Klimatrörelsen mobiliserar
I lördags avslutades klimatmötet i Paris i en Grande finale med avtal, applåder och ryggdunkningar. De allra flesta deltog i segeryran men några frågade sig också hur denna vaga text, trots den omtalade skrivningen om 1,5 grader, ska kunna stoppa de klimatscenarier forskarna varnar för.
En av lördagens två stora manifestationer i Paris var Red Lines. Foto: Benita Eklund
COP21 startade två veckor tidigare i samma storartade stil. Det hela utspelar sig på konferenscentret La Bourget i Paris och på löpande band bedyrar världens statschefer sitt engagemang i klimatfrågan. På bordet ligger en lång rad löften om utsläppsminskningar och utgångsläget är bättre än någonsin. Men när tjänstemän och ministrar börjar förhandla skiftar tonen och seglivade konflikter kryper fram ur skuggorna. Till exempel den om att fattigare länder i syd, som drabbas värst av uppvärmningen, kräver kompensation och hjälp från rikare länder i väst, som orsakat problemen. Något som ”de rika” har svårt att gå med på.
Processen i Paris skiljer sig dock tydligt från den i Köpenhamn 2009, då samma förväntningar fanns på ett avtal. I dag råder ett globalt konsensus om klimathotet och behovet av en omställning, men hur ska den genomföras och vem ska betala? Nu har vi ett ”historiskt” avtal men i mångt och mycket återstår samma frågor.
Risken för sönderfall
Förhandlingarna sker med vissa undantag bakom stängda dörrar. Delegater, företag och civilsamhällets organisationer lobbar dock friskt för sina intressen och skapar tryck utifrån genom utspel av olika slag. Alla vill sprida sin bild av förhandlingarna och i tre stora salar avlöser presskonferenserna varandra. På La Bourget diskuteras ständigt risken för processens sönderfall och vilka formuleringar som är på väg ut eller in; vem förlorar och vem vinner?
Mansdominansen
Ewa Larsson och Eva Hallström deltar i en aktion inne på Le Bourget. Foto: Benita Eklund
Ewa Larsson, MP-politiker och ordförande i Gröna Kvinnor, som är på plats för Gender CCs räkning, sörjer att genusfrågan ”tack vare Norge” försvunnit ur förhandlingarna.
– I en iver att göra texten kortare så strök de en mening om jämställdhet och mänskliga rättigheter som kvinnorörelsen inom FN kämpat stenhårt med att få in i Köpenhamn. Jag som gammal feminist vet vilken kraft det låg i den kampen och hur svårt det är att få tillbaka något som strukits.
Vi sitter i den tyska ”paviljongen” och dricker kaffe. Runt omkring rör sig övervägande män och ju längre in i förhandlingsrummen desto tydligare blir mansdominansen. Ewa Lars son tror på kvotering och menar att jämställdhet är en ”nyckelfråga för kli ma tar be tet”, inte som ett mål i framtiden utan som ett redskap.
– Det är en förutsättning för hållbar utveckling. När du får med kvinnors erfarenheter och kunskaper då kommer kraven på till exempel kollektivtrafik, utbildning, barnens rättigheter och hälsa. Och, som WHO har lyft fram i många år föder kvinnor som får utbildning i snitt endast två barn, då har vi också löst befolkningsfrågan.
Övertygelsen om att jämställdhet, rättvisa och mänskliga rättigheter är en del av klimatlösningen förenar rörelser från många olika håll i Paris. Trycket finns även inne på Le Bourget där aktivister med ackreditering utför ständiga aktioner i myllret, medan säkerhetsvakter och delegater tittar på. Några blir riktigt stora, som en högljudd sit-down som mynnar ut i ett spontant demonstrationståg.
Tusentals aktivister
Vid entrén står Greenpeace enorma isbjörn som på förutbestämda klockslag varnar om sin arts eventuella förintelse. Där möter jag Greenpeace franske ordförande, Jean Francois Julliard som är mycket missnöjd efter att COP21s ordförande Laurent Fabius presenterat det första utkastet. Det ser ut att bli ett otillräckligt avtal säger han men tror ändå på framtiden.
– Mycket rör sig framåt i den globala ekonomin. Allt fler städer satsar till exempel på 100 procent förnybart. Det finns faktiskt ett glapp mellan förhandlarna på COP och världen utanför, vi behöver koppla ihop dessa människor med det som händer i den verkliga världen, säger han.
Att hoppet inte står till klimatförhandlingarna är en bild han delar med den radikala grenen av miljörörelsen, som i huvudsak befinner sig på Zac, Climate Action Zone. I en lokal i ett arbetarkvarter i centrala Paris samlas under andra veckan av klimatmötet tusentals aktivister för att nätverka och dela kunskaper och erfarenheter. Härifrån utgår också en rad aktioner som dyker upp på stadens gator och torg och här planeras lördagens manifestationer – trots undantagstillståndet som säger att fler än två personer inte får uttrycka en politisk åsikt samtidigt.
Varje dag tränas aktivisterna inför det som ser ut att bli en av de största civil olydnadsaktionerna någonsin – Red Lines. Det finns jurister på plats som berättar vad polisen har rätt att göra och inte. Det råder hela tiden en stark betoning på att manifestationerna ska vara fredliga.
Sista ordet i Paris
Författaren Naomi Klein och den tyske välkände aktivisten Tadzio Müller deltar i ett öppet forum på Zac, mötesplatsen för miljörörelsen under klimattoppmötet i Paris.
Varje dag hålls ett öppet forum, en General Assembly, på Zac. På torsdagen är vi 3 000 personer på golvet i den stora salen. Vi får höra att lördagens aktion handlar om att få sista ordet i Paris och att sätta ner foten och visa var klimatrörelsens gränser går. Författaren Naomi Klein deltar den här kvällen. Hon är styrelsemedlem i 350.org, en av arrangörerna för Zac och manifestationen Red Lines. På scenen finns också en annan stjärna i aktivistsammanhang: Tadzio Müller, tysk statsvetare och globaliseringskritiker, som bland annat deltog i den stora blockaden av en kolgruva i Tyskland tidigare i år. Brytningen stoppades under en hel dag och aktionen fick stort genomslag. Han hoppas på en lika stark rörelse mot kolet som mot kärnkraften. Det var inte Angela Merkel som lade ner kärnkraften, det var de sociala rörelserna menar han.
– Vi måste kämpa för klimaträttvisa underifrån.
Möjlig decentralisering
Energifrågan handlar om makt enligt Tadzio Müller.
– Den förnybara energin kan föra makt tillbaka till människorna.
Utfasningen av fossila bränslen betyder inte självklart decentralisering och demokrati men möjligheterna är större, menar han.
Den stora frågan är hur vi omvandlar kampen och de tillfälliga segrarna till politik, hur vi gör det systematiskt, menar Naomi Klein. Hon lyfter Barack Obamas beslut att till sist stoppa gasledningen Keys tone XL och Shells tillbakadragande från Arktis som tecken på en allt starkare rörelse. Det är dags för de sociala rörelserna att ”flytta fram sina positioner”, säger hon.
– Många fler segrar är på väg.
Aktion mot kolonialismen
Aktionsförbudet trotsas på alla håll under veckan. Poliser, militärer och säkerhetsvakter, som är utposterade över hela Paris, håller en låg profil. Vid Eiffeltornet och Notre Dame genomför ursprungsbefolkningar ceremonier som också är manifestationer för att inte tillåta en uppvärmning över 1,5 grader.
Ön med turistattraktionen Notre Dame ockuperas symboliskt och kritik riktas mot kolonialismen. Den som ligger i det förflutna och den ”koldioxidkolonisering” som nu hotar låglänta öar. I en stor cirkel, som väcker nyfikenhet bland fotograferande turister, skickas en sten från Arktis runt. Slagorden handlar om klimaträttvisa och folkets inflytande.
Människa till människa
Sarraka Gaup tror på aktivistens möjligheter att förändra världen. Foto: Benita Eklund
Även samer deltar i aktionen, i solidaritet med de ursprungsbefolkningar som nu kämpar för överlevnaden, och för den egna hotade livsmiljön.
Efter ceremonin berättar Sarraka Gaup om ursprungsfolkningarnas agenda, de är här för att kräva sina rättigheter. Hennes förhoppningar på avtalet är små men hon tror på aktivistens möjligheter att förändra världen.
– Politik är inte det som sker på konferenser eller i stora hus, politik är det som sker människa till människa. Aktivism är att på gatan förmedla till folk vad som händer.
Samer lever av, i och för naturen, säger hon och menar att urfolk ofta drabbas först av klimatförändringarna.
Hon berättar om släktingar som kör igenom isen med skotern för att den blir allt tunnare. Om renar som inte kan beta för att skaren blir tjockare. Om skocken som springer upp i fjällen där det fortsatt är lite snö. Om starkare vindar och små nya insekter som kommer norröver och besvärar hundar och renar.
– För oss är klimatförändringarna en hård realitet som märks tydligare från säsong till säsong, från årstid till årstid.
Regeringen: ”Lyckat möte”
”Världens länder har enats om ett nytt globalt och rättsligt bindande klimatavtal” berättar regeringen på sin hemsida lördagen den 12 december.
− Nu har startskottet gått för ett kraftigt ökat klimatarbete för alla världens länder, säger miljöminister Åsa Romson i pressmeddelandet. Sverige har inte lyckats på alla punkter i förhandlingarna, upplyser hon, men framhåller COP21 som ett mycket lyckat möte.
Åsa Romson och regeringen nämner inte att endast den ena delen av avtalet är bindande och att det egentligen inte blir några reella påföljder av att bryta mot det. Formuleringarna är också till stor del vaga och de utsläppsmål och årtal som fanns tidigare har strukits.
Utsläppskurvan måste vända ”så snart som möjligt” står det nu. Men om vi ska hålla oss under 1,5 grader uppvärmning måste vändningen komma de närmaste åren, menar Johan Rockström, professor i miljövetenskap och chef för Stockholm Resilience center. Och till 2050 måste vi ha nollutsläpp från fossila bränslen, i avtalet är målet ”växthusgasneutralitet” någon gång under andra delen av århundradet.
Rent vetenskapligt är det svårt att i dag se en utsläppspeak komma i närtid, menar Johan Rockström, med tanke på till exempel antalet kolkraftverk i världen, planerade investeringar och beroendet av olja.
– Min personliga slutsats är att en sådan omställning skulle vara svår utan att till exempel använda sig av teknologier som koldioxidlagring, CCS.
Nytt energisystem
I praktiken, om vi bestämmer oss för det, kan vi i dag lämna de fossila bränslena bakom oss, menar Johan Rockström. Den möjligheten har vi inte haft i det förflutna.
– Vi har så mycket bevis i dag för att ett förnybart energisystem är möjligt att skala upp och att det är mer effektivt än de fossila energisystemen. Det är också ekonomiskt konkurrenskraftigt.
Det finns ingen anledning för fattiga länder att välja bort rena energisystem, menar han men vi måste respektera att de ställer om i en långsammare takt trots att de växer starkt ekonomiskt.
– Det är därför rika länder måste få ner koldioxidutsläppen snabbare och ta det ansvaret. Det är en rättvisefråga.
Krävs översyn varje år
De frivilliga utsläppslöftena som kallas INDCs är ett genombrott menar Johan Rockström men de är inte tillräckliga.
– Det innebär att om vi har ett avtal som säger att vi ska hålla oss långt under 2 grader behöver vi ett dokument som ses över väldigt ofta, i princip varje år.
Ett problem med de frivilliga åtagandena är att utsläppen till och med tillåts öka till 2020 och sedan ska de minska mycket långsamt. En översyn måste komma redan på nästa COP-möte menar Johan Rockström, inte 2030 som är planen.
En värld utan utsläpp från fossila bränslen till 2050 är möjlig tror han.
– Med det kräver att alla länder i världen verkligen skärper till sig och sätter nationella mål i linje med vetenskapen.
Avtalet från Paris ligger alltså långt från forskarnas bild av vad som krävs för att hålla uppvärmningen inom det uppsatta målet. De allra flesta väljer ändå att se avtalet som en seger, det gäller också för stora miljöorganisationer som WWF och Naturskyddsföreningen.
”En skev bild”
Jordens vänner är dock kritiska, både mot avtalet och segeryran. Det är bland annat en stor brist att den bindande delen omfattar så lite, säger Ellie Cijvat, ordförande i Jordens vänner, när jag pratar med henne efter att avtalet klubbats.
– Positivt är att det står i avtalet att temperaturhöjningen ska hållas väsentligt under två grader med någon typ av ambition att försöka komma ner till 1,5 grader. Men det är väldigt allvarligt att det saknas årtal och procentsatser på minskningar av utsläpp.
Hon tycker att det är konstigt att idén om fastställda minskningar, som i Kyotoprotokollet, frångåtts och att frivilliga åtaganden som kan landa på 3,5 grader accepterats.
– Det går inte ihop, det finns ett sådant stort glapp däremellan. Då ger det en skev bild att säga halleluja.
Hon beklagar också att det även för den bindande delen saknas möjligheter till formellt tryck på länderna.
– Men man ger ändå en bild av att nu kommer klimatfrågan att lösas fast det inte alls är så. Det är viktigare än nånsin att människor sätter tryck på sina regeringar och kommuner. Vi måste faktiskt ta tag i det här själva.
I Paris arbetade många olika rörelser tillsammans under ett gemensamt klimatparaply.
– Det som är viktigt och som jag tycker blev ganska tydligt i Paris är att kriserna hänger ihop.
Klimatförändringar bidrar till exempel till konflikter och flyktingkriser, till att småbönder inte kan försörja sig och till ökade orättvisor i samhället.
– På olika sätt hamnar folk utanför och blir mer och mer maktlösa. Det finns gemensamma drivkrafter bakom de här problemen och det är viktigt att se den helheten. Hela vårt ekonomiska system är en typ av grundläggande orsak till många kriser.
Det är viktigt att finnas på plats och manifestera, menar Ellie Cijvat.
– Det var viktigt att vi var många som demonstrerade den 12e, hade vi stått 20 personer vid Eiffeltornet så hade det inte haft samma betydelse. På det sättet är alla viktiga.
Klimatbudskap till folket
De stora demonstrationerna blåstes av och många avbokade sin resa efter terrorattackerna i november där 130 människor dödades. Till en början förbjöds också alla typer av folksamlingar men sedan öppnades för julmarknader och sportevenemang. Ända fram till fredagskvällen står dock polisen fast vid sitt beslut att inte tillåta lördagens klimatmanifestationer.
När helgen närmar sig har över 10 000 anmält sig för att delta. Det pågår en intensiv dialog mellan ansvariga från Zac och polisen, som erbjuder en arena som alternativ. Det blir ett nej – klimatbudskapet från rörelserna ska levereras bland folket. Och säkerhetsläget i staden måste vägas mot det akuta klimatläget, anser man.
Lördagens manifestation Red Lines är en snackis även på La Bourget. Dagen innan bjuder aktivister på ett smakprov ute på konferensområdet. Medieintresset är enormt. En otillåten manifestation vid klimatmötets inledning resulterade i sammandrabbning mellan polis och demonstranter där 100 personer greps. Och denna gång är mobiliseringen strategisk och omfattande. Från journalistkåren är den stora frågan om demonstrationsförbudet kommer trotsas.
– Vi kommer genomföra aktionen, vi ska inte behöva ett tillstånd för att höja våra röster om en framtid som angår oss alla, säger Clémence Debois från organisationen 350.org.
För närvarande är våra gränser, våra röda linjer på väg att passeras, förklarar hon, bland annat genom att man i avtalet inte sätter stopp för användning av fossila bränslen.
– Även om texten kanske sänder viktiga signaler med skrivningen om 1,5 grader så är det ändå ett alldeles för stort gap mellan ambitionen och hur detta ska bli verklighet. Det är en uppgift för oss att se till att det här gapet fylls, vi i klimatrörelsen.
Nya röda linjer
En av lördagens två stora manifestationer i Paris var Red Lines. Foto: Benita Eklund
Myndigheterna ger efter och på lördagen hålls två storslagna manifestationer på två av Paris mest symboliska platser. Och polisen väljer att se mellan fingarna när Röda-linjen-aktivisterna i ett spontant demonstrationståg vandrar från Triumfbågen till Eiffeltornet.
Redan innan avtalet landat och manifestationerna genomförts finns en påtaglig beslutsamhet hos de ideella organisationerna och aktivisterna i Paris. En beredskap som inte fanns i Köpenhamn då mobiliseringen hos klimatrörelsen till stor del föll i spillror efter ”misslyckandet”. Nu finns redan planer på ett uppföljande möte i februari och till våren planeras bland annat en omfattande aktionsvecka – Blockadia – då nya röda linjer ska manifesteras i aktioner runt om i världen. Tillåtna eller ej.
