Fler behöver stå för notan
När förhandlarna arbetar in i det sista med att snickra ihop ett nytt klimatavtal är det en fråga som inte helt oväntat hamnar i topp: Pengar. Men hur de som håller i finansieringen ska stävja klimatförändringarna är oklart.
Från studentaktivism till styrelserummen. Under Parismötet uppgavs att tillgångar för 3,4 biljoner dollar nu ska divesteras. Foto: James Ennis/Creative Commons 2.0
Oavsett vilka stater som exempelvis räknas in för att stå för notan kommer det inte räcka. Därför är det några gäster som är extra välkomnade ute i mässhallarna på Le Bourget i Paris. ”Det är den stora nyheten, att ni är här” utbrister en representant från en tankesmedja glatt under ett panelsamtal där Engelska centralbanken är representerad.
Pensionsfondsförvaltare, internationella finansiella institut och andra finansmarknadsaktörer är hett uppvaktade på klimatmötet COP21. Det är kanske inte så konstigt. För att ställa om samhället till att stanna uppvärmningen och de katastrofala följderna som den kan få behövs investeringar. Dels till anpassning och begränsning av skadorna, men också för att vissa verksamheter ska ändra inriktning. I det senare fallet har arbetet för så kalla divestering varit framgångsrik.
– Den har gått från att vara studentkampanjer mot universitet att sluta investera i fossila industrier, till att faktiskt visa genom analys att det är en bra affär. Nu är det inte bara en aktionsgrupp utan också något som finansiella aktörer följer efter och krävs på av sina kunder, säger Edward Cameron på BSR, ett företag som arbetar med att hjälpa investerare och företag att göra hållbara val.
Men han ser också en problematisk erfarenhet från sin egen verksamhet.
– När det nu är så många som vill divestera så kommer också frågan, i vad ska de investera istället?
Att värdera nya potentiella projekt utifrån vilken anpassnings- eller begränsningseffekt de har på klimatförändringar är en sak. Att bedöma befintliga branscher utifrån utsläppen de skapar är en annan. Den som kan ge informationen som gör att inte investeringen ska visa sig bli värdelös, kan bli rik. Men det saknas en standard, och runt 400 aktörer kämpar för att ta just den marknaden.
– Såklart arbetar vi för en standard, men jag tror att vi kommer att ha många modeller i början så att många kan börja. Och om vi skulle ha för höga trösklar så kanske vi inte får med företagen som ska lämna informationen frivilligt, vilket vi helst vill, säger Per
Bolund, Sveriges finansmarknadsminister.
Men var hamnar sedan investeringarna? Nästan allt går till de redan rika länderna, konstaterar flera experter på COP21. I de länder där klimatförändringarna kommer att kännas av mest och behovet är störst saknas det pengar. Det saknas dock inte projekt.
Varför investeras det inte där? Svaren varierar, men genomgående säger näringslivsrepresentanter att det beror på att de som söker pengar och de som har pengar inte pratar samma ”språk”.
– Det blir exempelvis biståndsargument från de sökandes sida, och det går inte hem hos många investerare, säger Dominique Charron från kanadensiska statens institut för utvecklingsforskning.
Det är oftast ett ord som saknas – avkastning. Och även om förbättrad image kan vara en sådan, så är ekonomisk avkastning det som lockar mest. Men kan exempelvis en investering i skyddsvallar mot havsnivåhöjningar verkligen ge ekonomisk avkastning?
– Ja absolut, både för att skydda kunder och anställda. Ett företag som exempelvis tillverkar accessoarer vill sälja sina varor till kunder. Därför vill de se till att det finns pengar hos den gruppen. Men om kunderna hela tiden ska behöva oroa sig för översvämningar så kommer de att lägga sina pengar på det istället, säger Ulf Moslener på Frankfurt Business School.
För att det argumentet ska gå hem så behövs något mer även här: Information. Vilka risker som finns, men också om vad som kan vara affärsmöjligheterna till följd av förändringarna.
Att ge just den informationen har också blivit en framgångsrik bransch i sig.
– Det är verkligen en växande marknad och jag vet att om bara vi som arbetar i den kan visa på framgång i fler projekt så kommer investerarna att följa efter, säger Edward Cameron.
Divesteringsrörelsen
• Att ”divestera ur” är motsatsen till att ”investera i” – det handlar om att sälja av aktier, fonder eller andra investeringar som är oetiska eller moraliskt tvivelaktiga.
• Rörelsen Fossil Free började som en studentrörelse men har spridit sig och sätter numera press på både universitet, städer och kommuner att divestera ur fossilbränsleindustrin.
• Bakom Fossil Free-rörelsen står organisationen 350.org. Det står för 350 parts per million (miljonandelar) vilket är siffran som många forskare, klimatexperter och progressiva politiker anger som den övre gränsen för halten koldioxid i atmosfären.
• Tidigare liknande framgångsrika kampanjer är exempelvis den som bidrog till att bräcka Apartheid-regimen i Sydafrika på 1980-talet.
Källa: Fossil Free Sweden
