Vinka adjö till monarkin
”Vårt statsskick innebär dock fortfarande att landets högsta offentliga ämbete, det som statschef, går i arv inom en utvald familj. Monarkin går inte att förena med demokrati, jämlikhet och medborgerliga rättigheter. Vi menar att rätten att representera Sverige inte ska kunna ärvas. Den kan enbart ges genom demokratiska processer.”
Vill vi leva i en demokrati måste vi utveckla den. Foto: Tony Sica/TT
Så skriver Yasmine Larsson (S), Niclas Malmberg (MP), Maria Weimer (FP) och Mia Sydow Mölleby (V) i en historisk blocköverskridande motion om att avskaffa monarkin, som lämnades in till riksdagen i veckan som gick. Dagens över 40 år gamla regeringsform var en politisk kompromiss som utvecklade demokratin genom att begränsa monarkens makt, men utan att avskaffa den helt.
Demokratin är inte något statiskt, antingen så tar vi kampen för att utveckla den eller så kommer den successivt att urholkas. Det är en kamp som pågår hela tiden och som genom åren både gått framåt och bakåt. Demokratin är inget som vi har, demokratin är något vi hela tiden måste kämpa för. Inte minst i dessa tider då de bruna nationalistiska kungahuskramande krafterna växer samtidigt som decemberöverenskommelsen och liknande uppgörelser gröper ur den.
Vill vi fortsätta att leva i något som liknar en demokrati måste vi också se till att den utvecklas och en viktig del av det bör vara att avskaffa de odemokratiska rester som lever kvar sedan tiden innan Sverige ens var en formell demokrati. Dit hör monarkin. Det behöver inte innebära att vi skaffar en president, ett förstärkt talmansämbete skulle likaväl kunna ta över alla eller merparten av de uppgifter som nu ligger på monarken.
Men istället ser vi hur en odemokratisk och djupt konservativ institution som kungahuset ges allt mer resurser och utrymme. I budgeten höjs apanaget med åtta miljoner, av en regering där båda partierna har i sitt program att monarkin bör avskaffas. Och på söndag är det återigen dags för SVT att i värsta diktaturstil okritiskt skildra ytterligare ett barndop i kungafamiljen. Något som Silvia till Expressen kommenterar med:
– Vi ser det som väldigt fint, särskilt som SVT är vår public service-kanal och det känns som att de varit med från allra första början, redan för 38 år sedan.
”Vår”, det vill säga kungafamiljens public service-kanal som varit med sedan den nuvarande kungafamiljens början. Och Silvia fortsätter:
– När det gäller SVT känns det nästan som en god vän vid det här laget.
Det är inte konstigt att Silvia upplever det så. SVTs kråmande för kungafamiljen är inte bara groteskt utan ett direkt demokratiproblem. För inte nog med att kungen är utvald genom samlag – han klarar sig undan kritisk granskning. Extra tydligt och illavarslande är det när det gäller public service. Alla andra makthavare, oavsett om de är valda politiker eller ej, får räkna med att granskas. Det är liksom en av grundpelarna i en demokrati. Men med Sveriges statschef hålls bara väl planerade och inställsamma intervjuer. Styrda av kungahuset med utvalda inställsamma journalister, om kungahuset inte har producerat hela programmet själva.
När sådant sker i Ryssland, Kina, Nordkorea, Saudiarabien för att inte tala om något afrikanskt land så skakar vi bara på huvudet och ser det som skrämmande primitivt. Men när det gäller vårt eget statsöverhuvud köper vi det. Varför? Kungar och prinsessor hör hemma på historiens soptipp och möjligen i sagornas värld. Låt dem stanna där.
