Vi har ingen flyktingkris
Den 2 september spolas Alan Kurdi upp på stranden i turkiska Bodrum. Alan blev tre år och hann bara uppleva hur det är att leva i ett krig, och på slutet – hur det är att fly utan att vara välkommen. Bilderna på Alan uppspolad på stranden spred sig som en löpeld över världen och rörde upp en våg av solidaritet.
I Sverige ordnades en tevesänd insamlingsgala och hundratals andra initiativ. Massor av frivilliga gjorde ankomsten till Sverige lite trevligare och bättre för dem som anlände. Samtidigt dominerades nyheterna av hur EUs yttre gräns byggdes allt högre, hur taggtråden rullades ut, nya murar planerades och vilken mänsklig katastrof det leder till.
Opinionssiffrorna visade på ett allt starkare stöd för flyktingmottagande. Tiotusentals människor gick ut på gator och torg och krävde humanare flyktingpolitik och lagliga vägar in för asylsökande, och ledande politiker hängde på demonstrationerna. Ja, EU-politikerna lyckades till och med driva igenom kvoter som innebär att alla länder kommer behöva ta emot flyktingar.
Allt detta i september, nu går vi mot oktobers slut och läget är ett helt annat. De frivilliga som länge vädjat om stöd från samhällets instutioner går på knäna. EUs fördelning av flyktingmottagandet hamnade på så låg nivå att både Sverige och Tyskland själva tar emot fler än vad som fördelades på alla EUs länder.
Fortfarande finns inga lagliga vägar in i EU och Sverige, transportörsansvaret och Dublinförordningen är orubbade. Istället förordar allt fler partier en än mer omänsklig flyktingpolitik, med minskat mottagande och bara tillfälliga uppehållstillstånd.
Nyhetsrapporteringen om den så kallade ”flyktingkrisen” fokuserar inte längre på flyktingarnas situation, utan på vilka problem det blir för Sverige när fler kommer hit och söker asyl. Under torsdagen pratade Aftonbladets rubrik om chocksiffror när de nya prognoserna för flyktingmottagandet kom. De kortsiktigt ökade kostnaderna för flyktingmottagandet tillåts gröpa ur biståndsbudgeten och därmed minska hjälpen på plats. Artister som Christer Sandelin kommer ut som SD-anhängare och börjar med rasistiskt hetsande. Och mitt i detta börjar SDs och Sandelins svans elda upp flyktingboenden! Först tomma byggnader men nu även anläggningar med boende i!
Vi har ingen flyktingkris i Sverige, däremot har vi en mottagarkris skapad av en rasistisk opinion och en flyktingfientlig politik. Men framför allt pågår en mänsklig katastrof i de länder där krig och terror pågår och runt EUs allt högre murar. En katastrof som vi är med och skapar, både som en av världens största vapen- exportörer och genom deltagande i militära aktioner. Och nu genom att inte ordna lagliga vägar för att komma till Sverige och EU för att söka asyl. Så länge transportörsansvaret och Dublinförordningen gäller har vi lika stort ansvar för den mänskliga katastrofen som de som startat krigen och terrorn.
Visst behöver vi diskutera hur vi löser praktiska saker som boende, men inte ens tillfälliga tältläger i Sverige eller boende i varulager, fabrikslokaler, mässhallar och skyddsrum kan jämföras med de katastrofer som de flesta flyktingar kommer ifrån. Visst kan en se det som ett misslyckande, men det måste ändå ställas mot vad som händer om vi stänger gränserna än mer.
Det är svårt att se ett större mänskligt misslyckande än när flyktingars bostäder eldas upp och döda barn spolas upp på Medelhavets stränder. Barn vars föräldrars enda mål var att kunna ge barnen en mänsklig framtid. Vi har en pågående katastrof och om ni vill en kris för mänskligheten, men vi har inte en flyktingkris.