Systembolagets principer funkar för fler droger
Den svenska drogpolitiken är otrolig i internationell jämförelse. Speciellt otrolig eftersom all forskning visar att man på allvar vill motverka skador måste man, som Lennart Fernström skriver (i ledaren Syre #45), gå åt motsatt håll. Det skriver Annette Chapigliani i ett debattinlägg
Droger tillhör livet. Människan söker sig till utmaningar som kan innebära chanser och risker – jag skulle till exempel inte vilja ta mig upp på Mount Everest, men jag inser heller inte varför staten skulle förbjuda spännande men potentiellt dödliga klätterturer för alla.
De som brukar droger, i motsats till att missbruka dem, behöver varken hjälp eller straff. De som missbrukar behöver öppna dörrar till hjälp, men att straffa dem hjälper varken individen eller samhället.
Jag växte upp i Tyskland och var med i Grön ungdom där. Då ansågs Sverige ha ett spännande inslag i sin drogpolitik, något att exportera: Systembolaget. Jag tycker att Systembolagets principer kan användas också i andra länder, och för andra ämnen än alkohol.
Systembolagets dörr markerar att man går över en gräns, att drogen alkohol inte är ett vanligt livsmedel. Man har satt ihop ett bra sortiment och ger bra information om vilka viner som passar till vilken mat och liknande. Man gör inte reklam för alkohol, utan upplyser om faror och alternativ. Verksamheten är inte vinstdrivande och man lägger en ordentlig skatt på drogen, som kan investeras i förebyggande arbete.
Varför är man så paranoid mot andra droger? En drog kan vara ett verktyg för en människa i samspel med omvärlden, kanske för att komma över eller spetsa till en kris, men den är inte orsaken till problemen.
Det finns frågor om psykisk hälsa och ohälsa att hantera, men hur Sverige ska göra det är ett annat intressant ämne.