”Samhällsengagemang är bra för själen”
Innan Ann Svensén fick jobbet som generalsekreterare för IM – Individuell Människohjälp – visste hon knappt att organisationen fanns. Nu har hon arbetat där i mer än två år. En av de främsta uppgifterna är just att göra IMs arbete mer känt. Det har hon gjort bland annat genom att skarpt kritisera regeringen för förslaget att minska Sveriges bistånd.
IM-personal möter Dalai lama. Foto: The Office of His Holiness the Dalai lama/IM Bildarkiv
Hon har kvar annonsen som gjorde att hon sökte tjänsten och tar ibland fram och tittar på den, liksom för att påminna sig om vad det viktigaste med hennes arbete är. I den stod det bland annat att IM sökte någon som kunde göra organisationen mer synlig. Sådant arbete var hon väl förtrogen med. I 25 års tid arbetade hon inom RFSU där hon bland annat var pressekreterare och informationschef, och därmed jobbade med att bygga upp påverksansarbetet.
Steget från RFSU till IM var inte så långt. Bland mycket annat har IM fokus på frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa, i sitt arbete för kvinnors försörjning i fattiga länder runt om i världen. Ann Svensén kallar sig själv för aktivist.
– Jag säger alltid fel när jag pratar om IMs aktivitetsgrupper, och kallar dem aktivistgrupper, säger hon och skrattar.
Men hon är noga med att aktivist i hennes vokabulär inte står för att kasta gatsten och stå på barrikader utan om att våga ta ställning och driva frågor. Förändringsarbetet vill hon få till bland annat genom debatt.
Arbete för flyktingbarn
Vi träffas i IMs lokaler nära Centralstationen i Lund. Ann Svensén bjuder på kaffe samtidigt som hon själv tar sig dagens andra kopp. Hon pratar om vikten av att välja kaffe som är rättvist och ekologiskt producerat och samtidigt smakar gott. Fair Trade, rättvis handel, är ett av de många ben som IM står på. Här hemma i Sverige har IM Fair Trade-butiker. Där jobbar medlemmar ideellt med att sälja rättvist producerade saker – som inredning och leksaker – för att samla in pengar till organisationens arbete i Sverige och resten av världen. I Sverige finns även ett omfattande arbete för flyktingbarn – Barn i väntan (BiV) och Barn i start (BiS).
IM i Malmö har utvecklat de två modellerna tillsammans med Svenska Kyrkan och i Lund har nu kommunen tagit över konceptet. Fler kommuner är på gång att göra det samma och Ann Svensén hoppas att ännu fler ska följa efter.
– Vi har sett att vårt arbete fungerar i praktiken. Nu när det är ett sådant tryck på flyktingmottagandet vill vi att det vi gör blir tillgängligt för fler, och att det inte bara ska vara civilsamhällets ansvar, säger hon.
BiV och BiS är gruppverksamheter för barn och unga från asylsökande familjer eller familjer som nyligen har fått uppehållstillstånd. Syftet är att stärka deltagarna, bland annat genom att de får lära sig mer om sig själva och hur det är att vara ny i Sverige. IM har nyligen fått extra pengar av regeringen, för att kunna fortsätta att utveckla och utöka sitt arbete för asylmottagande och integration.
Grundaren av UMAF, Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, Siavosh Derakhti, fick 2015 års IM-pris till minne av grundaren Britta Holmström. Foto: Linus Edlund/IM Bildarkiv
Utsatt demokrati
Ann Svensén pratar mycket om demokrati och hur sårbar den kan vara. Hon tar öppet ställning mot Sverigedemokraterna och mot rasistiska strömningar i samhället och ser det som en av IMs roller. Organisationen har ett årsmötesbeslut på att vara antirasistisk och driver normkritiska studiecirklar för medlemmarna för att det inte bara ska blir ord utan även vara något som syns i arbetet.
– När demokratin är så utsatt som den är i dag måste det finnas organisationer som arbetar för människors rättigheter, det är civilsamhällets plikt att göra det, säger hon.
Internationellt driver IM biståndsarbete i många länder runt om i världen, som i Moldavien med stöd till funktionshindrade och i Guatemala med kvinnors försörjning och hälsa.
– IMs bredd beror på att Britta Holmström (IMs grundare) hade sina känslospröt ute. Hon ville vara med och hjälpa där det fanns en nöd, säger Ann Svensén, som inte tror på att driva bara en sakfråga utan på ett sammanhang.
– Jag tror att vi gör oss själva en otjänst om vi delar upp samhället i sakfrågor, inte minst om vi ska få unga att vara engagerade.
När IM grundades 1938 var flyktinghjälp, liksom nu, en stor fråga.
– Vi får ibland höra att vi är en spretig organisation, men vi har en helhetssyn. Att arbeta med Fair Trade och ensamkommande flyktingbarn är inte två separata boxar, säger Ann Svensén och menar att allt handlar om att skapa ett bättre samhälle på flera olika plan.
Högljudda protester
Ett sätt att få IMs arbete att synas är att berätta om det på sociala medier. Ann Svensén använder bland annat Facebook flitigt, där hon ofta postar opinionsbildande länkar.
Där händer det att hon berömmer regeringens arbete, ibland är det tvärtom.
– Vi ska ju driva på regeringen och det kan vi göra med olika metoder. Ibland måste vi istället skälla när de är helfel ute.
En sådan situation inträffade när regeringen i samband med höstbudgeten lade fram idén att minska det svenska biståndsmålet till hälften för att finansiera kostnader för flyktingmottagande. Sverige är det enda land i världen som ännu har kvar enprocentsmålet, att en procent av BNI (bruttonationalinkomsten) ska gå till bistånd. Det ska vi vara stolta över, tycker Ann Svensén och har protesterat högljutt mot regeringens förslag, bland annat i dagspressen. Ett minskat biståndsmål skulle kunna minska de pengar som det är tänkt att IM ska få sedan de nyligen blev en av Sidas ramorganisationer.
”Kortsiktigt och korkat” sa hon bland annat i en intervju med Sydsvenskan i november, och menade att mindre pengar skulle märkas direkt bland annat för de 25 000 kvinnor som är med i organisationens försörjningsprojekt världen över.
”Det är cyniskt att ställa desperata flyktingars behov mot fattiga människors behov. Men politikerna vet att det inte är en stor fråga för den allmänna opinionen och att i stort sett bara biståndsorganisationerna kommer att höja rösten” fortsatte hon.
Stå pall för trycket
– För mig är det solklart att Sverige ska låta en procent av BNI gå till bistånd. Det är en moralisk fråga och en fråga om grundläggande humanistiska värderingar, om vi tror på bistånd som ett verktyg för att göra sig av med fattigdom. Vi måste stå pall för trycket, säger Ann Svensén som samtidigt säger att hon är glad att Sverige har ett generöst flyktingmottagande.
Det märks att det här är en fråga som hon brinner för.
– En av våra roller är att vara de som påminner och fräser till, fortsätter hon och säger att det går bra att göra så, om man som organisation samtidigt är med och tar fram lösningar.
