Frihet försvaras inte med tvång
Krigsminister Peter Hultqvist meddelade i slutet av förra veckan att han vill utreda återinförandet av en allmän värnplikt.
– Vi vill bygga ett robustare och mer fungerande personalförsörjningssystem, sa han enligt Aftonbladet.
Det är svårt att se detta som annat än nostalgisk populism, för inte ens de som tror att fred skapas med en stark militärmakt kan tro på att gårdagens lösningar är framtiden. Att med kvantitet, i form av en massa värnpliktiga, möta högeffektiva krigsmakter är inget annat än skrämmande cynism. Bara för att de värnpliktiga knappt får någon ersättning och därmed är billigare än dyra krigsleksaker, är det inte okej att se dem som kanonmat som kan offras.
Att du inte skapar fred genom att rusta upp och skramla med vapen eller värnpliktiga, lika lite som jag undviker bråk på Möllevångstorget genom att stå och hota folk med en påk, kan vi lämna därhän denna gång. Inte ens för hökarna är det ur försvarsstrategisk synvinkel vettigt att 2015 försöka vinna ett krig med ett numerärt övertag i form av korttidsutbildade amatörer. Så hela idén med värnplikt i olika former (det blir allt vanligare att även en civil samhällstjänst förordas) bygger på något helt annat än försvarsmässiga avvägningar. Diskussionen brukar istället landa i att det handlar om att fostra ungdomar till bättre medborgare. Förr i tiden kallades det att göra män av pojkar, i dag sägs mer allmänt att det är ett bra sätt för ungdomar att bli vuxna.
Även argumentet att ett ”folkförsvar” är mer demokratiskt och förankrat om ”alla” måste delta brukar föras fram. Men du kan inte fostra ungdomar till att tänka fritt och kritiskt i en organisation som de tvingas in i och vars grund bygger på att de ska lyda istället för att tänka själva. En organisation där du är livegen 24/7 i månader eller i värsta fall något år. Du kan inte försvara demokrati och mänskliga rättigheter i en auktoritär och toppstyrd organisation där vanliga demokratiska fri- och rättigheter inte gäller.
Det är alltför vanligt, inte minst bland politiker, förvånande nog lika mycket till höger som till vänster, att med politiska beslut vilja tvinga folk in i det levnadssätt som just den politikern tycker är bra. Det kan handla om allt från kvotering av föräldraledighet till att förbjuda surrogatmödraskap. Förutom att det sällan är ett framgångsrecept för att skapa det samhälle som politikern vill ha, se till exempel på Sveriges misslyckade drogpolitik, så är det principiellt förkastligt. En majoritet (eller dess ombud) ska inte inskränka den enskildes rätt att leva sitt liv så länge den enskilde inte inskränker någon annans lika självklara rätt.
Det finns förstås en massa frågor där den enes vilja att göra något begränsar andras frihet. Därför är det helt okej att ha lagar som förbjuder dödande och andra former av övergrepp och tvång. Det vore också rätt att inkludera andra djur i detta.
Däremot är det aldrig rätt att förslava någon, inte ens för en kort stund, utifrån vad en tror är bäst för majoriteten. Du kan inte försvara frihet, demokrati och oberoende genom att ta ifrån individen dennes frihet, oberoende och demokratiska rättigheter. De som föreslår denna typ av tvångsåtgärder bör också fråga sig vad straffet ska vara för dem som vägrar. Ska de som vägrar buras in, få böter eller fråntas vissa rättigheter?
Om Hultqvist har problem att få folk till försvaret har han, precis som alla andra som leder verksamheter, två vägar att välja mellan. Lägga ner eller åtminstone minska verksamheten eller att skapa bättre villkor så att fler blir intresserade av att delta. Jag föreslår att Hultqvist gör det första.
