Nystartat nätverk lyfter svensk fredsteknik
Den internationella fredsdagen inföll den 21 september. Sverige har unik kompetens när det kommer till uppsökning, kontroll och destruktion av ammunition och vapen, menar flera svenska experter. Men trots stort behov i världen är Sverige dåliga på att utnyttja kompetensen.
Foto: Försvarsmakten
Krig lämnar länder sönderbombade och lemlästade. Att återuppbygga krigsdrabbade länder är ett komplicerat projekt, såväl för landets egen befolkning som för utomstående aktörer. Ett vanligt hinder är det som blir kvar i krigets kölvatten – illegala handeldvapen, sprängämnen, landminor och icke-exploderad ammunition utgör bokstavligt talat en tickande bomb. Nu vill det nystartade svenska nätverket Initiativ Fredsteknik uppmärksamma Sveriges unika kompetens vad gäller uppsökning, kontroll och destruktion av vapen och ammunition. Hans Wallin, en internationellt erkänd expert på området, är en av initiativtagarna till nätverket.
– Mycket av kunskaperna kan härledas till Alfred Nobels tekniska snille och industriella gärning, menar Hans Wallin. Svenskt kunnande står högt i kurs!
”Ett akut problem”
Hanteringen av överblivna vapen och sprängmedel är en akut fråga. Mellan 2007 och 2012 dödades omkring 508 000 människor i världen i krig eller våldsdåd enligt organisationen Small Arms Survey. I nästan hälften av fallen användes handeldvapen. FN-sekretariatets avdelning för nedrustning beskriver den illegala handeln med handeldvapen som destabiliserande för säkerhet och utveckling i alla världens regioner. Detsamma gäller ammunitionsdepåer, landminor och icke-exploderad ammunition. Och brist på säker lagring av vapen beskrivs som ”ett akut problem”.
– Det är en viktig fråga det här, säger Hans Wallin. När jag ser Syrien och Irak så tänker jag att det kommer att ta 100 år att städa upp där. Folk kommer att bli skadade och lemlästade i många år efter kriget.
Problematiken kring övergivna vapen och sprängämnen är ett exempel på hur fredsbyggande är mer än en politisk process – ofta krävs tekniska lösningar för att implementera politiska överenskommelser. Åtgärder som minröjning och nedrustning kräver specialutbildad personal. Att de tekniska aspekterna av fredsbyggande är viktiga illustreras av att samarbetsorganisationen OPCW 2013 fick Nobels fredspris för sitt arbete med att förstöra kemiska vapen.
Svensk profilering
Sverige har tidigare varit aktiv med att säkra ammunitionsdepåer i Bosnien-Hercegovina och Moldavien och minröjning är en del av Sveriges insats i Mali. Men enligt experterna bakom Initiativ Fredsteknik kan Sverige bidra med mer än så. Under initiativets konferens i Eksjö i början av september lyfte företrädare från näringslivet fram svenskt kunnande inom bland annat skyddsrumsteknik, ammunitionsdestruktion, minröjning, säker vapen- och sprängämneslagring och bombsäkra fordon. Tydligare svensk profilering inom fredsteknik skulle kunna bidra till FNs nedrustningsarbete samtidigt som det kan skapa jobb i Sverige, menar näringslivsrepresentanterna. Men något statligt stöd för fredsteknik finns ännu inte, samtidigt som Sverige fortsätter att vara en stor vapenexportör. Och än så länge utgör fredstekniken inte något alternativ till den svenska vapenexporten.
– Det är inget alternativ till försvarsindustrin, men det är en naturlig fortsättning, menar Hans Wallin. Jag har jobbat inom försvarsindustrin, då var mitt motiv att värna Sverige. Och sen vände vi på det här och började plocka isär vapen. Det här är en helt ny syn, det gäller inte att vinna kriget, utan att vinna freden.
Nätverkets företrädare anser också att det skulle ha positiva konsekvenser för säkerheten i Sverige.
– Merparten av de vapen som används vid skjutningar och handgranatsattacker i Sverige kommer från Balkan, förklarar Fredrik Johnsson, överstelöjtnant vid Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum i Eksjö. Om vi hjälper till att säkra överblivna vapen på Balkan kan vi minska vapensmugglingen till Sverige.
Två kvinnor röjer minor i Jordanien nära den syriska gränsen i norr 2011. Foto: Nader Daoud/ AP Photo/TT
Kunskap riskerar förloras
Grundandet av nätverket ska samla det politiska påverkansarbetet, något som är lättare sagt än gjort då näringslivsrepresentanter, tjänstemän och forskare ska samsas. Exakt vad nätverket vill uppnå är fortfarande inte tydligt. Samtidigt handlar det också om att värna den svenska expertisen som främst finns hos en äldre generation varav många har gått i pension. Särskilda utbildningar pekas ut av initiativtagarna som ett viktigt verktyg.
– Vi vill värna de yrkeskunskaper som finns i Sverige, säger Hans Wallin. Det krävs erfarenhet och det tar många år att få.
Hittills har det dock varit svårt för initiativet att få gehör från politiker och tjänstemän, detta trots att utrikesminister Margot Wallström har pekat ut nedrustningsfrågor som en del av ett förnyat svenskt FN-engagemang. Initiativtagarna tror att ointresset delvis beror på att ansvarsfördelningen är otydlig – fredsteknik berör många olika myndigheter, inklusive Försvarsmakten, Försvarsdepartementet, Sida och Utrikesdepartementet.
Politisk påverkan
Erik Wirkensjö, pressekreterare åt utrikesminister Margot Wallström, menar att det inom UD i första hand är enheten för nedrustning och icke-spridning som är ansvarig för frågan. “När det gäller att specifikt använda svensk teknik för att driva angelägna frågor framåt i det internationella samarbetet har enheten löpande kontakter och samarbete med bland annat Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI)”, skriver han i ett mejl. Enheten har även vid flera tillfällen träffat och samtalat med företrädare för Initiativ Fredsteknik.
Erik påpekar att Sverige stödjer säker vapen- och ammunitionshantering. ”På detta område har inte minst Försvarsmakten och industrin en värdefull kompetens”, framhåller han. För att förbättra det politiska påverkansarbetet har initiativtagarna bestämt sig för att bilda en branschorganisation. Linnea Krantz, som studerat nätverket i sin kandidatuppsats, hoppas bli en viktig del av påverkansarbetet.
– Jag gillar tanken på att vara en motpol mot Säkerhets- och försvarsföretagens branschorganisation, säger hon. Men konkretiseringen av nätverket är svår, just nu letar vi nya ingångar till politiken och jobbar med att ta fram ett pilotprojekt.
Även om hon är medveten om att näringsliv och fredsarbete inte nödvändigtvis går hand i hand så tror hon ändå att företag som tillverkar fredsteknik har något viktigt att bidra med.
– Som vapenexportör har Sverige ett ansvar att också hjälpa till att städa upp!
Hans Wallin är inne på samma spår. – Vi får inte ge upp. För jag tycker det är angeläget och viktigt. Eftersom vi har stöd från FN så kommer det igenom förr eller senare.
