Problemen med progressiv basinkomst
I premiären av Syre bjöds vi som läsare på en intressant exposé över olika former av försök med basinkomst runt om i världen, och intervjuer med bland andra Roland Paulsen och Guy Standing. I tredje numret hade Standing själv en artikel på samma tema.
Argumenten för basinkomst är bland annat att utjämna klyftor, sänka stressen och bygga gemenskap i samhället. Men jag tror att effekten skulle kunna bli den motsatta, åtminstone med den typ av basinkomst som kallas progressiv.
Den progressiva basinkomsten garanterar alla en platt inkomstnivå från staten, säg de 10 000 kronor i månaden Roland Paulsen kallar svältlön. På alla inkomster utöver basinkomsten betalas en progressiv inkomstskatt, precis som i dag.
Paulsen och andra gör grundantagandet att det går att automatisera lågkvalificerade jobb i servicesektorn. Men städjobb, serveringsjobb, klädförsäljning och så vidare kan inte rationaliseras hur som helst. Vi går på restaurang och kaféer för servicen vi får av människor, en robot kan inte i dagsläget städa ett hotell eller din hall. Detta arbete behöver alltså fortfarande göras.
Med en progressiv basinkomst skulle de som i dag tar dessa yrken av ekonomiska skäl ha mindre anledning att kräva högre lön. De skulle konkurrera med dem som inte når upp till kriterier för basinkomst, till exempel nyanlända, och därmed skulle lönerna dumpas. Prekariatet skulle få det än prekärare.
Hur detta stämmer in på den form av basinkomst som kallas negativ inkomstskatt törs jag inte svara på. Dock är de skilda saker. Basinkomstförespråkare måste tala om vilken typ de vill ha, annars blir debatten förvirrad.
Själv är jag skeptisk till basinkomst, men de som förespråkar basinkomst gör sig en otjänst genom att inte säga exakt vad de menar.