Osäkert läge efter Iowa
Primärvalet i Iowa kommer att gå till historien av tre skäl: 1) det blev dött lopp mellan Demokraternas huvudkandidater Hillary Clinton och Bernie Sanders, 2) republikanen och Tea Party-rörelsens affischnamn Ted Cruz seger befäster bilden av ett splittrat republikanskt parti och 3) att majoriteten av båda väljarläger tycks ha vänt ”etablissemanget” ryggen.
Jakten efter presidentposten i USA gick av stapeln på allvar i Iowa, en delstat i ingenmanslandet mellan den inflytelserika östkusten och västerns prärielandskap. Efter nomineringsresultaten i den traditionellt konservativa delstaten brukar avhängda kandidater varken orka eller ha råd att fortsätta sina valturnéer.
Mycket står på spel och nya rekord slås i kampanjdollar. Enligt The Hill landar den samlade slutnotan på över 40 miljarder. De dyra kampanjerna och näringslivets donationer har lett till utbredd folklig ilska. Frågan är ifall kandidaterna – ännu en gång? – underskattat gemene amerikans inställning till de rullande kampanjnotorna samtidigt som hela städer försätts i konkurs (Detroit), dricksvatten förgiftas (Flint) och miljontals amerikaner tvingas ha två eller tre arbeten för att överleva till följd av låga minimilöner.
Många amerikaner önskar sig höjda minimilöner, enligt Oxfams rapport Working Poor in America. På goda grunder: ”Ekonomer har länge hävdat att förstärkt köpkraft genom mer pengar i folks fickor för konsumtion ger positiva spridningseffekter för ekonomin i stort. En höjning [av minimilönen] stimulerar ekonomin och skapar uppemot 140 000 nya jobb”, skriver Oxfam.
Och höjda minimilöner är något Bernie Sanders ofta talar om, vilket tvingat favorittippade Hillary Clinton till politiska seglatser vänsterut. Primärval i Iowa väcker dessutom dåliga minnen till liv hos Hillary Clinton: 2008 tycktes hon ha delstatssegern som i en liten ask, men vann gjorde förvånande nog uppseglaren Barack Obama, som innan Iowa haft låga siffror men efter det gick om Clinton. Nu 2016 blev det dött lopp mellan Clinton och Sanders: endast 0,2 procent skilde med fördel Clinton. Siffrorna är emellertid en sensation och en fjäder i hatten för Sanders som väntas gå bra även i New Hampshire.
På Republikanernas sida segrade Texassenatorn Ted Cruz, en konservativ med nära band till Tea Party-rörelsen, med 28 procent och använde segertalet åt att kritisera mediernas fokusering på den segertippade fastighetsmagnaten Donald Trump:
– Iowa har låtit meddela att den republikanska kandidaten och USAs nästa president inte kommer att väljas av media eller av ”Washingtonetablissemanget”.
För Cruz, den kristna högerns kandidat, var de facto att primärvalen inleddes i den konservativa delstaten Iowa en klar fördel, tror Ryan Lizza i The New Yorker.
– Utfallet i Iowa kan mycket väl påverka väljare i andra delstater.
Men i primärvalets efterspel har förvirring uppstått bland politiska kommentatorer. Samtliga kandidater påstår sig resa från Iowa med vind i seglen.
– Jag är förvirrad, skriver Alexandra Petri i Washington Post. Förlorade någon i Iowa? [Primärvalet] var som århundrandets fotbollsmatch: ingen förlorade, men i stället för deltagarpokaler höll samtliga varsitt segertal.
Inom Demokraterna handlar det bara om två kandidater: Clinton och Sanders. Annat är det hos Republikanerna där Trumps momentum stött på problem till följd av ovilja av delta i Fox News slutdebatt efter en konflikt med en av de kvinnliga programledarna, vilket gett Ted Cruz och Marco Rubio (trea i Iowa) utrymme att slå sig fram. LA Times valreporter Michael Finnegan noterar även att Trump inte har en lika utbredd gräsrotsbas i jämförelse med andra kandidater.
– Trump förde en massa oväsen när han flög in med sitt stora flygplan, men det är inte tillräckligt, menade Steffen Schmidt, professor i statsvetenskap vid Iowa State University.
De flesta bedömare är överens om att USAs politiska verklighet beträder okänd mark. Mittenväljarna förblir kronjuvelerna, men denna viktiga väljargrupp uppvisar en sällsynt ovilja att foga sig efter förutsägbara mönster. Och i stället för trygg och säker segling genom mittenkanalen har de – på olika sätt – mest radikala förslagen (som Trumps löfte att bygga vår tids Berlinmur längs mexikanska gränsen eller Sanders krav på kostnadsfri sjukvård för alla) vunnit stort gehör bland såväl republikaner respektive demokrater.
En förklaring till ytterkanternas dragningskraft är bristen på trovärdiga medelklasskandidater, menar John D Sutter, kolumnist för CNN. Samtliga kandidater ståtar med inkomster långt högre än gemene amerikans medelinkomst. Vilket bereder vägen till politikerförakt, menar Sutter:
– Gapet mellan fattig och rik i USA har ökat sedan 1970-talet och är större än i nästan alla andra industriländer. Ingen av kandidaterna kan påstå sig representera Amerika.