Ljug inte om dricksvattnet
När jag växte upp i Kallinge 500 meter från ingången till F17 gav ljudet av Viggens muller en känsla av att vara ”hemma”. I Kallinge kunde man dela upp barn till dem som jobbade på järnverket och dem som jobbade på flyget. Min pappa jobbade på järnverket. Han sa ofta att vattnet vi drack var bland det bästa i Sverige. Det skriver Mats Johannesson i sin debattartikel.
När jag för första gången fick höra om de förhöjda PFOS-ämnena i dricksvattnet i Kallinge, tänkte jag att det var något temporärt och snabbt åtgärdat. När jag förstod vidden av denna skandal insåg jag att jag druckit vattnet i 20 år. Jag bestämde mig då för att ta ett blodprov. Provtagning har skett på flera platser i Ronneby kommun och proverna skickas till Rättsmedicin i Lund för analys. Mitt prov visade, som tur var, låga värden.
Ronneby kommun kallade till ett öppet möte mellan olika instanser på sin hemsida. Mötet hölls med representanter från kommunen, Rättsmedicin i Lund samt Försvarets juridiska ombud och boende i Kallinge. Det framgick ganska snart att forskningen aldrig kommer validera att PFOS-vattnet ger följdsjukdomar.
Nedan följer citat från Rättsmedicins forskningsrapport publicerad 2014-06-12:
”De nya resultaten ändrar inte tidigare riskbedömning – att det inte finns risk för akuta ohälsoeffekter, och att man inte förväntar sig att det ska finnas enskilda sjukdomsfall som direkt kan kopplas till dricksvattnet. Men de observerade halterna bör leda till fortsatt omfattande kartläggning, uppföljning och forskning.”
På Livsmedelsverkets hemsida står följande:
”Vissa polyfluorerade alkylsubstanser kan brytas ner till perfluorerade alkylsyror (PFAA), som i sin tur bryts ned långsamt. PFAA ger inga akuta hälsoproblem, men de lagras i kroppen. Det är fortfarande inte klarlagt om PFAA orsakar negativa hälsoeffekter hos människor som utsatts för PFAA under lång tid. Att dricka vatten med mycket höga halter av PFAA under lång tid misstänks dock kunna öka risken för negativa effekter, som påverkan på sköldkörteln, levern, fettomsättningen och immunförsvaret. Även om riskökningarna sannolikt är små och mycket svåra att upptäcka så är det viktigt att man får i sig så lite som möjligt av dessa ämnen.”
Åsa Romsons besök hos PFOS-föreningen i Kallinge gav dem hopp. Men regeringens svar blir nej – ersättning utgår ej! Försvarets övning med brandsläckning av flygplan under flera år har kontaminerat vattnet i Kallinge. Vi som druckit vattnet har litat på kommunen att vattnet inte varit skadligt. Det är inte konstigt att en känsla av att blivit kränkt infinner sig.
När jag nu som boende i Motala vid vackra Vättern hör flygplansmuller är det inte med hemkänsla i kroppen. På Vätterns botten ligger mängder med blyammunition som lätt skulle kunna förgifta denna vattentäkt. Vättern förser i dag över 450 000 människor med dricksvatten, inräknat Linköping och Norrköping. Örebro kommun kommer att ta sitt vatten från Vättern, liksom Storstockholm den dag Mälarens vatten inte längre är tjänligt. Sammanlagt uppåt 4 miljoner människor!
Försvaret och krigsindustrin övar ovanför och skjuter i Vättern. Man vill utöka flygningar på låg höjd från 20 till 50 dagar om året och skjutningarna från 1 000 till 69 000 skott, rakt ner i sjön. Ammunitionen lämnas kvar på botten. Skjutningarna stör såväl boende som djurliv. Men Försvaret tar inte ansvar och flygningarna fortsätter.
När jag nu läser att flera orter med flygflottiljer har kontaminerat dricksvatten ställer jag mig frågorna:
Hur ersätter man kränkta medborgare?
Varför tar inte Försvaret sitt ansvar?