Det är inte gränser som begränsar
DEBATT Ingen väljer sin födelseort, men att välja var en ska leva är en mänsklig rättighet. Som Elina Jansson delar jag övertygelsen om att individen ska äga makten över sitt öde, och få ting är så centrala i människors liv som just var de bor och verkar.
DEBATT Ingen väljer sin födelseort, men att välja var en ska leva är en mänsklig rättighet. Som Elina Jansson delar jag övertygelsen om att individen ska äga makten över sitt öde, och få ting är så centrala i människors liv som just var de bor och verkar.
För att en vision om fri rörlighet ska fungera måste ekonomin anpassas därefter. Ekonomisk hållbarhet är en förutsättning för trovärdighet, i synnerhet för större reformer, vilket fri rörlighet rimligtvis bör ses som. Ifall ytterligare en stor reform, som basinkomst, införs, måste man se hur de kan kombineras på ett ekonomiskt hållbart vis. Annars riskerar man att förlora trovärdighet och det kan bli, som Elina beskriver det, ”en explosion av välvilliga tankar”.
Ett misstag som ofta görs när fri rörlighet önskas är att man vänder sig mot gränser som idé. Det hinder som finns mot fri rörlighet är inte gränser, och har aldrig varit. Hindret är gränskontrollerna och våldet mot dem som vill korsa gränserna.
Faktum är att inom Sverige finns flertalet gränser mellan kommuner, landsting/regioner, landskap et cetera. Vid dessa gränser finns inga kontrollanter. Den territoriella gränsen mellan Sverige och Danmark är inget hinder för den som tar tåget från Malmö till Köpenhamn. Gränser är bra! De möjliggör demokratiskt maktutövande och ansvarsutkrävande.
De valda beslutsfattarna för den lokala politiska organisationen har de boende inom den avgränsade området att svara inför. Invånarna på andra sidan gränsen ställer sina krav till de folkvalda inom hens avgränsade område. Invånarna är fria att flytta och röra sig över de lokala och regionala gränserna. Det är denna form av gräns som förespråkare av fri rörlighet bör stödja.
Nationalstaten är en dålig social konstruktion, då den bygger på föreställningar om en påhittad nation. Medborgarstaten är å andra sidan rationell till sin karaktär. Medborgarskapet innebär en juridisk tillhörighet till en stat, och är självvald. Den individ som vill bli svensk medborgare tar sig till Sverige, ansöker och uppfyller de krav som ställs. Först därefter åtnjuter hen fullt ut de medborgerliga privilegierna.
Att medborgarskapet bygger på idén om ”vi” och ”dom” är inget problem då grupptillhörigheten är frivillig och utbytbar. Vid införandet av basinkomst är det rimligaste att enbart medborgarna omfattas. Med motiveringen att det annars inte vore ekonomiskt hållbart. De som vill ta del av basinkomsten är fria att bli medborgare. Det finns således ingen permanent uteslutning. De som utesluts är de som av olika skäl inte vill bli medborgare. Makten ligger hos individen som står utanför och inte hos kollektivet medborgarna.
En värld utan någon form av gränser vore inte rimlig. Att hela mänskligheten ska omfattas av det svenska skyddsnätet är inte ekonomiskt hållbart. Medborgarskapet, som är öppen för alla, är en rimlig avgränsning för vilka som bör omfattas av basinkomst. På så vis kan vi på ett ekonomiskt hållbart vis både verka för helt fri rörlighet och basinkomst.
