”Nu måste vi lägga all kraft på vattenfrågan”
Över 748 miljoner människor i världen saknar tillgång till rent dricksvatten. IPS träffade ”Indiens vattenman” när han nyligen besökte Sverige för att ta emot årets Stockholm Water Prize.
Varje år dör närmare två miljoner människor i världen på grund av brist på rent vatten. Samtidigt rapporterar FN att efterfrågan på vatten kommer att stiga kraftigt under kommande år, främst på grund av tillverkningsindustrin.
Senare i år ska millenniemålen vara uppnådda. Under året kommer världens länder vid en rad möten i stället sätta upp 17 så kal lade hållbara utvecklingsmål. Samtidigt har frågan om bristen på rent vatten kanske aldrig varit mer akut.
Någon som gjort något åt saken är Rajendra Singh, som förra veckan fick motta det prestigefulla Stockholm Water Prize, som ibland kallas ”Nobelpriset för vatten”. Priset har han fått för sitt 35 år långa arbete för att utveckla metoder för att på lokal nivå lösa vattenproblem.
Rajendra Singh hyllas för att ha återupplivat en gammal metod för att lagra vatten, hemma i den indiska delstaten Rajasthan. Tekniken har bidragit till att närmare 1 200 byar fått tillgång till rent dricksvatten, då regnvatten som faller under monsunen kunnat lagras med hjälp av vallar och dammar, så kallade johader.
IPS träffade Rajendra Singh i samband med den nyss avslutade Världsvattenveckan i Stockholm för att höra hans tankar om hur den globala vattenkrisen ska hanteras.
IPS: Du brukar säga att vi inte behöver någon ny politik, utan ”åtgärder” för att lösa vattenproblemen. Vad menar du med det?
Rajendra Singh: Låt mig få berätta om Indien. Där finns ingen brist på politiska riktlinjer och regler – det finns många lagar om hur vatten ska lagras, hanteras och användas. Men dessa riktlinjer och regler följs inte på rätt sätt, och resultatet blir avsaknad av konkret handling. Det vi behöver nu är en tydlig, folkligt förankrad satsning på vatten. I samband med det är myndigheternas agerande mycket viktigt – de ska se till att människor har de resurser som behövs, och skapa rätt förutsättningar.
Arbetet med vattenfrågor ska skötas genom att myndigheterna och lokala grupper samverkar. För att möjliggöra handling krävs det fyra saker: kunskap om vatten, lagring av vatten, rätt hantering av vattenresurserna och en effektiv vattenanvändning.
IPS: Många anser att dessa ”resurser”, det vill säga pengar, ska komma från den privata sektorn. Hur ser du på det?
Rajendra Singh: Förändringar uppstår aldrig med hjälp av pengar från den privata sektorn. För verkliga förändringar krävs det insatser från stat och lokalbefolkningar. Det finns många företag i Rajasthan, men vi har dessutom ett vattenparlament. Vi lyckades upprätthålla befolkningens rättigheter och en demokratisk miljö. Befolkningen stod upp för sina rättigheter, och där detta sker tvingas de som plundrar samhället på resurser på flykt.
IPS: Nu när millenniemålen ska ersättas av de hållbara utvecklingsmålen, vad måste regeringarna göra annorlunda när det gäller frågan om vatten?
Rajendra Singh: Liv, försörjningsmöjligheter och värdighet, alla dessa frågor är tätt förknippade med vatten. Vi måste ge vattenfrågan högsta prioritet, allt annat måste läggas åt sidan en stund. Vi får inte bli insnärjda i projekt och beräkningar, utan fokusera på det faktiska arbetet.
Mängder av vattendrag utsätts för otillåtna ingrepp. Det är ett problem som finns över hela Indien, Pakistan, Nepal, Bangladesh och även i andra regioner. Fattigdomen är ofta ett resultat av vattenkrisen, som hänger samman med att människors rättigheter har kränkts. Kan vi få ett slut på detta så kan vi få ordning på vattenfrågan i hela regionen.
IPS: Du satt tidigare med i styrelsen för en kommission som arbetade för att rena vattnet i Indiens tredje största flod, Ganges. Kan den floden verkligen någonsin få nytt liv?
Rajendra Singh: Det blir svårt, men är inte omöjligt. Men myndigheterna arbetar bara tillsammans med ingenjörer och tekniker, och har inte engagerat Ganges döttrar och söner – folket. Om det skulle ske så skulle floden kunna få nytt liv igen inom loppet av tio års tid. Detsamma gäller även andra floder i landet som Musi- eller Mithi-floden. Det som krävs är att regeringen har en politisk vilja och att vanliga människor deltar.
Jag ger aldrig upp, utan arbetar för att återskapa det som blivit skadat. Det är min livsfilosofi.