I verkligheten inskränks rätten att söka asyl
”Det är ett väldigt dåligt förslag, tillfälliga uppehållstillstånd försämrar möjligheten till integration, försämrar möjligheten att känna sig trygg […]. Det går inte att försvara, det går inte att försvara.”
”Det är fruktansvärda beslut […]. De är fruktansvärda framför allt för enskilda flyktingar som ställt sitt hopp till Sverige som ett tryggt ställe att bygga upp sin framtid.”
Terrorn tar inte paus, människor fortsätter att fly. Foto: Kustbevakningen/TT
Kommentarerna, som är lätta att instämma i, kommer från Miljöpartiets två språkrör efter att regeringen beslutat att införa den mest restriktiva flyktingpolitiken i Sverige i modern tid. Tror ingen som såg presskonferensen med Löfven och Romson kunde undgå att se hur nöjd en var och hur extremt plågsamt detta var för den andra. Men trots de olika ingångarna, så hävdade båda att de mot sin vilja tvingades till dessa beslut på grund av ”verkligheten”. Frågan blir då förstås: vad är det för verklighet regeringen lever i? I detta fall är det flyktingarnas verklighet som är viktigast. Den och ingen annan bör väga tyngst när flyktingpolitik läggs fast. I den verkligheten har vi krig och terrorgrupper som härjar i Ukraina, Nigeria, Syrien, Irak, Kongo, Libanon, Somalia, Afghanistan, Jemen, Palestina och så vidare. Vi har 60 miljoner människor på flykt. Vi har barn och vuxna som flyter upp på Medelhavets stränder efter desperata försök att ta sig från bomber och terror.
Bara i Syrien dör varje dag, sedan 4,5 år tillbaka, lika många av terrorn som dog vid dådet i Paris. Ett Paris per dag alltså. Nu höjs det talet av Frankrikes, USAs och Rysslands bombningar. Men på presskonferensen blev det tydligt att flyktingarnas verklighet inte var regeringens. Istället pratade Åsa Romson om ett krav från Miljöpartiets kommunalråd, ett krav och en verklighet som inget miljöpartistiskt kommunalråd verkar vilja kännas vid. Tvärtom ifrågasätts beslutet och verklighetsbeskrivningen av en hel rad kommunalråd, däribland de tre storstädernas kommunpolitiker. Mest kritiskt verkar MP Malmö vara, lokalavdelningen i den kommun som flest flyktingar anländer till. En annan kritisk kommunpolitiker, Lars Valtersson från Upplands Väsby, kommenterar Romsons verklighetsbeskrivning så här: ”Känner mig som kommunalråd inte glad över att bli utpekad som någon som kanske skulle tyckt eller krävt detta. När det de facto handlar om bilden av MP som regeringsbärande parti måste språkrören klara av att stå för besluten.” Partikamraten Thomas Svensson skriver om sin verklighet: ”Som t.f. ordförande i samhällsbyggnadsnämnden i Borås har jag fått erfara vilket enormt hinder byråkratin är för att snabbt få till stånd flyktingboenden.”
Dagen innan regeringens beslut fick de från Sveriges Kommuner och Landsting ett 18-sidigt PM om hur regeringen skulle kunna underlätta kommunernas verklighet. Hur det skulle bli lättare att ta emot och ta hand om flyktingarna om de byråkratiska reglerna förenklades. Det handlade om regler för byggande, socialtjänst, arbetsmarknad, sjukvård, skola och inte minst ersättningssystem. Inget av alla dessa verklighetsförankrade förslag fanns dock med i det regeringsbeslut som presenterades i tisdags. Regeringens verklighet är tydligen inte den kommunala verkligheten, i alla fall inte Sveriges Kommuner och Landstings och de Miljöpartistiska kommunalrådens verklighet.
Regeringen hävdar att de med beslutet ska få övriga EU-länder att ta ansvar. Och då börjar en verkligen undra vilken verklighet regeringen lever i. När Sverige stramade åt reglerna för en månad sedan tog det bara ett dygn innan Danmark ytterligare stramade åt sitt mottagande. Har regeringen inte märkt att varje gång ett EU-land har försämrat för flyktingarna har det fått dominoeffekter? Att det pågår en tävling om att vara värst i klassen? Att i det läget slå mot flyktingarna istället för mot EU-länderna, till exempel genom att sluta betala EU-avgiften på 40 miljarder per år, är verklighetsfrånvänt.
I regeringens verklighet behöver Sverige en andningspaus, men bomberna, terrorn tar ingen andningspaus. Däremot är vi i den verkliga verkligheten på väg mot vinter och oddsen blir allt sämre för en båtflykting att klara sig över Medelhavet. Det gör att antalet flyktingar som kommer till exempelvis Grekland redan har minskat kraftigt, så i verkligheten var en minskad flyktingström till Sverige redan på gång.
Romson och Löfven förklarade också att de tar detta beslut för att värna rätten att söka asyl. Och då, om inte förr, blev det helt klart att regeringen inte befinner sig i verkligheten utan mer i något som liknar Orwells 1984. En klar majoritet av dem som flyr har inga id-papper. Med regeringens beslut kommer ingen av dem att kunna söka asyl i Sverige med mindre än att vi får flyktingsmugglare och gummibåtar på Östersjön. Det, kära Löfven och Romson, det är verklighet efter ert beslut.
