekt har visat det motsatta. När människor får BI så är de mer kreativa, vågar satsa på att starta små företag (ni vet dem som vi är beroende av i Sverige, det kan ju vara bra även för oss) eller generellt må bättre gällande sjukdomsnivå, stress och ångest – vilket är ekonomiskt bra för samhället.
Kvinnofälla: Det är helt korrekt att det är flest kvinnor som utför obetalt arbete i hemmet och med familjemedlemmar och BI skulle kunna cementera kvinnans roll som obetald arbetskraft, liksom dagens socialförsäkringssystem kan göra. När det gäller den biten är inte den ekonomiska försörjningen det vitala utan en omställning gällande jämlikhet i samhället. Detta kommer inte att upphöra så länge samhället motsätter sig lika lön för lika arbete eller tillåter löneglappet mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrkesgrupper.
BI kan dock se till att de kvinnor som är ekonomiskt beroende av en annan familjeförsörjare faktiskt kan ta sig ur ett förhållande som baseras på just detta ekonomiska beroende. Detta argument mot BI kan lika gärna göras mot nuvarande socialförsäkringssystem – och gärna av människor som är upprörda av reglerade föräldradagar.
Dagens samhälle ser inte ut som för 30 år sedan. Vi är inte beroende av många händer som arbetar inom industri och produktion. Vi är beroende av att människor kan leva värdiga liv – inte att skapa jobb för jobbandets skull. Vi tackar arbetslinjen för sin insats och kliver in i en ny tidsanda.