När samvetsfriheten blir samvetslös
Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor är oärlig i sin argumentation, skriver Anna Troberg i veckans krönika. Den som inte vill utföra aborter i sitt yrke har frihet att låta bli. Det gäller bara att inte välja ett yrke där utförande av aborter ingår.
Jag har stor respekt för andra människors övertygelser. Det är inte upp till mig att diktera för andra hur de ska leva sina liv. Det är okej att tycka att det är fel med abort. Det är okej att inte vilja bistå aktivt vid aborter. Det är däremot inte okej att ljuga, speciellt inte om man tänker slå Bibeln i huvudet på sina meningsmotståndare.
Lögn är nämligen ett av få område där Bibeln är extremt tydlig. Det är en synd att bära falsk vittnesbörd. Punkt. Ändå lider världen ingen brist på abortmotståndare som med Bibeln i högsta hugg far med osanning. En av dem är Kristdemokraternas nya ledare Ebba Busch Thor.
Busch Thor påstår att svensk vårdpersonal tvingas utföra aborter och föreslår samvetsfrihet. Därmed sällar hon sig till en skrupellös abortmotstånds-
rörelse som inte drar sig för att sprida lögner för att undergräva den fria aborträtten. Sanningen är dock att ingen tvingas att bistå vid aborter. Man har redan ett fritt val. Vill man inte, så väljer man att jobba med något annat.
Vårdpersonal behöver till skillnad från många andra yrkesgrupper inte ens helt byta yrke för att välja bort den delen om det strider mot deras personliga övertygelser. Majoriteten av all vårdpersonal bistår aldrig någonsin vid aborter. De gör i stället ett fantastiskt jobb med att ta hand om människor med benbrott, cancer, brännskador, astma, hjärtproblem och alla andra otrevliga saker som kan drabba oss människor.
Diskussionen om samvetsfrihet handlar inte om sjukvårdspersonalens väl och ve. Den handlar om att en del vill inskränka eller helt ta bort aborträtten. Samvetsfriheten är abortmotståndarnas nya spjutspets, deras nya vapen. Det är nämligen lättare att lura på människor bluffen om att sjukvårdspersonal tvingas att utföra aborter än att övertyga dem om att kvinnor inte ska ha rätt till sina egna kroppar.
Jag kan inte låta bli att undra var den tänkta samvetsfriheten tar slut. Ska en homosexuell akutläkare kunna vägra att sy ihop en skinhead som spräckt skallen? Ska en rasistisk barnläkare få slippa att behandla ett cancersjukt barn från Somalia? Det skulle bli en logistisk mardröm för den stackare som skulle försöka sy ihop ett jobbschema som inte potentiellt skulle kunna innebära livsfara beroende på vilka patienter som råkar trilla in. Kanske är det så att samvetet redan är slut om man som vårdgivare vill kunna välja och vraka vilka patienter man ska hjälpa med vad. Något är i grunden fel när man villkorar empati och omvårdnad.
Sjukvårdspersonal som inte vill bistå med aborter har tusen möjligheter att välja bort det. Och när det finns tusen möjligheter att hjälpa och några få ändå väljer den enda möjligheten att stjälpa, så borde dessa personer kanske inte alls jobba inom vården. God vård kräver ju ett visst mått av empati. Det innebär inte att man måste förstå alla människors beslut, utan att man måste förstå deras utsatta situation och finnas där för dem oavsett vad de beslutar.
