Diskutera med dem som tycker annorlunda
Min farmor föddes 1906. På den tiden var de allra flesta rasister, homofober och hade en helt annan syn på jämställdhet mellan könen. Kvinnor fick inte ens rösta (fast när farmor nådde rösträttsålder hade det ändrats). Fram till fyra år innan farmor föddes hade föräldrar en plikt att slå sina barn om de misskötte sig.
Min farmor förstod inte riktigt skånska. Öronen liksom låste sig när någon inte pratade rikssvenska. Jag minns att det kom en färgad tjej från hemtjänsten till farmor ibland. ”Svarta Sara” kallade hon henne. Homosexualitet tror jag aldrig vi diskuterade. Farmor uttryckte inte några fördomar, vad jag kan minnas, utan var nog för sin tid rätt vidsynt. Men ändå.
I somras var jag i Mölle, där ryktet om den svenska synden sägs ha startat i slutet av 1800-talet. 1890 tilläts nämligen gemensamt badande för kvinnor och män på badhuset vid havsstranden. Ryktet spred sig och människor reste från Danmark, Tyskland och andra europeiska länder för att beskåda – och kanske delta i – detta syndiga leverne. De var inte nakna, alltså. Nej, nej. På många bilder har både kvinnor och män tvärtom på sig baddräkter som räcker ner till knäna. Synden bestod i att de badade på samma strand. Det ansågs syndigt långt in på 1900-talet.
Jag behöver bara se tillbaka på när jag själv växte upp och jämföra synen på homosexualitet i dag med då för att se att enormt mycket har hänt sedan dess. Barnaga förbjöds när jag var tre år gammal. Visst anser jag att jag är klokare än farmor och hennes generation i dessa frågor. Så klart. Vi är alla formade av den värld och den samhällssyn som funnits omkring oss under vår tid. Frågan är vad vi gör när vår syn krockar med någon annans, någon som präglats av en annan syn på människan och samhället. Dömer vi ut dem som hopplösa fall? Kastar vi hat över dem på twitter? Avfriendar vi dem alla på facebook? Sluter vi oss i vår egen krets av likasinnade och snackar skit om alla andra (och låter dem göra samma sak)? Eller pratar vi med varandra över åsiktsgränser och försöker förstå?
Om några decennier är jag gammal, om jag får leva. Inte bara gammal utan också gammaldags. Jag känner redan ibland att jag inte riktigt hänger med i hur den yngre generationen tänker, men jag försöker förstå. Och funderar över vad som i framtiden kommer anses knäppt i hur jag ser på saker i dag. Kanske anses det galet att vi födde upp djur för att äta dem? Kanske anses fängelser vara ett obildat och primitivt sätt att hantera kriminalitet? Eller kanske anses jag i framtiden ha varit alldeles för slapp och liberal i min syn på individens rätt att göra som hen vill?
Ingen vet. Men jag vet en sak. Och det är att jag hoppas att vi kan prata med varandra. Att jag inte blir avfriendad om jag luftar mina tankar och åsikter. Att de som tänker annorlunda orkar diskutera med mig. Kanske ändrar jag mig, kanske inte. Men oavsett är jag övertygad om att samhället mår bättre av att vi försöker förstå varandra. Fast det kanske redan är helt ute att tänka så.
