Centern borde inte driva marknadshyror
Förra helgen beslöt Centerstämman att partiet vill ”successivt införa en friare hyressättning med starkare koppling till bostäders marknadsvärde”. Som medlem i Centerpartiet och hyresgäst tycker jag inte att det är en bra idé.
De bostäder som byggs i dag är alldeles för dyra för dem som nu behöver bostad, skriver Hans Linke.
Foto: Nora Lorek/TT
Svensk bostadsmarknad står inför stora utmaningar. Vi har västvärldens starkaste urbanisering vilket skapar en omfattande bostadsbrist, särskilt i större städer. Och det har byggts för lite under för lång tid. Samtidigt är det stor skillnad i landet, det ska man ha i åtanke. På många orter råder fortfarande överskott av bostäder. Hyrorna ökar mer än inflationen och har gjort det länge. Det som byggs nytt är alldeles för dyrt. Den grupp som kunnat efterfråga dessa dyra bostäder har tunnats ur, och nu är det ungdomar, pensionärer och asylsökande som behöver bostäder.
Argumenten för marknadshyra är att när priset höjs, särskilt i attraktiva fastigheter, ökar utbudet och efterfrågan minskar tills vi når jämviktspriset. Problemet med den teorin är att efterfrågan kanske minskar men inte behovet. Ungdomar kommer helt enkelt att ge upp, låta bli att flytta hemifrån, tacka nej till utbildning eller det nya jobbet. Behovet återstår men möjligheten att flytta hemifrån finns inte när det inte finns lägenheter som passar plånboken. Det här blir resultatet när man försöker införa marknadens principer på en vara som inte är som andra varor. Ofta jämför man bostaden med mobiltelefoner eller bilar. Varför fungerar det inte på bostadsmarknaden som på marknaden för mobiler? Ja, för att bostaden inte är en mobiltelefon.
Var och hur vi bor avgör hur vi lever vårt liv. Det gör inte mobilen i vår ficka. Vi kan välja bort mobil eller välja en äldre mobil, men vi kan inte välja bort bostad. Trots det basuneras det ut att marknadshyror kommer att lösa allt. Det byggs för lite bostäder men marknadshyror påstås lösa det. Det kommer att lösa inlåsningseffekter på marknaden och medföra bättre utnyttjande av beståndet, hävdar man. Men risken är stor att alla hyror höjs, för när det inte finns bostäder att tillgå är vi beredda att bo var som helst till vilket pris som helst, för vi måste bo någonstans.
Fastighetsägarna vill tjäna pengar. Endast vid bostadsbrist kan de ta ut riktigt höga hyror. Och om bostadsbristen byggs bort sänks värdet på deras fastigheter. Det finns helt enkelt för många som tjänar på bostadsbristen. Om man vill bygga bort den krävs därför politik istället för marknad.
Ett av de stora problemen är rörligheten på bostadsmarknaden. I dag är det för höga trösklar för att köpa, har man inget att sälja är det svårt att komma in på den köpta marknaden. Och om man äger men hellre vill hyra är problemet att hyrorna är för höga. Boendekostnaden varje månad kan många gånger fördubblas.
Det enda marknadshyror skulle medföra är att människor skulle tvingas från sina hyresrätter. Beräkningar pekar på att 50 000 hyresgäster skulle tvingas flytta. Allmännyttan har inneburit att vi har väldigt hög boendestandard för alla, oavsett plånbok. Marknadshyror skulle sätta den principen ur spel. Det blir då nödvändigt att bygga ”social housing”, det vill säga av staten subventionerat boende. Ett marknadshyressystem skulle alltså kräva större åtaganden av samhället på bostadsmarknaden. Medan fastighetsägarna kan håva in vinsterna, som bara i Stockholms län skulle öka med 10 miljarder årligen, måste samhället ta större ansvar och kostnader för dem som inte klarar marknadsanpassade hyresnivåer.
Bostadsmarknaden är på det sättet en dålig marknad att avreglera och släppa fri. Risken är också stor att konsumentskyddet försämras. Boendet är för viktigt att leka med, och riskera att skyddet för konsumenten försämras. En påtvingad flytt förändrar hela livet för en hyresgäst som drabbas. Det är inte en politik som gynnar friheten hos individen. Därför bör Centern säga nej till marknadshyror.
