Arkiv för tidningensyre.se

Tidningen Syre
redaktionen@tidningensyre.se

Ansvarig utgivare:
Lennart Fernström

Three Miles Islands sista vittnen

Klas Lundström - 3 år sedan

Den första kärnkraftsolyckan som kablades ut över världen var Three Mile Island (TMI) utanför Harrisburg. Klas Lundström har besökt dem som inte glömmer den 29 mars 1979.

SONY DSC

Hur många har dött, frågar sig TMI-offren. På kyrkogården i Middletown uppvisar en gran spår av mutationer. Foto: Klas Lundström

Det är länge sedan nu. Året var 1979 i slutet av mars och Jimmy Carter var USAs president. Våren började kika fram på allvar men föräldrar såg ändå till att klä barnen i en tjock tröja, utifall vintern skulle få för sig att hälsa på en sista gång. Det är länge sedan nu, den där dagen som förändrade en hel stad, en hel region, för alltid. Det kollektiva minnet uppvisar olika beskrivningar av vad som hände.

Det är mitt på dagen och sommaren 2015 börjar lida mot sitt slut. Inne på dinern intill Harrisburgs tågstation sitter ett gäng män och kvinnor och talar i munnen på varandra. Stamgästerna tycks få den haltande servitören att vilja försegla öronen med bomull. Samtalsämnen varierar och byts snabbare än de hinner dricka upp kaffet, läsken eller kranvattnet med smältande is. Den som hörs mest och högst är Steven Fritz, en kortväxt före detta yrkesmilitär som tar varje chans som ges för att skryta om sina resor till ”hemliga anläggningar” runtom i Europa.
– Klart vi var i Sverige en del, säger han.

Steven var dessutom stationerad på inhemska baser i den amerikanska västern; i Montana, Nebraska och South Dakota. Men han längtade alltid hem till Harrisburg. Till Pennsylvanias slitna delstatshuvudstad. En plats som blivit känd i världens historieböcker för den kärnkraftsolycka som ägde rum här. Eller hur var det nu?
– Det var ingen olycka, konstaterar Steven. Det var ju inget läckage. Folk behövde inte evakueras eller så. Det finns verkligen inte så mycket att prata om, jag förstår inte vad det är du vill veta.

”Inget hände …”

Steven Fritz var visserligen inte i Harrisburg vid tidpunkten för olyckan. Han var i Tyskland. Ändå redogör han nästan mekaniskt för vad som hände. Den officiella versionen är att energibolaget Metropolitan Edison miste kontrollen över TMIs reaktor 2 klockan 03.53 den 28 mars 1979. Risken för en härdsmälta var överhängande men personal fick situationen under kontroll, ytterst lite radioaktivitet läckte ut och det hela landade mest i ett stort ”nästan”.

Dåvarande president Jimmy Carters beställda kommission landade i slutsatsen att det inte fanns några skäl till att stoppa den andra rektorn, eller att med politiska medel tvinga fram ordentliga säkerhetsrutiner vid USAs övriga kärnkraftverk.
Steven Fritz skakar på huvudet på frågan ifall människor behövde evakueras.
– Gå till historieböckerna, säger han och börjar uppenbart tröttna på att tala om TMI-olyckan när det finns intressantare saker än en historisk parentes att tala om. Gå till historieböckerna, upprepar han. Där står allt du behöver veta. Och det är inte särskilt mycket. Inget hände …

Steven går tillbaka till sitt sällskap. Nästa ämne är gårdagens omgång baseboll.

Censurerad forskning

Tusentals evakuerades i TMI-olyckans spår. Men de fick mer eller mindre sköta allt själva. Dagarna efter olyckan, då allmänheten svävade i ett töcken av bristfällig och tillförlitlig information, påminde Harrisburg mer om en spökstad än ett delstatspolitiskt centrum. Cindy Folkers, strålnings- och hälsoexpert vid Beyond Nuclear, ifrågasätter den officiella versionen:
– Det går inte att fastställa hur mycket radioaktivitet som läckte ut. Hur kan de då påstå att små doser radioaktivitet läckte ut om mätarna gick sönder? Därtill visade myndigheters mätare av radioaktivitet märkligt nog helt andra siffror utanför kärnkraftverket än till exempel miljörörelsers. Så vem har rätt?

Mätning av strålning utanför kärnkraftverkets kontrollgräns under TMI-krisen 1979. Foto: Klas Lundström

Mätning av strålning utanför kärnkraftverkets kontrollgräns under TMI-krisen 1979. Foto: Klas Lundström

Naturen och människors kroppar kan användas som mätinstrument för radioaktivitet, menar Cindy Folkers, men talar inför döva öron. Inte bara i Pennsylvania.
– Jag försökte bedriva forskning i och kring Fukushima efter olyckan, säger Cindy. Men jag fick inget tillstånd. Kärnkraftsindustrin är sällan villig att hjälpa till när deras intressen hotas. Det sätter större krav på att allmänheten ställer krav på myndigheter och energiindustrin.

Sjuka av stress?

Steve Wing, epidemiolog vid University of North Carolina, bedrev forskning i regionen intill den havererade reaktor 2 vid TMI åren efter olyckan.
– Vi fann spår av höga radioaktiva halter i naturen, säger han. Vi kunde även visa hur antalet cancerfall ökade efter olyckan i samhällen inom en radie av 15 kilometer från TMI.

Steve Wing skulle presentera sina fynd inför Carters beställda kommission – men förhindrades. Följden blev att forskarlagets fynd aldrig blev en del av det underlag som senare författade den officiella historiebeskrivningen. I stället har påträffade cancerfall i samhällen nära TMI förklarats vara konsekvenser av ”stress”. Att olyckans medföljande psykiska påfrestningar gjorde människor sjuka.
– Det var helt klart något allvarligare än stress som gjorde människor sjuka, invänder han. Det var höga halter av radioaktivitet, om det råder inga tvivel. Förutom våra fynd var vittnesmålen många som beskrev metallsmak i munnen, hudproblem eller kvinnor som fick plötsliga missfall.

Svårt att gå vidare

Mary Stamos beskriver metallsmaken i munnen, något hon aldrig upplevt tidigare. Nu kände hon det starkt, det var tidig morgon den 28 mars 1979, några timmar efter det att reaktor 2 hade börjat läcka ut radioaktivitet. Inom Mary händer allt fortfarande. När hon ligger på övervåningen och ska sova kan hon se ångmolnen från TMIs kyltorn stiga mot himlen på andra sidan fönstret. På så sätt påminns hon ständigt om olyckan. Att sälja och flytta är inget alternativ.
– Det är svårt att gå vidare när du inte erbjuds något avslut, säger Mary. Olyckan förstörde mitt liv.

Allt Mary tvingades uppleva i kärnkraftsolyckans spår – den kaosartade evakueringen, de bortopererade halsmandlarna, sonen som plötsligt tappade håret, grannar som dog i plötsliga cancersjukdomar – vägrar släppa taget. Hon kallar sig själv ett av de sista vittnena, de som vägrar låta myndigheterna ”komma undan med sin mörkläggning”. De spridda informationsskurarna – som fyra decennier efter olyckan förblir svåra att reda ut – började falla redan första dagen; då fick invånare i Harrisburg veta att allt var under kontroll. Några timmar senare lät det annorlunda och för att undvika total panik besökte Jimmy Carter själv TMI för att ge kärnkraftverkets personal sitt stöd. En vecka senare, när Mary återvände med familjen till Harrisburg, sades det att allt var över.
– Men det var egentligen då allt började, menar hon.

Mary Stamos visar upp bildbevis på kor med två huvuden och muterade växter. Foto: Klas Lundström

Mary Stamos visar upp bildbevis på kor med två huvuden och muterade växter. Foto: Klas Lundström

Sedan dess har hon samlat på sig dokument, egna prover och vittnesmål om mutationer i naturen, samt om märkliga sjukdomar och hur det egentligen stod till med reaktor 2 före olyckan.
– Min man arbetade med bygget av reaktorn och fick höra en hel del. Vi hade folk över på besök som berättade om bristerna i säkerhetsarbetet. De var så många att våra vänner sade att antagligen skulle allt gå åt helvete med TMI-2.

Energipolitik

Nu många år senare kämpar Mary och övriga TMI-offer som ännu inte flyttat därifrån för att få politisk och ekonomisk upprättelse. Men det blir inte lättare av att president Barack Obama har förklarat kärnkraften som en del av USAs energipolitiska portfölj, och ett alternativ till de fossila bränsle-
industrier som kol och olja, vilka väntas börja fasas ut de närmaste årtiondena.
– Energilobbyn har hur mycket pengar som helst, suckar Mary. De kan skjuta upp alla domstolsförsök i det oändliga. För oss med knappa resurser är det omöjligt att hålla takten.

I Marys hem finns böcker, dokument och rapporter om TMI. Hon lever ensam och på existensminimum. När tsunamin drog in över japanska Fukushima 2011 var hon ett av många TMI-offer som samlades i ett fackeltåg; de bad en bön för Fukushimas offer. Och för vad som skulle följa i den utsipprande radioaktivitetens spår. Olyckorna tycks aldrig vilja släppa taget om Mary: förra året dog hennes son i en bilolycka. Och fastän hon är 72 år med vacklande hälsa tvingas Mary arbeta heltid i en tidningskiosk för att överleva.
– Livet blev inte vad jag hade tänkt mig, medger hon. TMI-olyckan var startskottet för de sämre tiderna.

Plågande ovetskap

Regn har fallit hela dagen. Vindrutetorkarna arbetar för fullt så att Pattie Longnecker ska kunna se mer än en meter framför sig medan hon styr fordonet mot familjegården några mil utanför Harrisburg. Resan är inte lång, men fungerar likväl som en presentation av Pennsylvanias energipolitiska utveckling. Nya kraftverk och dammprojekt har byggts medan TMI, trots sin ålderdom, fortsätter att förse regionen med energi. Uranet kommer västerifrån, från Nebraska eller Wyoming.
– Hela tiden samma energipolitik, suckar Pattie. Regionen behöver miljövänliga alternativ.

Pattie är en pensionerad lärarinna som även arbetade med administrativa sysslor på Harrisburgs sjukhus. Liksom Mary Stamos talar hon om paniken och ovetskapen om läget, om myndigheternas tvära informationskast. Eftermälet. Bristen på sanning.
– Invånare som levt här i generationer och som nu drabbas av märkliga sjukdomar förtjänar bättre än att dö utan att få veta orsakerna till vad som verkligen hände vid TMI. Människor lever av jorden häromkring, är den förgiftad? Vi vet inte.

Uteblivet klassperspektiv

Familjenamnet Longnecker har funnits i trakterna sedan 1600-talet och Pattie själv är djupt rotad i det böljande landskapet. I källaren hänger en kopia av Pennsylvanias konstitution på väggen. Hon citerar en dikt av Walt Whitman, om modet att stå upp för det som är rätt och riktigt.
– Klassperspektivet glöms ofta USAs kärnkraftsdebatt, säger hon. Alla nya kärnkraftsprojekt som byggts eller planeras återfinns i fattiga områden. Det är ingen slump: sämre utbildade personer hyser mindre benägenhet att ifrågasätta makten, och vem lyssnar till dem i vilket fall som helst? Det är klart att det finns en tanke bakom alltsammans.

Det är också till Pattie, inte myndigheter, som otaliga kvinnor hört av sig genom åren. Med sina cancerbesked.
– Ja, det är till mig de ringer. De säger: ”Jag har nyss fått reda på att jag har cancer i bröstet eller livmodern, kan du tänka dig?” Deras första tanke, särskilt kvinnor i regionen, eller kvinnor som upplevt missfall, är att det måste bero på vad som hände vid TMI.

”Studera det förflutna”

Hade myndigheter erkänt att radioaktivitet läckt ut i skadliga mängder hade kanske den kvardröjande kollektiva sorgen som åläggs cancerdrabbade i anslutning till TMI kunnat dämpas. Men det finns inget intresse för det, menar Pattie.
– Vi ska bara glömma vad som hänt medan den officiella versionen, att inget allvarligt hände här våren 1979, tas för en sanning. När vi är borta kommer den här händelsen att vara en parentes i amerikansk historia. Och för att stoppa det måste sanningen fram och fler ta reda på vad de drabbade fick och får gå igenom här.

Utanför myndigheten National Archives and Records Administration i Washington DC skiner några ord i sten: ”Study the Past”. Studera det förflutna. Det är just vad TMI-olyckans sista vittnen skulle önska att fler än de själva behagade göra. Gärna myndigheterna.

Klas Lundström har granskat kärnkraftsolyckan vid Three Mile Island och USAs kärnkraftsindustri i reportageboken ”Inferno: USA:s resa från härdsmälta till kolrusch” (2015).

Fler artiklar

Omställningen måste vara etisk

Stefan Villkatt
journalist, lärare samt miljö-, djurrätts- och fredsaktivist
04 april 2016

Omställningen kommer att kräva kunskap om hur vi kan leva självförsörjande på ett etiskt riktigt sätt, skriver Stefan Villkatt på veckans Under ytan. Han undrar om det ens kan kallas självförsörjning att leva på andras kroppar eller kroppsfunktioner.

Läs hela artikeln

Aktiv dödshjälp bör legaliseras

Gustaf von Heijne
medlem i föreningen Rätten till en värdig död
04 april 2016

I Syre den 15 januari 2016 skriver Jacob Schönning om sin syn på dödshjälp och den verklighet han lever i. Den avundas jag honom inte. Det skriver Gustaf von Heijne på debatt.

Läs hela artikeln

Basinkomst är ingen kvinnofälla

Andreas Meijer
04 april 2016

”Systemkollaps! Bidragsskapande! Lathetsfrämjande! Kvinnofälla!” Argumenten mot basinkomst (BI) är många och har hörts från många håll. Här bemöter jag några av de argument som brukar föras fram. Det skriver Andreas Meijer i sitt debattinlägg.

Läs hela artikeln

Sånger om dem som är på flykt

Jenny Eriksson - 3 år sedan

Nadin al Khalidi skriver och berättar historier utifrån bilder och egna minnen från krig och flykt. Hon ser det inte som att texterna är politiska men med sitt band Tarabband påverkar hon unga människor i både Sverige och arabiska länder.

Läs hela artikeln

Mare Kandre som punkare

Nike Markelius - 3 år sedan

Det finns skilda åsikter om vad punken stod för och vilka förändringar i samhället den åstadkom som musik/folkrörelse, men faktum är att det för många var en frihetsrörelse som ytterst ville ingjuta mod i och ge utrymme åt var och ens rätt att fritt välja sina vägar i livet.

Läs hela artikeln

Låga vattennivåer visar på djupare problem

Klas Lundström - 3 år sedan

Rekordlåga vattennivåer plågar södra Sverige, vilket äventyrar dricksvattentillgången. Sveriges dricksvatten håller hög kvalitet, men senast förra veckan slog myndigheter larm om farliga ämnen i brunnar i Sörmland.

Läs hela artikeln

Lång väg kvar till skövlingsfri palmolja

Madeleine Johnsson - 3 år sedan

Svenska och internationella storföretag kan fortfarande kopplas till palmoljeindustrins skövling av den indonesiska regnskogen. En ny rapport från Greenpeace visar att flera svenska företag inte gör tillräckligt för att satsa på palmolja som producerats på ett hållbart sätt.

Läs hela artikeln

Från grön politik till gröna Converse

Lennart Fernström
Ansvarig utgivare på Syre
31 mars 2016

Delar av påsken ägnade jag åt att läsa Maggie Strömbergs Vi blev som dom andra – Miljöpartiets väg till makten. Det mest tydliga i boken är att Strömberg inte förstått den gröna dimensionen. Istället försöker hon genom mikroberättande bevisa att den gröna särarten är flummig och verklighetsfrånvänd.

Läs hela artikeln

Islam – en del av vår värld

Jerker Jansson
författare och socialantropolog gästkrönikör i Syre
31 mars 2016

”Vi bekämpar en terroristorganisation, en barbarisk organisation som dödar oskyldiga människor. Vi bekämpar inte en religion”, kommenterade Bernie Sanders terrorattentatet i Bryssel förra veckan.

Läs hela artikeln

Japan och Skottland lyfter ovillkorat grundbidrag

Benita Eklund - 3 år sedan

Idén om en ovillkorad basinkomst, som funnits i politiken sedan 60-talet, har fått ett uppsving på senare år. I Japan tror man nu att ett generellt stöd till unga kan vara ett sätt att möta en avsevärd minskning av konsumtionen, enligt Sankei daily.

Läs hela artikeln

Fortsatta bidrag till köttindustrin trots klimatlarm

Jacob Hederos - 3 år sedan

Medvetenheten om köttets pris är i dag stor men konsumtionsnivån ligger nästintill still. Hur är det möjligt? Svaret är oftast att ”det är gott” och att ”det är billigt”. Information om konsekvenserna, behovet av omställning och de alternativ som finns verkar inte räcka. Det kanske inte är så konstigt. ”Bara för att vi vet att det är dumt att köra bil som vi gör så slutar vi inte med det,” svarar forskarna som Syre varit i kontakt med.

Läs hela artikeln

En livsmodell där alla får plats

Sanni Gerstenberg
grön samhällsdebattör och gästkrönikör för Syre 
30 mars 2016

Blev nyligen tagen av en artikel i tidningen Vi om den belgiska småstaden Geel. I flera hundra år har det funnits psykiatrisk öppen familjevård där. Deprimerade, schizofrena, psykotiska, maniska och paranoida människor bor i privata familjer som också sysselsätter dem.

Läs hela artikeln

Handelsavtalen hindrar hållbar omställning i Guatemala

Anna Nylander - 3 år sedan

– På sockerrörsplantagen används mycket kemikalier. Vi dricker förorenat vatten och barnen blir sjuka, berättar småbrukaren Amelia Choc Cuz. Hon är en av många i Guatemala som menar att det här är konsekvenser av handelsavtal som öppnat upp för en kraftig expansion av det industriella jordbruket. Men nu växer både medvetenheten och motståndet.

Läs hela artikeln

Bakom den ryska propagandans kulisser

Andreas Hedfors - 3 år sedan

Med kulturell hjärntvätt och militära utspel försöker ryska ledare dölja sitt vanstyre och korruption. Tyvärr går västvärlden med i dansen. Andreas Hedfors har träffat den hyllade författaren Peter Pomerantsev.

Läs hela artikeln

Det radioaktiva sopberget

Lena Carlberg - 3 år sedan

Under 2017 ska beslutsunderlaget för ett framtida kärnavfallsförvar och en inkapslingsanläggning för använt kärnbränsle finnas hos regeringen. Detta trots att den valda förvaringsmetodens brister har påtalats under hela processen. Miljörörelsen ser sig själv som den enda motmakten och tycker att myndigheterna ”jamsar med” industrin snarare än tar sitt ansvar.

Läs hela artikeln

Palestinas folk behöver vår hjälp

Anna Wester
ordförande i Palestinagrupperna i Sverige och redaktör för tidningen Palestina Nu
29 mars 2016

Palestinierna lever undanträngda, instängda, skilda från varandra med taggtråd, höga murar och olagliga israeliska bosättningar i ett ockuperat land. Politikerna gör ingenting för att lösa problemen. Nu är det civila samhället palestiniernas hopp, skriver Anna Wester i veckans Under ytan.

Läs hela artikeln
Visa fler artiklar