Skyll inte på flyktingsmugglarna
Att hjälpa människor att fly från olycka och misär är i sig inte en ond handling. Det är EUs människofientliga politik som orsakar flyktingdöden på Medelhavet, skriver Lennart Fernström.
Minst 1 300 flyktingar drunknade i Medelhavet förra veckan. Nästan lika många som dog när Titanic sjönk. Titanic diskuterar vi, lär ut i skolan, visar på museum, gör filmer om och håller minneshögtider för. Men vem kommer att minnas förra veckans händelser om hundra år?
Till stor del handlar skillnaden om hur vi värderar människor. På Titanic fanns folk från världens överklass med, medan flyktingarna på Medelhavet är några av världen mest fattiga och utsatta. Men det finns en annan skillnad också: förra veckans tragedi var inte oväntad. Alla vet att detta sker och kommer att ske, vi låter det ske dag efter dag. Som om man hade producerat och skickat iväg nya Titanic vecka efter vecka, som om inget hade hänt. Från politikerhåll hör vi om och om igen:
1) det är de ondsinta flyktingsmugglarnas fel
2) vi måste stoppa flyktingarna (inte stoppa folks behov av att fly eller ta emot dem på ett sätt så de slipper riskera livet)
3) någon annan måste lösa det (EU, Libyen, länder som tar emot färre).
Utrikesminister Margot Wallström och migrationsminister Morgan Johansson skriver i ett gemensamt uttalande:
”Ett stort ansvar vilar på skrupellösa människosmugglare som utnyttjar desperata människors situation. (….) Sverige kommer att verka för ytterligare åtgärder från EUs sida för att stärka räddningsinsatserna till sjöss, bekämpa flyktingsmugglarna och stödja fredsprocesserna i de konfliktdrabbade områdena.”
”EU-kommissionen och Europeiska rådet behöver ta initiativ till att EUs Tritonoperation förstärks. (….) Sverige kommer att driva på för att EU tillsammans med FN och andra ska göra mer för att stödja fredsprocessen i Libyen så att situationen i landet stabiliseras och verkningsfulla insatser för att stoppa människosmugglarna kan genomföras.”
Tritonoperationens främsta mål är inte att hjälpa flyktingar att överleva Medelhavet utan att stoppa dem. I en intervju på regeringens hemsida nämner också Margot Wallström först av allt en förstärkning av gränsbevakningen som lösning. Bara vi i Europa slipper fånga upp döda kroppar och ta emot dem som överlever är det viktigaste problemet alltså löst.
En av Sveriges mest hyllade hjältar var flyktingsmugglare. Raoul Wallenberg genomförde operationer med minst lika stora risker som den smuggling som sker över Medelhavet. Han hyllas än i dag, medan dagens flyktingsmugglare ses som paria. Självklart finns det många giriga människor som vill tjäna pengar på folks olycka. Men att hjälpa människor att fly från olycka och misär är i sig lika lite en ond handling i dag som på Wallenbergs tid.
Grundproblemet är inte flyktingsmugglarna, utan de politiker som i ena stunden beklagar flyktingolyckorna och i nästa stund bygger Fästning Europa. En fästning vars murar mot omvärlden har blivit högre för varje år som Sverige varit med i denna union. En union som det sades att vi gick med i för att påverka till det bättre, bland annat i fråga om öppenhet mot omvärlden. Ingen vet exakt hur många som har dött i sina försök att ta sig in i EU, men det rör sig om minst 3 500 bara i Medelhavet, bara förra året.
Vi förfäras helt riktigt över de extrema politiska partier som växer sig starka i Europa: Sverigedemokraterna i Sverige, Gyllene gryning i Grekland, Dansk folkeparti i Danmark och så vidare. Men hur vidriga de än är så är det inte extremhögern som har byggt Fästning Europa. Det är inte deras politik som gör att det dagligen dör folk som försöker ta sig till EU. Extremhögern har inte haft majoriteten i parlamenten och mycket sällan suttit i regeringar.
Istället är det socialdemokraterna, liberalerna och de konservativa som bär ansvaret för den människofientliga politik som förs. De som gärna beklagar flyktingdöden och i ord tar avstånd från de högerextrema är de som stänger Europa och genomför de högerextremas politik. Det hjälper inte hur många gånger de beklagar vad som sker, så länge de inte öppnar upp gränserna och ger dem som vill möjlighet att komma hit legalt och säkert. Att få bosätta sig var en vill är en grundläggande mänsklig rättighet. Att definiera och behandla människor på flykt som illegala och tvinga dem till livsfarliga resor borde däremot vara kriminellt.