Hur kan Syrien byggas upp igen?
Går det att tänka sig ett Syrien efter kriget? Ja, det måste vi, menar en grupp forskare i Lund. De har redan börjat titta på hur landet kan byggas upp igen. I det arbetet vill de ha med sig syrier som har flytt till Sverige.
– Framtiden formas i dag, säger Helen Avery, forskare på Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet.
Hennes ord sammanfattar det ett 30-tal personer har samlats för att samtala om under en heldag på Internationella miljöinstitutet i Lund. På plats finns bland andra initiativtagaren Tareq Emtairah, forskare på Internationella Miljöinstitutet, liksom lektorer och professorer inom allt från statsvetenskap, till hälso-, lantbruks- och klimatfrågor. Dessutom deltar en handfull personer med syrisk bakgrund, bland annat en professor i filosofi, en blivande journalist och en apotekare som även är fotograf. Tareq Emtairah, som själv är palestinier men uppvuxen i Jordanien, hoppas det ska bli många fler deltagare med bakgrund i Syrien och Mellanöstern när projektet fortsätter.
Målet är att tillsammans hitta en vision för hur Syrien och andra krigsdrabbade länder i Mellanöstern kan byggas upp igen. Samtidigt hoppas man kunna bidra till ökad integration för personer som har kommit till Sverige som flyktingar. Deltagarna får gärna ha akademisk bakgrund eller vara unga studenter men alla är välkomna.
Projektet kallas Post Conflict Visioning Labs. Upp till 90 personer kommer att träffas vid flera tillfällen med start i maj på en slags visionsverkstäder där modeller ska skapas för hur Syrien och andra länder kan se ut om 15–20 år.
– Det är så många professionella kolleger från Syrien som nu lever här. Vi vill göra något tillsammans med dem. Fokus är ett framtida Syrien, med ett hållbart samhälle både där och i resten av Mellanöstern, säger Dan-Erik Andersson forskare vid Centrum för Mellanösternstudier.
Flera av talarna visar bilder på förstörda bostadshus i syriska städer. Det för tankarna till Europa på 1940-talet eller Balkan på 1990-talet.
– Skadan i Syrien kan vara lika stor som i vissa nationer efter andra världskriget. Enligt FN kan det komma att ta 30 år för den syriska ekonomin att återhämta sig, säger Tareq Emtairah.
Han menar att flyktingkrisen i Europa debatteras på ett polariserat sätt och att få tänker på långsiktiga lösningar. Just det kan därför vara ett universitets uppgift när ett krig pågår.
– Det kanske inte blir samma vackra städer men något kan byggas upp igen. Jag pratade med en familj som har tagit emot ensamkommande flyktingbarn, och de sa att barnen behöver hopp.
Inspiration för det arbete som nu startar i Lund kommer bland annat från hur det gick till i Sydafrika innan apartheiden avskaffades, med 1990 års förhandlingar om en fredlig uppgörelse.
– Då skapades historier om hur Sydafrika skulle kunna se ut efter apartheid och det sägs att de scenarierna bidrog till att president de Klerk vågade ta steget och avskaffa systemet, säger Tareq Emtairah.
Karin Aggestam, professor i statsvetenskap i Lund, har inriktat sig på fredsbyggande i Mellanöstern.
– Fredsbyggande är väldigt viktigt i dessa tider, och att hitta visioner bortom den deprimerande situation som det är nu.
Hon säger att hon kan tänka sig att kriget når sin vändpunkt nu under 2016.
– Vi måste tro på något efter konflikten, annars går det inte. Och vi måste hantera det som har hänt, hur traumat ska läkas. Det är viktigt att det skipas rättvisa och hur offren behandlas.
Salam Kawakibi är en av träffens talare som själv kommer från Syrien. Han leder organisationen Arab Reform Initiative, som har säte i Paris och arbetar för demokratisering i arabvärlden. Bland annat genom projekt där studenter med syrisk bakgrund deltar.
– Jag hoppas att flera av dem kommer att vara med och bygga upp sitt samhälle igen.
Han menar att det finns några sektorer som är extra viktiga när Syrien byggs upp där det behövs mer kunskap inom landet: hur lokalsamhällen styrs, hur ett samhälle blir rättvist och säkert, och hur hållbar utveckling samt stadsutveckling går till.
Ytterligare en sak är mycket viktig säger Salam Kawakibi: Barnen, och då inte minst deras utbildning.
– Många barns utbildning har avbrutits under kriget, eller så har de inte fått någon alls.
En av deltagarna på konferensen är Youssef Salamah, professor i filosofi i Damaskus som nu bor i Malmö. Han ser också utbildning som grunden till ett stabilt samhälle.
– I Damaskus fick vi inte diskutera vad som helst, inte ens på universitetet. Allt var förbjudet. Det vi behöver nu är att bygga upp en utbildning som tillåter kritiskt tänkande, som ger öppet sinnade människor som accepterar varandras olikheter och kan diskutera kritiskt, demokratiskt och fredligt, säger han.
Fakta: Ny överenskommelse om vapenvila
I tisdags accepterade den syriska regimen den plan för vapenvila som Ryssland och USA lagt fram. Det innebär att en planerad vapenvila ska inledas i morgon, lördag den 27 januari. Striderna ska sluta men överenskommelsen gäller inte terrorgrupperna Islamiska staten och al-Qaida.
Ryssland kommer att fortsätta genomföra luftangrepp mot de grupperna. Nödhjälp kommer att kunna levereras till ställen med akuta behov, enligt avtalet. Syriens president Bashar al-Assad har även lovat att ett parlamentsval kommer att hållas 13 april i år.
Källa: SvD
Enkät: Vad tror du om projektet?
Rami Iskif, Kristianstad. Apotekare och fotograf. Kommer från Syrien och har bott i Sverige i sju månader.
– Det är en svår process men jag tror att det är möjligt. Men man måste arbeta med flera
scenarier som det går att hoppa mellan när man ser hur framtiden blir. Och så tror jag att det behövs kontakt med personer inne i Syrien. NGOs både i Syrien och Sverige behöver bli delaktiga, och även entreprenörer både i och utanför Syrien.
Nada Zaito, Stockholm. Redaktionssekreterare på tidningen Metro. Kommer från Syrien och har bott i Sverige i 2,5 år.
– Jag tycker det är en fantastisk idé som både kan hjälpa människor och ta fram den stora potential som finns hos personer från Syrien som bor i Sverige nu. Jag hoppas att det här kan påverka uppbyggnaden av Syrien och även ge hopp att det går att bygga upp sitt land igen och att få en bättre framtid.