Sunt arg och modigt kaxig
Om det är någon gång vi skulle behöva en ny musikrörelse så är det nu. En ny kraft som kan sätta ord och ton på de djupt oroande händelserna vi ser runtomkring oss och gjuta mod i människor som kämpar och protesterar.
Kampsånger har historiskt sett varit oerhört viktiga i politiska sammanhang och lindrat lidandet och sorgen för såväl flyktingar som förtryckta grupper, och förenat människor att resa sig mot orättvisor och diktaturer. Men det har också historiskt sett kostat vissa musiker tortyr, fängelse och till och med livet.
Att vara ung i dag är ingen lek. Att ta klivet ut i vuxenlivet i en tid som denna innebär att du måste stålsätta dig, både mentalt och praktiskt, mot reella klimathot, utbredd fattigdom, hög arbetslöshet, stenhård konkurrens om primära självklarheter som bostäder och försörjning. Du står inför ett samhälle som håller på att brytas isär av motstridigheter och splittring. Dessutom ett allt kallare socialt klimat som befinner sig allt mer i appar och på sociala medier.
På vilket sätt kan vi göra musik i dag för att möta och lösa samhällsproblemen? Vill vi verkligen höra folk sjunga om eländet, eller vill vi hellre ha kultur som får oss att glömma en stund? Underhållning som istället förflyttar oss till en pausplats, långt från krig och jordens undergång. Hur skulle en ny musikrörelse kunna se ut 2015? Vågar vi hoppas på nya röster som höjs på ett kanske alldeles nytt sätt för att kasta ljus över samtiden och allt det som finns att göra, för att få en bättre värld för alla.
Precis som vi unga punkare gjorde i början på 80-talet, sjunger i dag många unga om att få vara sig själva, att få gå sina egna vägar, att bryta såväl könsnormer som musikaliska normer. Många är less på gamla mönster i en musikbransch där kvinnor traditionellt varit söta skönsjungande kuttersmycken längst fram vid mikrofonen, och män tuffa svettstänkande fingerfärdiga rifflirare med hår på bröstet och elguran som fallos med ylande orgasmiska gitarrsolon. Alternativt väna bönor och goa gubbar med akustisk gitarr och texter om att befrielsen är nära eller blodiga krigsskildringar. Inget fel i det, det är viktig musikhistoria på vilken mycket av dagens musik vilar.
Men tiden är ny och många av de unga har andra idéer om hur musiken ska skapas och vad den ska handla om. Musikvärlden präglas så starkt fortfarande av hierarkier och normer som speglar det övriga patriarkalt styrda samhället och det är tydligt att de unga i dag inte alltid känner sig representerade i det, och att skapa nya musikaliska rum för fler är en viktig uppgift som de unga nya politiska banden har i dag. De ställer det på scen, gör det synligt och avdramatiserar det på sikt. Genom att bara vara sig själva. Några av de intressantaste unga banden tänkte jag presentera här:
• SAQWERTY är ett queerfeministiskt konstpunkband från Eskilstuna/Stockholm som hängivet och färgstarkt ifrågasätter normer som en viktig grund för det konstnärliga skapandet. Musiken iscensätter och uttrycker den egna verkligheten genom att få den sköna ytan att krackelera. De leker med traditionellt kvinnliga attribut, med smink och glittriga scenkläder, såpbubblor och en tydlig regnbågsestetik som gör musiken till en mångfasetterad känsloupplevelse. SAQWERTY är skickliga instrumentalister och spelar en explosiv, utlevelsefull och dynamisk musik med vackra pianoslingor som bryts brutalt och plötsligt med hårt mangel och skriksång.
Osborn, Jack och Vera i SAQWERTY. Foto: SAQWERTY
Texterna skildrar en stark frihetstörst och när jag såg dem på Kafé 44 härom veckan trängde tårarna fram efter bara några takter av första låten. De träffar rakt i hjärtat med den enorma energi de satsar, den leende värmen och självklara integriteten som de översköljer publiken med. Skiva nummer två är på gång.
• Vagina Dentata är ett nyskapande postpunkband med rötter i Stockholms södra förorter. De beskriver sin verklighet och sårbarhet som unga i en skakig samtid och experimenterar lekfullt med sina låtbyggen, som innehåller både hopp och förtvivlan.
Foto: Vagina Dentata
De spelar på tå med mycket attityd, för en ung och hängiven publik, som med stora ögon suger i sig det mod och den intensitet som bandet utstrålar. De vrålar ut sitt raseri över hur tidigare generationer sårat moder jord, hur våldet på gatan skrämmer och hur likdelar radas upp i plastförpackningar i mataffärerna, i låtar som Vi tar natten tillbaka och rader som Mitt hjärtas sol blöder. Vagina Dentata har skapat ett eget scenspråk med långa låtar som de utvecklat till performance. De byter kläder och instrument, målar textrader på varandra och låter musiken bölja dynamiskt genom ljud av hjärtslag och andning, spröda toner växer till kraftfullt larm, samtidigt som de själva blir levande konstverk mitt i musiken. Debut-EP kom i höst.
Dolores Haze är ett goth sex/rage raveband med tuff attityd från Stockholm och de har just släppt sitt debutalbum i lite större skala och redan första videon till singeln Touch me vittnar om normbrytande och provocerande stil, genom att låta oss följa med ner i underjorden där dekadent estetik, gothisk melankoli och djärva bilder av sexuella situationer och trasiga personer som pissar och kräks blandas med bandets medlemmar som spelar på en mörk och dyster scen.
Det är ett band i rörelse, som inte begränsar sig till genrer eller sound som redan finns. Djärvheten och kompromisslösheten blir politisk just för att den ingjuter mod i andra och visar att det är möjligt att välja sin egen väg i världen. Den blir punk just för att den vägrar anpassa sig till patriarkala strukturer och kräver sin plats för sin egen skull. Det här är ungdomar som inte ber om ursäkt för sig. De uttrycker en sund självkärlek som sannerligen behövs som förebild och inspiration för unga i dag.
Matriarkatet är ett punkband från Stockholm. Deras stenhårda ös springer ur en träffsäker och rå rytmsektion, effektiv vass gitarr och en sångerska som först gör ett något lågmält intryck när hon strosar över scenen mitt i öset, men som växer in i musiken och till sist överraskar med en sällsynt förmåga att sjunga hårt med mjuk utstrålning. Även Matriarkatet kritiserar normer och manssamhället med penisskämt, fräcka sextexter och rader som ”hallå hallå, min mens är inte blå.”
Andra band som gör sin egen grej med rebellisk attityd bör bland många andra nämnas: feministpunkrockbandet By The Way från Västerås, glitterpunkarna Cervix från Jönköping, mörkerpunxen Svart magi, drömpopparna The Tape och hårdrockarna Browsing Collection från Göteborg och surfriotpunkarna Arre! Arre! från Malmö. Den unga punk/popscenen är i dag ofta sunt arg och modigt kaxig med insiktsfulla samhällskritiska texter. De har en frisk och befriande syn på stora existentiella frågor och den nya generationen band bidrar starkt till en ökad acceptans för människors särarter och rätt för var och en att få vara och utveckla sig själva.
De kritiserar patriarkatet, parlamentarismen, högerextremismen, rasismen och hur tidigare generationer har förvaltat vår planet. Det är spännande att jämföra dagens musik med proggen och punken på 70- och 80-talen. Då protesterade vi mot mycket, men i ljuset av hur dagens samhällen ser ut så växer de unga upp i skuggan av mer hot och hat i världen än de ska behöva tåla. Då är det fantastiskt att musiken finns.
