Fossil värme utan slutdatum
Till vintern ska ett av världens största biobränsleeldade värmeverk köras igång i Stockholm. Men trots att fjärrvärmekapaciteten därmed räcker för att fasa ut dagens koleldning är det inte säkert när det sker. Politikerna är oense och ägarna vill upprätthålla lönsamheten.
Vårsolen gassar mot den svarta skorstensplåten över Stockholms takåsar. Numera är det enbart på det viset de värms upp. Fjärrvärmens genomslag på 60-talet var en välsignelse för såväl folkhälsa som lokalmiljö.
– Det var ovedersägligt en väldig förbättring. När jag var barn hade vi en maskinist som eldade ved i ett stort pannrum. Och i kåken jag bor i nu var det kakelugnar, minns lokalhistorikern Mats Rehn.
Men reformen betydde också att förnybar ved byttes mot fossilt: olja eller kol. På vissa håll har det förblivit så. Så här års släcker Värtaverket i nordöstra Stockholm sina två kolpannor för sommaren. Men varje höst tänds de igen. I KVV6:an, som kraftvärmeverket heter, eldar Fortum Värme ett par hundra tusen ton rysk stenkol om året.
De cirka 1 000 GWh värme som tryggar stockholmarnas fredagsmys och 600 GWh el som bolaget säljer årligen utvinns till vrakpris – världsmarknadspriset är bara några hundralappar per ton. Men affären har en annan kostnad: Ensam står anläggningen för över en femtedel av stadens klimatgasutsläpp.
För Europas första miljöhuvudstad, med en självbild som föregångare för grönare tätorter, är det en tvångströja.
– Vill man vara en ledare får man göra bättre än så här. Stockholm och Fortum hade kunnat se till att fasa ut kolet för länge sedan och sluppit ha detta mörka moln hängande över sig, säger hållbarhetslobbyisten Emma Lindberg.
Miljövänlig revolution
Värtaverkets palatsliknande byggnader i rött tegel har sedan förra sekelskiftet fångat människors blickar i nordöstra Stockholm. Ständigt har dess pannor och stora elcentral varit hjärtat i stadens energiomlopp.
Kolverket KVV6 är inklämt i verkets äldsta maskinhall samt i två nya pannhus. En vinterdag för 25 år sedan fattade taket eld när det eldades för första gången. Men missödet rättades till, anläggningen tog över baslaster i fjärrvärmen och hyllades – ironiskt nog – som en omställning till något hållbart.
– Pionjärandan var helt otrolig, det var det roligaste jobb jag haft, säger Jan Backelin som höll i stora delar av bygget.
Han och kollegorna träffas fortfarande och minns hur de under 1980-talet konstruerade vad de ville se som en miljövänlig revolution: världens första ”trycksatta virvelbäddspannor” i Värtaverket.
Olivkärnor – falskt hopp
Tekniken PFBC band askan så att farliga ämnen kunde tas om hand. Närheten till stadskärnan gav minimala värmeförluster och i gamla oljedepåer i berget kunde kolet förvaras.
– Folk lokalt var väldigt emot. De ringde och sa att vi inte fick starta, men då hade vi redan kört ett år! Det kom ju inte ut något damm, vi renade luften på Valhallavägen, säger Backelin.
PFBC var dock lika dyr och komplex som den var nydanande och effektiv. Enbart några få länder nappade och snart lades hela teknologin i malpåse.
Under 2000-talet väcktes klimatoron. Olivkärnor, som blandats i kolet för att smörja anläggningen, var plötsligt framtiden. Värtaverket, nu kontrollerat av finska Fortum efter en skandalomsusad privatisering, lovade i reklamkampanjer att ersätta upp till hälften av kolet med biobränslen. Men askan i pannan började stelna – Aseas specialpannor klarade inte att skifta bränsle. I verkets senaste årsrapport är andelen olivkärnor tillbaka på ursprungliga 6 procent.
Två arbetare omkom
En sen söndagskväll i april pulserar orangea saftblandarljus mot tegelkåkarna i Hjorthagen. Ett par blänkande rördelar, stora nog att köra bil i, rullar sakta ned för kullen mot Värtaverket. Där tar en svällande byggnad form över den 600-åriga ek som länge varit en symbol för den gamla stadsdelen. Till våren 2016 ska det bioeldade kraftvärmeverket KVV8 startas upp. Denna investering på dryga fyra miljarder fick i november svarta rubriker när två polska montörer omkom. En rörvägg hade hängts i en balk som gav vika.
”Fortum och JM kan frånsäga sig ansvaret för säkerheten, bara alla bär skyddsglasögon, hjälmar, selar och skyddsskor. Men de riktigt stora säkerhetsriskerna som de pressade underleverantörerna tar blundar man för,” sa en anonym kranförare efteråt till Aftonbladet.
Olyckan, som fortfarande utreds, blir nu en del av verkets historia.
– Biokraftvärmeverket är ett fantastiskt, unikt projekt, utropar Kjell Andersson på branschföreningen Svebio.
– Imponerande att ordna tillförsel av stora mängder biobränsle med båt och tåg mitt i en storstad.
– Långt och enträget arbete har gett detta gynnsamma läge, konstaterar Stockholms klimatexpert Örjan Lönngren.
Pengar för investeringar
Men vad ska då hända med det svarta guldet? Att det går bra att sluta elda kol utan att någon får frysa råder det föga tvivel om, enligt Örjan Lönngren.
– Det ska fungera. Ny bebyggelse är så pass energisnål och dessutom ska förbränningsverken i Högdalen uppgraderas. Så rent kapacitetsmässigt bör man klara det.
Det borgerliga blocket och Fortumkoncernen är dock också måna om att bolaget får igen pengarna för investeringen. Utfasning senast år 2030 har varit deras besked.
Efter maktskiftet i höstas enades stadens nya rödgröna styre om att tidigarelägga avvecklingen till 2020. Men i styrelsen har de rödgröna bara två av åtta poster. Ledamoten Vivianne Gunnarsson från Miljöpartiet är försiktig i sina uttalanden.
– Naturligtvis kommer jag att jobba på att lägga ner kolkraften så fort som möjligt. Men en styrelseledamot kan ej alltid få som den vill.
”Oansvarigt symbolbeslut”
Socialdemokraternas man i frågan, Jan Valeskog, är ännu mer återhållsam. Han uttrycker skepsis mot det egna målet.
– Det står i överenskommelsen att ambitionen är att få en avveckling till 2020. Om det är möjligt återstår att se.
Valeskog är liksom högerpartierna inte nöjd med miljökontorets kapacitetsberäkningar utan avvaktar Fortums och säger även att ekonomiska skäl avgör – Fortum har investerat uppåt sju miljarder på senare år. Han tillägger att fjärrvärmen i Stockholm redan är mer miljövänlig än i jämförbara städer i Europa.
Stockholmsmoderaterna har kallat den rödgröna linjen för ett oansvarigt och bakvänt symbolbeslut. De hänvisar i ett mejl till att Fortum Värme nu analyserar de miljömässiga, tekniska och ekonomiska konsekvenserna av att avveckla kolet till 2020.
Fortum Värme skriver till Syre att anläggningen nog är den minst miljöstörande koleldningen i EU.
– Det är en högt hängande frukt vi ska plocka, säger bolagets hållbarhetschef Ulf Wikström.
Läs mer här om kolkraften i Stockholm!
