Nyanlända elever förlorar tid
Jag var på en konferens om hur man på bästa sätt tar emot nyanlända barn i skolan. Det var mycket intressant. Flera forskare har ägnat mycket tid åt att försöka hitta modeller som fungerar för de flesta. I några rykande färska rapporter har de kommit fram till några mycket viktiga slutsatser.
Ruba Saffour från Homs hjälper nyanlända barn med språket i Mariedalsskolan i Vänersborg. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
• Alla lärare oavsett ämne behöver utbildas i språkfrämjande arbetssätt. Forskningen visar entydigt att det är det bästa om man inte kan undervisa på barnens eget språk. Dessutom är det ett sätt att närma sig ämnesundervisning som passar infödda lika bra som nyanlända. Här finns alltså bara vinnare.
• Helt avgörande för de nyanländas möjlighet att tidigt tillgodogöra sig undervisning är att den sker på deras eget språk.
Tyvärr har inte Sveriges kommuner haft detta fokus. När barnen kommer hit blir de placerade i en förberedelseklass för att lära sig grunderna i det svenska språket innan de kommer ut i klass och där ska klara ämnesundervisningen på ett främmande språk. Forskarna var eniga om att det bara fungerar om det går att få väldigt mycket hjälp på det egna språket med integrerad studiehandledning som är tillgänglig hela tiden. I praktiken skulle det innebära en extra vuxen i varje språk i varje klassrum.
Eleverna själva uttrycker i forskningsintervjuer att åren i förberedelseklass eller språk- introduktion ses som bortkastad tid. Allra värst upplevde de elever som kom hit i årskurs 8 att det var. Först fick de gå i förberedelseklass ett år, sedan sitta av tiden på obegripliga lektioner i ett år och när de sedan kommer till gymnasiet får de börja om igen med språkintroduktion. De ser sina vänner både här och i sina hemländer springa om dem med flera år.
Jag tror att vi måste tänka om radikalt i den här frågan nu när vi får så många nya människor till vårt land. Många vuxna som kommer hit är akademiker och har haft ett yrkesliv i sitt land. Det är klart de vill fortsätta med det de kan.
Barnen som kommer hit har gått i skola i sina länder och det är klart de inte vill betraktas som helt okunniga bara för att de inte kan språket. Jag lyssnade på en intervju med en kvinna som hade hög akademisk utbildning och ett långt forskarliv i Chile innan hon tvingades fly hit. Hon sa att det värsta för henne var att bli talad till, och behandlad, som om hon vore ett barn utan kunskaper.
När vi hade de större invandringsvågorna från Finland och Jugoslavien hade vi hela klasser med dessa språk. Jag tror att det skulle vara en bra tillfällig lösning också i dag. De vuxna som kommer med akademiska utbildningar skulle absolut kunna göra en otroligt stor nytta som lärare åt de barn som kommer hit med enorma behov av undervisning på sina hemspråk. Då skulle ingen ”förlora” några år och vi skulle minska antalet personer som bara går omkring och väntar. Svenska ska de naturligtvis lära sig, men alla tjänar på att de inte tappar de andra ämneskunskaperna under tiden.
Vi skulle få nyanlända vuxna som får något meningsfullt att göra medan de väntar. Vi skulle få barn som inte tappar sina ämneskunskaper medan de lär sig svenska. Vi skulle få fler människor med högre kunskapsresultat och betyg och med mycket kortare väg in i vårt samhälle. Jag är säker på att vi skulle få nya människor i Sverige som skulle kunna känna sig stolta och duktiga, som verkligen fått en möjlighet att visa vad de kan och vilka de är. Det kan bara bli bra.
