Jag vill ha rätt att dö
I sin debattartikel (2/2016) anser Jacob Schönning att aktiv dödshjälp är ett steg i fel riktning för det gröna partiet att gå. Vidare menar han att förebyggande åtgärder mot psykisk ohälsa ska ske istället. Jag håller med Jacob Schönning om att det är viktigt att tillhandahålla hjälp för individer som är i behov av det i tidigt skede men vi har delade åsikter kring aktiv dödshjälp.
Eluaro Englana, 38 år, dog 2009 efter 17 år i koma efter en trafikolycka. Hennes anhöriga kämpade för att hon skulle få dö. Violete Kurti vill ha rätt till aktiv dödshjälp även för psykisk sjukdom. Foto: Paolo Giovannini/AP/TT.
Många personer som skulle överväga aktiv dödshjälp upplever ett stort lidande och ser inte ljust på framtiden. Många faktorer kan bidra till att man känner att aktiv dödshjälp skulle vara ett alternativ. Först och främst själva sjukdomen som är alltför påfrestande för att hantera för individen och när lidandet som tillkommer från den är outhärdligt. Att leva med psykisk ohälsa eller annan svårartad sjukdom innebär en livslång period av behandling, vilket många hellre avstår ifrån. Inte för att man inte strävar mot att bli frisk utan för den tiden som går förlorad i en vardag av läkarbesök och eventuell utsatthet.
Som tidigare konstaterat så är jag positiv till livshjälp, men vi måste också ta hänsyn till att samhället inte är perfekt och att det finns många fördomar kring psykisk ohälsa. Om vi ska ge individerna en möjlighet att kunna ha en normal vardag måste vi också sprida kunskap och minska riskerna till utsatthet i samhället för de drabbade individerna. Psykisk ohälsa måste sluta vara ett tabuämne och kunna diskuteras öppet i vårt samhälle.
Sedan år 2012 har jag levt med diagnosen bipolär sjukdom och det har varit en lång process från att känna mig accepterad trots att jag egentligen bara har en sjukdom som ibland gör mig nedstämd och ibland överaktiv. Att veta att jag har en rätt till aktiv dödshjälp innebär i slutändan att jag kan välja att få fred när livet blir för tungt att hantera och min medicin inte längre förbättrar mina chanser till ett normalt liv.
En frisk person förstår inte hur det är att behöva besöka läkare på regelbunden basis när man är i 20-årsåldern och behöva genomgå samma procedur tills man dör. En frisk person behöver knappast oroa sig för att inte glömma medicinen när man är iväg för att risken annars finns att sjukdomen förvärras.
Frågan gäller om vi ska tillåta aktiv dödshjälp och som en individ som lever med en psykisk funktionsnedsättning säger jag ja. Jag är nästan säker på att många andra i min situation skulle vilja ha sin rätt till aktiv dödshjälp även om de skulle avstå från att genomgå den proceduren.
Rätten till aktiv dödshjälp är en möjlighet för individen som lever med psykisk ohälsa att sätta stopp för sitt lidande och den rätten bör inte kunna förvägras någon.
