Vackra ord och tårar räcker inte
Plötsligt hände det, på något dygn vände hela debatten. Efter år då SDs problemformulering fått härja mer eller mindre fritt låg fokus på att folk faktiskt dör och lider svårt vid EUs gränser.
En blir tårögd över alla otroliga initiativ runt om Europa. Folk som hämtar flyktingar i båtar och bilar, folk som samlar ihop mat och andra förnödenheter, 10 000-tals som demonstrerar i regn och så vidare.
På andra sidan står SD-anhängarna och undrar vad fan som hände. Desperat försöker de få folk att tro att treåriga Alan Kurdi drunknade för att hans pappa ville utnyttja den ”fria tandvården för flyktingar” i Sverige. Skrönan bygger på att Alans faster försökte skicka pengar till pappan så att han kunde sätta in tandimplantat. Tandimplantatet behövde han, enligt den kanadensiska journalisten Terry Glavin, sedan IS hade dragit ut hans tänder. Men dels var de inte på väg till Sverige, dels är tandvård inte gratis för flyktingar i Sverige. Är det akut tandvård är den subventionerad, men inte gratis.
I ett annat försök hävdar de att Alan flyttades för att det skulle bli bra foton. Men den bild som de hävdar visar Alans ursprungliga placering på stranden visar i själva verket ett annat barn.
I SDs försök att flytta fokus från katastrofen är Alan inte ett offer för EUs murar utan ett bevis på att flyktingarna är lycksökare (såvida de inte är IS-krigare som ska islamisera Europa). I deras retorik finns inga som flyr från IS och al-Assads terror.
Men det största hotet är inte främst de onda människornas ondska utan de goda makthavarnas passivitet. Hon som sitter i Aktuellt och fäller en tår över Alan Kurdi. Han som står inför 15 000 demonstranter på Medborgarplatsen och har alla möjligheter att öppna upp Sverige, men istället fokuserar på vad EU, kommunerna och personer som Agnes Ohlsson gör. Och som några dagar senare åker till Tyskland för att driva att alla medlemsstater ska upprätthålla EUs yttre gräns, att gränsmyndigheter ska förstärkas, att människosmugglarna ska bekämpas och att EU ska få fler att återvända. Men inget om vad Sverige ska göra för att förbättra situationen, inget om de verkliga problemen som tranportörsansvaret och Dublinförordningen.
2005 lyckades MP och V i budgetförhandlingarna se till att 17 000 personer fick uppehållstillstånd, främst barnfamiljer och personer med verkställighetshinder. Det efter en stor folklig samling för flyktingamnesti, driven av sjukvårdspersonal, ungdomsarbetare, religiösa församlingar, ungdomsförbund, politiska organisationer, invandrarföreningar och enskilda. I MPs riksdagsgrupp drev Gustav Fridolin frågan hårdast. I dag sitter Fridolin i regeringen, en plats där MP säger sig kunna påverka mer än utanför. Det är dags att visa det, dags att se till att Sverige blir ett öppet och välkomnande land. Se till att byta Löfvens lista mot en som gör skillnad:
1. Avveckla transportörsansvaret omedelbart.
2. Sluta följa Dublinförordningen. Tyskland och Österrike har redan frångått den – dags för Sverige att hänga på.
3. Gör alla vägar in i Sverige/EU lagliga.
4. Ge möjlighet att söka asyl på ambassaderna och i flyktinglägren.
5. Sätt in nya ”vita bussar”, skicka ner alla båtar, bussar och flygplan som går att få tag i till flyktinglägren och ta hit så många nödställda och flyktingar som möjligt.
6. Öka biståndet kraftigt, i synnerhet till flyktinglägren.
7. Ge alla som flyr från krigs- och krisområdena uppehållstillstånd så att de snabbt kan komma in i samhället.
8. Ge alla asylsökande uppehållstillstånd och alla papperslösa amnesti, så att de kan komma in i samhället.
9. Gör som Vatikanen, Uruguays president och Finlands premiärminister, öppna kungens alla slott och statministerns extralägenhet för flyktingarna. Ge samtidigt folk möjlighet att utan onödig byråkrati öppna sina hem, sommarstugor et cetera.
10. Stoppa den svenska vapentillverkningen, så att vi inte bidrar till mer krig, dödande och terror.
Allt detta kan Wallström, Löfven och Fridolin genomföra i Sverige omedelbart, de behöver inte vänta på EU. Sedan ska de förstås försöka sätta press på de andra EU-länderna också. Men bästa sättet att göra det är att gå före istället för att använda EU, kommunerna eller Agnes Ohlsson som ursäkt för att inte agera nu med verkliga åtgärder. Vackra ord och tårar räcker inte.