Kunskap om vattenhantering hjälper andra
Holländsk ingenjörskonst har förvandlat vad som en gång var ett sumpigt floddelta till ett bördigt och välbeställt samhälle. Nu vill holländarna dela med sig av sina erfarenheter till andra lågt liggande länder.
Enligt ett engelskt ordspråk skapade Gud världen, men holländarna skapade Nederländerna. Och visst ligger det ett uns av sanning i det senare påståendet. Med hjälp av stora vattenhanteringsprojekt har omkring 3 500 poldrar – torrlagda våtmarker – anlagts. Resultatet är ett enormt ingenjörsprojekt bestående av ett komplext system av vallar, avrinningssystem och pumpstationer. Med sin unika historia är det föga förvånande att Nederländerna fokuserar speciellt på just vattenhantering i sitt biståndssamarbete.
Maarten Gischler arbetar som vattenrådgivare vid nederländska utrikesministeriet. Han förklarar att vattenhantering är ett av Nederländernas fyra biståndsområden.
– Förbättrad vattenhantering svarar mot det sjunde millenniemålet som stipulerar att människor ska få tillgång till rent vatten. Bra vattenhantering är essentiellt för att uppnå millenniemålen.
Kooperativa projekt
Enligt den nederländska biståndsstrategin ska man bistå utvecklingsländer med att förbättra tillgången till rent dricksvatten och sanitära anläggningar, säkrare vattenhantering i framförallt deltaområden, samt effektivisera vattenanvändningen inom jordbruket. Till detta har utrikesministeriet allokerat omkring sex procent av den totala biståndsbudgeten på omkring fyra miljarder euro. Men trots Nederländernas expertis inom de tekniska lösningarna för vattenhantering fokuserar biståndssamarbetet främst på en något oväntad aspekt.
– Många länder har duktiga ingenjörer, menar Maarten Gischler. Vad vi är duktiga på är styrningen av vattenhantering. Våra institutioner har mer än 1 000 år på nacken som kooperativa projekt.
Främja samarbete
Det Maarten Gischler syftar på är den nederländska modellen – polder-modellen. Enligt historiker tvingades olika samhällsklasser samarbeta för att möta hotet från havet redan på medeltiden i Nederländerna. Detta har fostrat en politisk kultur med fokus på konsensus och pragmatism. Ett konkret exempel är de lokala vattenstyrelserna som överser skyddsvallar och pumpstationer. Institutionerna, som ofta omnämns som landets första demokratiska, driver in sina egna skatter och dess representanter väljs i lokala direktval.
– Vattenstyrelserna ger stabilitet och öronmärkta pengar, förklarar Maarten Gischler. Vi tror att de kan ha en stabiliserande effekt genom att främja samarbete. I deltaländer som till exempel Bangladesh, som redan har viktig infrastruktur, är det just denna typ av styre som ofta saknas.
Liknande tankegångar ligger bakom landets fokus på sju internationella flodområden där man enligt den officiella strategin söker ”främja samarbete mellan länder uppströms och nedströms”. Bland annat har nederländsk expertis anlitats vid framtagandet av deltaplanen för Mekongfloden.
”Leva med vattnet”
Samtidigt ser de alltid pragmatiska holländarna även klimatförändringarna och stigande havsnivåer som en möjlighet att tjäna pengar. Den nederländska regeringen har utsett vattenhantering till ett framtida exportområde och holländska arkitekter och ingenjörer har anlitats för att utveckla bättre stormskydd i bland annat New Orleans och New York. Även Göteborg ser över möjligheten att utveckla översvämningsskydd med hjälp av nederländska ingenjörer.
Men trots Nederländernas expertis inom vattenhantering är det kanske deras insikt att kampen på sikt är hopplös som är den största lärdomen för andra lågt liggande länder. Enligt landets nya Deltaplan ska man lära sig att ”leva med vattnet”, ”leva med naturen” och ”bereda plats för floden”. Flytande hus är en lösning, depolderisering en annan. Inte ens holländarna kan stå emot naturen för evigt.
– Ett av våra budskap till andra länder är att inte göra samma misstag som vi, säger Maarten Gischler. Det går inte att bara bygga skyddsvallar, andra lösningar behövs också.
