Lögner ska inte bekämpas med lögner
Sverige behöver mer kompetens i fråga om källkritik på nätet, tycker den svenska regeringen, och överväger därför medlemskap i Natos center för strategisk kommunikation.
Björn Palmertz på Försvarshögskolan förklarade förra veckan i Sveriges Radio att det ”finns väldigt mycket kommunikation därute som sker med tankar bakom som inte går i linje med demokratiska värderingar”. Han tillade att det ”gör lite ont att se” när hat, uppvigling och subversion får stå oemotsagda.
Försvarsminister Peter Hultqvist sa att det finns ”en ny arena, där det sker väldigt mycket saker med desinformation med olika typer av kampanjer” i syfte att påverka opinioner i andra länder. Därför behöver vi stärka vår kompetens, menade han.
Därför, menar de, bör Sverige gå med i Stratcom för att bättre kunna verka mot lögn, hat, propaganda och osanna kampanjer. Det hade varit en rimlig slutsats om Nato hade varit en opartisk konstant i världspolitiken, och Hultqvist och Palmertz låter som om de trodde det. Som om Nato och dess medlemsländer stod för fred, sanning och demokrati och aldrig skulle ägna sig åt desinformation eller krigshets.
Men, som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg skriver: ”Är det nån som vet nåt om propagandakrig, så är det Nato. Så långt har Peter Hultqvist rätt”. Det mest uppenbara exemplet är när Nato-länderna USA och Storbritannien invaderade Irak efter att ha ljugit ihop en historia om att Irak hade massförstörelsevapen. Tony Blair, dåvarande premiärminister i Storbritannien, bad i själva verket om ursäkt för det samma dag som regeringen meddelade sitt intresse för Stratcom. Han erkände även att kriget i Irak bidrog till att IS kom till.
På onsdagen skrev Dagens Nyheter att Stratcom hade upptäckt ett mönster i hur rasistiska konspirationer och hat sprids på sociala medier och bruna nyhetssajter. Bland annat har de hittat förbindelser mellan svenska nazister och ryska och ukrainska högerextremister. Stratcoms chef Janis Sarts säger att de ser likheter på tre områden: ”hur informationen cirkulerar, kvaliteten på innehållet och vilken typ av innehåll det handlar om.” Han tillägger att de ”försöker spela på samhällets instinktiva rädsla för det okända”.
Det har han säkert alldeles rätt i, men frågan är om Natos center för strategisk kommunikation behövdes för att ta reda på det. En annan fråga är om det fanns någon tanke bakom att släppa den ena nyheten i så nära anslutning till den andra, i tider då många är oroliga över just rasism och fascism. Det skulle man också kunna se som ett spel på rädslan i samhället.
Att lära sig mer om källkritik och höja rösten mot hat, lögner och desinformation är alldeles utmärkt. Men det verkar inte riktigt klokt att då gå med i en av de organisationer som är värst på det.