Värnplikt bygger på att människors tid inte har något värde
Om en som jag är född på 60-talet så har en i huvudsak fått uppleva större och större frihet från staten. Det så kallade DDR-Sverige har successivt tynat bort och en har lätt slagit sig till ro med att statens makt över individen hela tiden minskar.
Är pojkarna till vänster bättre medborgare än damen till höger?
Foto: Dan Hansson/TT
Även om vi är många som varnat för ett mer auktoritärt och odemokratiskt samhälle med EU-inträdet, ökade klassklyftor och annat, har det känts som om den auktoritära idéen om den goda staten tillhör forntiden. Baksidan av denna utveckling har varit en allt råare kapitalism, men DDR-Sverige har i alla fall tynat bort.
Men ju längre vi kommer in i 2000-talet desto brutalare blir påminnelserna om att demokrati och frihet är inte något vi har utan något vi hela tiden måste kämpa för. Nu rullar gamla DDR-Sveriges idéer fram igen, tillsammans med nya förslag på statligt förtryck. Det handlar om allt från från arbetslinjens repressaliepolitik och 13-årig skolplikt till nedmontering av asylrätten med dubbla gränskontroller för resande över Öresundsbron.
Med samma säkerhet som att ett nyår innebär tv-sänt tal från Skansen, innebär det nuförtiden också förslag om att återinföra värnplikten. Lagom tajmat till konferensen Folk och Försvar presenteras i början av januari en opinionsundersökning som visar stöd för återinförande av värnplikten. Om en ska tro årets undersökning är det värre än någonsin, hela 72 procent av svenskarna vill ”införa någon form av värnplikt i Sverige”.
Även om frågan är medvetet luddigt formulerad känns det som en grotesk påminnelse om vilken tid vi lever i. Å enda sidan får bruna konspirationsteorier mot alla institutioner som traditionellt bygger en demokrati allt större spridning. Å andra sidan finns en tro på den goda, starka staten som ska göra män av pojkar, eller som det heter nuförtiden: fostra ungdomarna till goda medborgare. Precis som om män som tidigare tvingats göra värnplikten skulle vara bättre medborgare än kvinnor i samma åldrar som inte gjort det. Argumenten för allmän värnplikt varierar, troligen för att inget av dem håller. Och för en fram det absurda i att staten ska fostra oss genom en utbildning i lydnad och dödande, så blir motargumentet ofta att denna gång ska det vara en ”snäll värnplikt”, något slags samhällstjänst. En samhällstjänst där vi kan göra gott för samhället, inom militären eller någon annanstans.
Med tanke på att ÖB Micael Bydén säger att det inte finns någon personalbrist i försvaret är det förståeligt att en tittar på andra uppgifter. Och politikerna skulle säkert älska att hitta på kreativa idéer om hur de ska kunna förslava alla ungdomar i ett år (eller vilken tid de nu tänker). Och visst finns det brister i det offentliga, brister som många politiker nu ser en chans att lösa billigt genom att tvinga dit amatörer. I MPs samhälle handlar det säkert om miljövård och en extra person i klassrummet, medan det i SDs samhälle snarare handlar om uppgifter som att vakta gränserna så inte någon enda invandrare kommer in och säkert olika former av livgarden. Vi vet också från arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som när Fas 3:are har fått måla om helt nya stolar, hur galet det oftast blir när politiker och byråkrater ska sysselsätta folk för sakens skull.
Men oavsett vilka kreativa idéer politikerna hittar på är inte värnplikt (eller samhällstjänst) en billig lösning. Idén att värnplikten är en billig lösning bygger på ett synsätt där människors liv och tid inte har något värde. Att människors liv är en obegränsad resurs som staten har rätt att förbruka hur den vill. En idé som bara kan frodas i ett auktoritärt samhällsklimat. Vill vi inte leva i ett samhälle där staten allt oftare och brutalare kränker individens frihet och rätt att forma sitt liv, då bör vi väldigt bestämt säga nej till alla former av tvingande värnplikt och samhällstjänster.
