Galopperande historielöshet
För några dagar sedan upplyste Spotify mig om att jag inledde mitt musikår 2015 med On Top of the World med The Carpenters. Det förvånade mig. För ett år sedan var jag nämligen i uruselt fysiskt skick, utarbetad och arbetslös. Det fanns helt enkelt inte mycket att känna sig på topp över.
Kring nyår är det vanligt att se tillbaka på året som gått. Många ser det bara som en sentimental tradition, men det kan vara mycket mer än så. Det är en möjlighet att växa som människa. Mitt 2015 började visserligen knackigt, men när livet suger, så suger man tillbaka med allt man har tills livet ger upp och föreslår att man går och gör något roligare ihop istället.
2016 inleder jag nu 40 kilo lättare, utvilad och med ett nytt spännande jobb, men jag vänder inte mitt gamla jag ryggen. Det var mitt gamla jag som med usla förutsättningar baxade mig ända hit. Om jag glömmer bort det, så förlorar mitt framtida jag en stabil grund att stå på. Tillvaron blir skakig om man inte har en aning om hur man hamnade där man är, vilka förhoppningar man hade, vilka uppoffringar som krävdes för att förverkliga dem och vilka händer som sträcktes ut när man behövde en hjälpande hand.
Detta gäller inte bara dig eller mig, detta gäller även samhället i stort. Tyvärr har historia som kunskapsområde devalverats. Den anses numera vara en ”mjuk” vetenskap, som – till skillnad från ”hård” vetenskap – i stort betraktas som en hobby för folk med för mycket tid över. Detta får förödande konsekvenser.
Många av de problem vi ser omkring oss bottnar i en galopperande historielöshet. Självutnämnda sverige(o)vänner värnar om en hittepåvariant av en verklig historia som de inte ens har rudimentär kunskap om. Politiker svarar på kriser och hot med samma sorts förhastade beslut som genom hela historien skapat enormt mänskligt lidande. Samma misstag begås om och om igen bara för att vi kommit att betrakta historien som en sorts dokusåpa som vi snabbt stänger av när den inte matchar vår egen hemsnickrade världsbild.
Det är därför viktigt att bevara och levandegöra historien om de som levde före oss. Det är också viktigt att vi dokumenterar vår egen samtid så att våra liv kan levandegöras för kommande generationer. Historia handlar inte bara om att titta i backspegeln. Historia är något vi alla varje dag skapar och kastar som en flaskpost in i framtiden i hopp om att någon där ska fånga den och lära sig av våra misstag.
Jag är lyckligt lottad. På mitt nya jobb som verksamhetschef för Wikimedia Sverige kommer jag att få jobba med just detta varje dag. Wikimedia gör det med hjälp av den digitala tekniken och samarbeten med enskilda individer, arkiv, bibliotek och museum. Du ser resultatet varje gång du besöker historiens största encyklopedi: Wikipedia – ett av de många projekt Wikimedia arbetar med.
Det finns dock inte tillräckligt många timmar på dygnet för att göra allt man vill. Därför är detta tyvärr min sista krönika i Syre. Jag är så tacksam över att ha fått vara med en bit på resan. Ta hand om varandra. Lär av dem som redan levt. Skapa ny historia tillsammans. Gör 2016 fantastiskt!
