Med fan som gränsvakt
EU och Turkiet enades under natten till tisdagen om hur de ska agera gentemot flyktingarna som tar sig från Turkiet till EU. Uppgörelsen går ut på att alla syrier som flyr till Grekland ska skickas tillbaka. Istället ska EU under ”ordnade former” ta emot en annan syrier. EU och Turkiet börjar alltså med regelrätt människohandel, där flyktingarna byts en mot en. Även flyktingar från andra länder kommer att skickas tillbaka till Turkiet, men där gäller inget handelsutbyte med EU utan de skickas bara tillbaka.
En kvinna som utsatts för tårgas får första hjälpen. Tårgasen sköts mot personer som protesterade mot turkiska statens angrepp mot kurder i sydöstra Turkiet härom veckan. Nu ska premiärminister Erdoğan bli EUs gränsvakt. Foto: AP Photo/Cagdas Erdogan/TT
När Stefan Löfven ska försöka förklara den extremt obehagliga överenskommelsen växlar han mellan att förklara att inget egentligen är klart utan nu ska alla ”detaljer” arbetas fram, och att det viktiga är att ”knäcka affärsmodellen med dessa farliga resor”. Att folk är så desperata att de både riskerar livet och betalar 10 000-tals kronor för att kunna fly ser alltså Sveriges statsminister som en ”affärsmodell som ska knäckas” genom att EU gör det ännu svårare att fly terror och bomber. Det är ett cyniskt och smaklöst, fruktansvärt smaklöst, uttalande från en statsminister.
När Löfvens regeringskolleger i Miljöpartiet gick med på att kraftigt inskränka möjligheten att söka asyl i Sverige var det med motiveringen att de ville hindra S från att göra upp med M om direktavvisningar. Det var enligt MP mycket bättre att tågpersonal på den danska sidan av Öresundsbron stoppade och skickade tillbaka flyktingarna än att svenska myndigheter gjorde samma sak från den svenska sidan. Direktavvisningar på den svenska sidan bryter nämligen formellt mot asylrätten. Avvisningar på den danska sidan ger visserligen samma resultat för flyktingarna, men bryter inte strikt juridiskt mot konventionen.
Nu har MP-S-regeringen, tillsammans med övriga regeringar i EU, istället beslutat om direktavvisning från EU. Alltså det som även juridiskt bryter mot asylrätten. Och Fridolin, som blivit något av en svensk mästare i Orwellskt nyspråk, försvarar det med att det är en himla tur att Löfven var på mötet och säkrade asylrätten. Det vore intressant att förstå vilken asylrätt som Fridolin gång på gång menar att deras medverkan räddar.
Utöver att EU ska ägna sig åt människohandel med Turkiet så ska EU betala 60 miljarder kronor till Turkiet för att de ska vara vår gränsvakt. Det Turkiet som attackerat de kurdiska styrkor som bekämpar IS och som regelbundet kränker mänskliga rättigheter ska alltså se till att vi i EU inte behöver hjälpa till.
Turkiet är ett land som inte ger asyl till utomeuropeiska flyktingar. I praktiken kommer därför många att tvingas tillbaka till Syrien. I dag hindras många redan innan de kommer till Turkiet, men Amnesty International konstaterar i rapporten Europe’s Gatekeeper att det även pågår tvångsdeportationer till Syrien från Turkiet. EU kommer alltså att tvångsdeportera syrier till Turkiet, som i sin tur tvångsdeporterar dem som flyr al-Assad och IS tillbaka till bödlarna.
I Amnestyrapporten berättas om hur små barn (en treåring ges som exempel) tvingas lämna fingeravtryck som bevis på att de återvänder frivilligt till Syrien. Amnestys rapport är också fylld av övergrepp som skett mot flyktingarna i EU-finansierade turkiska fängelser. Fängelser där flyktingar hamnar utan att delges misstankar om brott, utan tillgång till advokat och utan kontakt med omvärlden.
Trots allt detta har Turkiet tagit emot 2,7 miljoner flyktingar, nästan tre gånger så många som hela EU tillsammans. Flyktingar som redan innan EUs deportationer börjar lever under vidriga förhållanden. Det är med detta Turkiet som Löfven, Fridolin och de övriga EU-regeringarna nu har upprättat en ny affärsmodell, en modell där det handlas med människor och som bryter mot Genèvekonventionen, FNs konvention för mänskliga rättigheter och barnkonventionen.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Rambergs kommentar är att historiens dom kommer att bli hård. Det är svårt att se något annat, åtminstone om vi någonsin igen lyckas upprätta demokratiska och mänskliga värden i Europa.
