Småhusrörelsen tar fart i USA

Efter att ha levt utomlands började Kimberley Upstill längta efter eget boende.

Berkeley/Sonoma: Det känns som att stiga in på en sommaräng, att öppna den lilla grinden och slinka förbi redskapsboden på baksidan av Kimberley Upstills föräldravilla. Längst ned på tomten, bortom gula blommor och citrusträd ligger Kims eget lilla hus. Det är 19 kvadratmeter, med sovloft, vackra furugolv och ett färgglatt kyrkfönster.

– Det är helt fantastiskt att bo i! Jag har aldrig varit så här involverad i en bostad tidigare, utbrister Kim, 26, som byggt huset själv med hjälp av en vän och flyttade in för en månad sedan.

Hemkommen till Berkeley efter att ha levt utomlands började Kim sommaren 2014 att längta efter eget boende. Men hyrorna i San Francisco-bukten är de högsta i hela USA och Kim som är konstnär med udda jobb hade svårt att ha råd.

Det var då hon hörde talas om Tiny house-rörelsen. Hemma i trädgården fanns redan ett rivfärdigt gammalt skjul. Kim pratade med föräldrarna och engagerade snickarvännen Zack Ogden, 28. Det tog sex veckor att spåna fram rätt design och sedan ytterligare ett halvår att riva det gamla uthuset och bygga nytt. De hittade ett kyrkfönster på Craigslist och köpte brädorna av en hippie i Santa Cruz, ”hälften av högarna var fulla av termiter”. Elen drogs från huset och vattnet från trädgården. Att inte vara uppkopplad till avloppssystemet medför en hel del hinktömning, och Kim använder föräldrarnas toa. Men bortsett från detta bök tycker hon att det har varit en fantastisk upplevelse att ha sitt eget krypin.

– Det här är närmaste en egen bostad som min generation kan drömma om, säger hon.

De hittade ett kyrkfönster på köp- och säljsajten Craigslist och köpte brädorna av en hippie i Santa Cruz.

”Bygga bättre, inte större”
Tiny House-rörelsen kan ses som ett svar på den konsumtionskultur som medfört att storleken på en medelvil la i USA har vuxit från 130 m² till 242 m² de senaste 45 åren, parallellt med att hushållen har minskat i omfång.

Till rörelsens pionjärer hör Lloyd Kahn som redan 1973 tänkte nytt med boken Shelter, och mer nyligen arkitekten Sarah Susanka som 1997 författade The Not So Big House, den första i en rad böcker om att ”bygga bättre, inte större”. Tiny House-rörelsen handlar om att leva på mindre yta, då mindre hem kräver färre byggnadsmaterial och mindre mark – vilket gör dem billigare och enklare att sköta om. Den ringa storleken främjar användningen av naturliga kvalitetsmaterial, vilka kan bli för dyra i en större bostad. Minihusen är under 46 m², ofta runt 20-40 m² eller mindre, och har till skillnad från Kims krypin både toa och dusch.

Folk som bor på mindre yta äger generellt sett färre saker, konsumerar mindre och har lägre kostnader för el och vatten.

Det var när entreprenören Jay Sha fer först hörde om lagarna som begränsar hur litet man får bo i USA som han beslöt sig för att bygga sig ett minihus i protest. Nu har det gått 18 år och Shafer har givit pyttehusen en knorr – nämligen hjul. År 2001 grundade han Tumbleweed Tiny House company, som både tillverkar minihus på hjul och arrangerar workshops där deltagarna lär sig byggandets ädla konst.

Genom att sätta hjul på husen så kommer Tumbleweed förbi byggnadslagarnas storleksrestriktioner (framfö r allt framtagna av byggnadsindustrin, som vinner på att bygga större) eftersom husen då räknas som husbilar.

I och med publiceringen av The small house book fick Shafer riklig medial uppmärksamhet. Han har rest land och rike runt och föreläst om minihus och har bland annat intervjuats av Oprah Winfrey.

Ökning efter krisen
I dag jobbar nio personer i Tumbleweeds gula träkontor i den 10 000 personer stora staden Sonoma en timme norr om San Francisco. Solen skiner på perfekt kaliforniskt manér när vi rattar upp genom bergsinramat vingårdsland. I år beräknas 2 500 personer delta i Tumbleweeds två dagars husbyggarkurser runtom i landet och i fjol fick företaget över 23 000 telefonsamtal och mejl från en intresserad allmänhet. Entusiasmen ökade särskilt efter den finansiella krisen, berättar operative chefen Ross Beck, en hjärtlig medelålders man i jeans och skjorta som själv bott ett par år i ett minihus.

Beck beskriver bolagets tre största kundkategorier. Först är det ungdomar under 30 år med höga studielån och en osäker arbetssituation som vill spara pengar för framtiden och är medvetna om miljön. Den andra kategorin är folk mellan 30 och 60 som behöver en prisvärd bostad åt en fa miljemedlem (ungdom eller åldrande förälder), eller en sommarstuga. De kan också vara ute efter ett fristående kontor eller helt enkelt vilja krympa sitt boende, särskilt om de lever i dyra städer.

Den tredje gruppen är folk över 60 som har förlorat sin bostad eller sparpengar under finanskrisen, eller som vill spara men fortfarande äga sin egen bostad. En del vill bo mindre för att ha mer tid över och kunna ägna sig åt intressen som exempelvis resande.

Räknas som husbilar
Den stora stötestenen för minihusen på hjul ligger dock i begränsningar var dessa lagligen får placeras.

– Om det vore lagligt att bo i ett Tiny House på sin egen mark eller på en hyrd lott så skulle försäljningen explodera runt om i USA och lösa problemen med prisvärda bostäder, säger Ross.

Kruxet med att minihusen på hjul räknas som husbilar är att de därmed slipper fastighetsskatt. För kommunerna betyder detta förlorade skat teintäkter, och därmed mindre pengar för att finansiera skolor och vård. För tillfället är därför Tumbleweeds söta små hus på hjul förpassade till campingplatser – ifall reglerna följs. Men Ross misstänker att många minihusä gare gör lite som de själva vill.

– Bra Tiny House-grannar har höga staket. Och om grannarna känner till ditt lilla hus och du ger dem en låda vin om året så kanske de ser mellan fingrarna, skrattar han.

Men detta håller på att ändras. För två år sedan reviderade San Francisco och New York reglerna för hur små hus får vara, ner till 22 m². Och i delstaten Texas har 1000-personersstaden Spurs borgmästare deklarerat orten som USA:s första Tiny House-vänliga stad. Även småstaden Walsenberg i Colorado har ändrat sina regler så att minihus tillåts, så länge de placeras på en permanent grund och kopplas in till vatten- och elnätet. Utanför Walsenburg ligger bestämmelserna på hur små hus får vara på minst 56 m². Minimistorleken på hus bestäms på lokal nivå och varierar runtom i landet.

Vill förändra byggregler
Minihusentusiaster ser positivt på förändringarna i Colorado och Spur, och Ross på Tumbleweed hoppas på att fler ska följa i spåren. I fjol hölls den första nationella Tiny House-konferensen i Charlotte, North Carolina och i april kommer uppföljaren i Portland, Oregon. Ross hoppas att en intressegrupp ska formas, som kan lobba för förändringar av bland annat byggregler. Han jämför Tiny House- rörelsen med andra förändringar i samhället de senaste 30 åren kopplade till minskade resurser, och drar paralleller med hur det till en början var olagligt att koppla in privata solpanelsystem till det befintliga elnätet.

– I dag är 95 procent uppkopplade, menar han.

Återvinning och kompostering är ett annat exempel – i dag tar de flesta kommuner ansvar för sopsortering. Skydd av våtmarker är ett tredje, där USA fick en nationell lagstiftning 1989 för att skydda våtmarkshabitat för att värna flyttfåglar.

Storleken på bostäder är kulturellt betingad. I exempelvis Japan och Hongkong där många människor samsas om små ytor är bostäderna naturligt mindre, med olika smarta lösningar. I utvecklingsvärlden är trångboddheten stor av finansiella skäl. Och i Sverige har vi vår egna varianter av pyttehus, nämligen friggebodar och kolonistugor, som andas sommar och blomsterskrud, men som i vissa fall kan tjäna som året runt-bostad.

Intåg i Sverige
Men Tiny House-rörelsen börjar även göra officiella intåg i Sverige. I Lund, där studenterna kämpar med bostadsbrist fick AF Bostäder dispens från byggreglerna och anlade 2012 ett minihus på prov, vilket blev så framgångsrikt att det i höstas ledde till uppföljaren Bokompakt, ett minihusområde med 22 bostäder på 10-40 m² i norra Lund. Den ringa storleken har möjliggjorts genom att minska badrumsytrymmet.  Solceller på taket ger mer än hälften av energin. Avloppsvattnet återanvänds och värmeväxlare gör att bostäderna är självförsörjande i sin uppvärmning.

– Lägenheterna liknar ingenting annat som byggs i Sverige och jag måste säga att det här är det häftigaste AF Bostäder någonsin byggt, säger vd Henrik Krantz i en video från invigningen.

I Göteborg fick Fastighetskontoret i somras in en ansökan om att starta ett Tiny House-projekt på Ringön. Projektidén kom från Ecovillage Svandammen i samarbete med Omställning Göteborg och Studiefrämjandet, och ”är ett led i att få igång hållbart och ekologiskt boende och byggande i Göteborgsregionen, och att adressera en del av de utmaningar som finns kring bostäder i regionen”.

De smarta lösningarna
Tillbaka hos Kim i Berkeley blir vi invigda i de smarta lösningarna för det lilla livet. Datorbordet är uppfällbart, och kläderna ligger i kökssoffan under den uppdragbara trappan till sovloftet. Temperaturen regleras med en liten värmefläkt och hela huset har gått på 250 000 kronor att bygga, hälften i lönekostnader till Zack. Tack vare föräldrarnas generositet kan Kim slippa huvudvärken med hyra.

– Det är otroligt befriande och gör att jag kan fortsätta att resa och utforska och jobba med icke-traditionella saker och samtidigt känna mig mer stabil, avslutar hon.

Datorbordet är uppfällbart, och kläderna ligger i kökssoffan under den uppdragbara trappan till sovloftet.

Dela artikeln