Bruka skogen utan kalhyggen
Kalhygget är människans spår i naturen. Avslagna grenar, uppochnervända stenar och rötter, 1,5-metersstubbar och djupa ränder i marken som endast en ny istid kan utplåna. Ibland skäms jag över att vara människa.
Kalhuggning behövs inte eftersom det finns bättre metoder, men ändå fortsätter den, skriver Kristina Bäck.
Foto: Fredrik Persson
Sly och hygge och plantager. En gran kapad halvvägs upp över ett jakttorn. Egentligen finns det andra, bättre skogsbruksmetoder och det vet många forskare och jägmästare. Ett kalhyggesfritt skogsbruk skulle ge finare skogar som går att vandra i. Det skulle också vara bättre för klimatet, ekonomin och ekosystemet.
Kalhyggesfritt skogsbruk innebär en anpassad gallring där man plockar ut ”mogna” träd och lämnar mindre träd att växa vidare. Då optimeras avkastningen från skogen samtidigt som naturvärdena ökar. Beräkningar som har gjorts av Ekoturismföreningen visar att hyggesfritt skogsbruk skulle bli mer lönsamt både för skogsbolagen och många landsortsbor.
Vid nationalparken i Tiveden ska Sveaskog avverka mer skog. Något som lokalbefolkningen och kommunen i Laxå är emot. Men avverkningen går inte att stoppa. Sveaskog sparar inte skog med ”enbart med upplevelsevärden som grund”. Nu ska de i alla fall prova en kalhyggesfri metod på den fyra hektar stora ytan i fråga. Kalavverkningarna har ökat så mycket runt nationalparken att utländska turister som vill uppleva skogen undrar vad som har hänt. De blir chockade när de ser hyggena, enligt lokala företagare.
I Tyskland har miljögruppen Robin Wood samlat in tusentals namnunderskrifter mot Sveriges kalhyggesbruk. Insamlingen lämnades förra veckan hos regeringen med kravet att Sverige ska sluta kalhugga sina sista naturskogar. Minst fem hektar naturskog försvinner i Sverige om dagen, enligt Robin Wood. I Tyskland bedrivs kalhyggesfritt skogsbruk sedan länge.
Utomlands finns fler som engagerar sig för de svenska skogarna. En internationell namninsamling i protest mot svenska kalavverkningar av gamla skogar har samlat över 100 000 underskrifter. Svenskt skogsbruk har även tagits upp av Ecologist, och National Geographic har publicerat ett reportage om hur ”Sveriges goda rykte döljer ett ohållbart skogsbruk”.
Många svenskar verkar tro att Sverige täcks av fina skogar. Men det mesta är plantager. Resten är sly och hyggen. En mycket liten del är ”riktig” skog, det vill säga naturskog eller gammelskog. Endast fem procent av landets skogar är skyddade. Samtidigt bevisas det i rapport efter rapport att människor mår bra av att vara i skogen, höra fågelsång och vistas i skogsområden med stor biologisk mångfald som bara finns i gammelskog.
Varför är vi inte mer engagerade för skogen? Är landsbygden så avfolkad att ingen ser när skogsmaskinerna arbetar? Litar vi på att skogsbolagen sköter sitt uppdrag och att vi inte behöver lägga oss i?
En jägmästare som arbetat länge för skogsbolagen har sagt till mig att det sitter en äldre skara inflytelserika personer på SLU som inte kan erkänna att de har haft fel. De har förespråkat kalhyggesbruket i åratal som den enda möjliga vägen. Ett generationsskifte måste ske, säger han.
