”Vår empati bör omfatta allt levande”
En tidig morgon den första riktiga vinterdagen denna säsong lyckas jag med att via tåg, Metro och en kort promenad ta mig till Christiansborg i den danska huvudstaden. Christiansborg är ett stort gammalt slott mitt i Köpenhamn och inrymmer till största delen Folketinget. Jag ska träffa Uffe Elbæk, ledare för det nya partiet Alternativet. De fick 4,8 procent av rösterna (i Danmark krävs det 2 procent för att komma in i parlamentet) i valet i juni 2015. Det blir ett fyrtiofem minuter långt samtal, han är en upptagen man och är fullt medveten om att tempot inte är hälsosamt i längden.
Uffe Elbæk har varit politiskt aktiv länge men berättar att han saknade visioner om vad man var för, vilken typ av samhälle man själva ville bygga. Foto: Ole Hein Pedersen.
Jag börjar med att fråga honom varifrån hans politiska intresse stammar från; varför är politik viktigt för honom?
– Jag har alltid varit en politisk människa, säger han och påpekar att han är präglad av ungdomsupproret 1968.
Han berättar att han (precis som jag) tillhör ”68-generationen”, vilket innebär att vi växte upp med en levande och aktiv subkultur (hippies, dropouts med flera) och en revolternas tid – i Paris, USA, Östeuropa och även i Skandinavien. Och kolonialismens sista fläktar, inte minst USAs krig i Vietnam. Det är klart vi var många som blev radikala.
Uffe engagerade sig i Vänstersocialisterna, ett litet (cirka två procent av rösterna) kommunistiskt parti som numera är en extremt liten grupp. Han tröttnade och lämnade partiet 1981.
– Jag var dödstrött på svartvita formuleringar, att alltid vara emot, emot de borgerliga, kapitalismen, inga positiva motbilder.
Det saknades helt enkelt visioner om vad man var för, vilken typ av samhälle man själva ville bygga.
Utbildningsprojekt
Under flera års tid arbetade Uffe Elbæk inom utbildningssektorn, bland annat startade han Kaospiloterna, ett omtalat och (för vissa) kontroversiellt ledarskapsutbildningsprojekt. Även utbildningsprojekten, som Kaospiloterna och Frontløberne (ett kulturutvecklingsprojekt i Århus), ser han som politiska projekt och jag frågar om han ser några likheter med vad han sysslade med på 1970-talet och det han gjort därefter?
– Jag menar att det finns en röd tråd i allt det jag ha gjort, att skapa starka förpliktande gemenskaper och samtidigt ge plats för individens utveckling. Jag älskar att skapa rum där människor kan möta sig själva, förklarar han.
Det handlar alltså om att befrämja både gemenskap och individuell frigörelse och självförverkligande.
Hållbara gemenskaper
Jag frågar vad som ledde fram till hans medvetande om miljöfrågorna både personligen och i samband med Alternativets start. Han nämner att han under 1970-talet var en del av kollektivrörelsen, att bo tillsammans och skapa hållbara gemenskaper, där fristaden Christiania är ett av flera exempel. Han nämner också att han och många andra redan då hade en dröm och längtan efter att saker och ting kunde vara helt annorlunda.
– Samhället hade då en långt större respekt för klotet vi bor på, säger han och nämner även att de amerikanska indianernas kamp och vikten av att leva som en del av naturen var viktigt.
Övertygelsen har knappast försvagats.
– Jag är så pass gammal att jag kunnat märka att klimatet har ändrat sig under de senaste tio åren.
Uffe Elbæk och Alternativet i valrörelsen förra året. Foto: Ole Hein Pedersen.
En ny ekonomi
Alternativet är ett grönt parti, men Uffe betonar att de är betydligt mera än så.
– Vi har ett stort ansvar för kommande generationer för att se till att vår planet inte går under, att vår empati bör omfatta allt levande. Miljön ska finnas med i våra kalkyler och beräkningar, till exempel när vi mäter BNP. Det finns någon form av ”miljökredit”, en smärtgräns för vad levande varelser klarar av precis som det finns en plånbokens kassakredit. Samt en mänsklig kassakredit, vi löper på grund av stressen och ett uppskruvat arbetstempo risk för utmattning.
Något som Uffe blir mycket väl medveten om när han tittar på klockan för att se hur lång tid vi har kvar.
Alternativets politik handlar lika mycket om ekonomi, välfärd, frihet och solidaritet som om ekologi. Uffe återkommer till att vi bör minska vår konsumtion, återanvända mera, ha tid att mötas mer. För det krävs en kamp mot nyliberalismen och den ojämlikhet den resulterar i. Vi behöver en ny ekonomi som ersätter ”den version av kapitalismen som finns i dag”.
Bastrygghet
Som spirande exempel nämner han delningsekonomi, cirkulär ekonomi, andra sätt att räkna ut BNP på – till exempel använder Bhutan ett ”lyckoindex” – lokala valutor och andra experiment.
– Vi måste redefiniera vårt sätt att förstå ekonomi. Vi ska bort från förmynderi, förkorta arbetstiden med mera.
Jag frågar då om hur Alternativet ser på basinkomst/medborgarlön (borgerløn).
– Vi har inte tagit ställning till om borgerløn är den riktiga modellen, säger han.
Men i partiprogrammet föreslår Alternativet en bastrygghet utan krav på motprestation (och utan kontrollapparat). Ett nyckelord för att fånga deras vision är att ersätta välfärdsstaten med ett välfärdssamhälle, en fjärde sektor där de tre andra – stat, marknad och civilsamhälle – möts.
Alternativet försöker även att vara ett alternativ till de etablerade partierna i sin organisation och praktik: man anordnar workshops, eller ”politiska laboratorier”, och använder sociala medier för att få feedback, synpunkter och förslag från sina medlemmar och sympatisörer, Uffe använder orden ”en fördjupad demokrati”.
Frihetligt parti
Alternativet vill ha ett nytt postkapitalistiskt system, de är frihetliga och kritiserar skarpt den nyliberala modellen ”New Public Management” som innebär att statliga institutioner ska fungera som företag. Här talar Uffe och hans parti om att ”Befria den offentliga sektorn”, att ge offentliga institutioner mer autonomi.
Men Alternativet är svårt att placera på en klassisk endimensionell vänster-högerskala, man är emot det mesta som den danska högern (regeringspartiet Venstre och dess stödpartier) står för men är inget traditionellt vänsterparti: Uffe och Alternativet vill avbyråkratisera, stödja nytänkande och entreprenörskap som redskap för en ny och annorlunda gemenskap som inkluderar allt levande. Här är man faktiskt eniga med Liberal Alliance men inte med de konservativa. Båda partierna tillhör regeringens stödpartier.
Internationell dialog
Givetvis kommer vi in på flyktingfrågan och hur den ska lösas. Alternativet har inga trollformler att komma med, man är ett ”lyssnande” parti som vill föra en dialog med så många som möjligt – partier, organisationer och stater.
– Det är inte ett spörsmål om mer eller mindre EU, men om ett bättre EU, eftersom varken flyktingfrågan eller klimatkrisen kan lösas nationellt, påpekar Uffe Elbæk.
Han nämner även en kommande konferens i mars i Köpenhamn om ”Hur stärker vi det progressiva Europa?”
Alternativet är nu etablerat i Danmark, men även på gång i Norge, och det börjar få en viss, men ganska liten, uppmärksamhet i Sverige.
Uffe Elbæk. Foto: Public domain.
Fakta: Buddistisk anarkism
Emil Ejner Friis, som studerar historia vid Lunds Universitet och är knuten till tankesmedjan MetaModerna säger om Alternativet:
”Utöver den horisontella vänster-högerskalan finns en horisontell skala med polerna ”progressivitet” och ”konservatism”. I den senare är det Alternativet som är mest progressivt och Dansk Folkeparti som är det mest konservativa.”
”Alternativet står för ’buddistisk anarkism’.”
Fakta: Ett nytt parti på två år
Uffe Elbaek, 61 år och Alternativets partiledare, har lång politisk erfarenhet, bland annat var han kulturminister 2011–2012, då tillhörde han det socialliberala Radikale Venstre.
Efter misstankar om ekonomiska oegentligheter (som visade sig vara obefogade) avgick han efter ett mediadrev som även drabbade hans registrerade partner, antropologen Jens Pedersen. Uffe fick sig en tankeställare och började söka efter en politik baserad på ”från hjärtat till hjärtat”.
Uffe ser tre olika kriser, vår tids viktigaste utmaningar. Förutom en klimatkris och en systemkris har vi en empatikris – ett kyligare socialt, kulturellt, ekonomiskt och politiskt klimat.
Alternativet föddes 2013 i Fredriksberg i ett möte mellan Uffe och två vänner. Stegvis skissade de en prototyp för partiet, i november samma år gick de ut i pressen med sina planer. Pressen förklarade idén som död. Men tack vare ”politiska laboratorier”, ett partiprogram som ständigt skrivs om och utökas i en kommunikativ process och ett oväntat intresse från allmänheten så gick det vägen. De hade inte ett öre när de startade partiprojektet men via crowdsourcing ordnade den detaljen sig.
För mer info se: alternativet.dk.
