Andersson leker jultomte med skattepengarna
Om ett par veckor ska Magdalena Andersson presentera regeringens budget, och hon har redan börjat dela ut pengar till olika intressegrupper.
För att bara nämna några exempel:
• dryga 5 nya miljarder till byggindustrin. Som om inte räntebidragen på över 30 miljarder vore nog.
• 100 miljoner till kalkindustrin på Gotland för att om möjligt minska deras och Metalls gnäll om det kloka regeringsbeslutet att göra Ojnare till ett Natura 2000-område. Att vi har en av värdens lägsta gruvskatter räcker tydligen inte.
• 300 miljoner till mjölkbönderna i form av dieselsubventioner – det vill säga subventioner för ökade klimatförändringar.
Sverige är ett av de länder som har högst skattetryck i världen. Det innebär att Sverige är ett av de länder där staten till störst del bestämmer över de pengar vi tjänar. Det ger politiker och byråkrater enorm makt över våra liv. De styr hur vi ska bo, vilken kultur, sjukvård, utbildning, omsorg vi kan ta del av, hur det ska vara billigt att resa (inga bränsleskatter på flyg) och så vidare.
Regeringen vill förstås ge klappar till så många som möjligt för att få mottagarnas stöd framöver. Framför allt gäller det starka samhällsröster som påverkar opinionen, som bönderna. Deras intresseorganisationer är en bland de starkaste lobbygrupperna vi har, och således har ingen annan näring så mycket stöd som bönderna. 40 procent av EUs budget går till exempel till jordbruksstöd. Ofta i helt absurda former. När jag i början av 00-talet var med och drev en friskola kunde vi till exempel få stöd för varje glas mjölk som serverades. Om det var komjölk, vill säga, inte för växtmjölk.
Längre tillbaks i tiden, på 80-talet, ungdomssyndade jag i ett politiskt parti. Ett av de första mötena jag gick på handlade om kommunens budget, trodde jag. Men hela mötet kom istället att handla om det upprörande i att ett förslag från ett annat parti innebar att barnen inte skulle få komjölk i skolan varje dag. Det var på något sätt det yttersta beviset på hur vår välfärd höll på att kollapsa. Så stark har mjölklobbyn varit att komjölk i det närmaste setts som en mänsklig rättighet. Detta har lett till att vi tillsammans med finländarna är de som konsumerar mest komjölk i världen.
Ändå får vi höra regelbundet att det är kris för mjölkbönderna, att de behöver mer stöd. 1999 kunde en till exempel läsa i Lantbrukarnas Affärstidning: ”Snart får man leta efter svenska gårdar med mjölkkor. Just i dag försvinner tre mjölkleverantörer, i går var det likadant, i morgon också. Nästan tusen det senaste året.”
I samma artikel konstateras dock att mängden producerad komjölk hade varit ungefär densamma sedan 1980. Allt handlade alltså om att gårdarna blev större. Nu sägs det vara kris igen, men denna gång sägs det vara en komjölksgård per dag som läggs ner. Och nu minskar faktiskt komjölkproduktionen om än långsamt, mellan 1999 och 2014 sjönk den från 3,3 till 2,9 miljarder ton i Sverige. Fler och fler blir medvetna om det ohållbara med att konsumera komjölk och festivaler som Way out west och Kaffefestivalen har ersatt komjölken med havremjölk.
Men krisen handlar även om att det finns ett stort globalt produktionsöverskott på komjölk och att de svenska bönderna får allt svårare att exportera den. Mellan 2013 och 2014 sjönk komjölksexporten från 73 000 ton till 43 900 ton, en minskning med 40 procent på ett år. I det läget ska alltså regeringen använda än mer skattepengar till att subventionera fram ett ännu större överskott på komjölk.
Internationella energiorganet IEA har konstaterat att subventionerna från världens stater till fossil energi uppgår till 550 miljarder dollar per år. I Sverige har Naturvårdsverket i rapporten Potentiellt miljöskadliga subventioner kommit fram till att subventionerna till miljö- skadlig verksamhet är minst 50 miljarder kronor per år. En regering som kallar sig grön borde kraftigt minska på den siffran istället för att utöka den med 100 miljoner till kalkindustrin och 300 miljoner till komjölkindustrin. Skatter är bra när de används för att omfördela resurser från de rika till de fattiga. Men det är tyvärr inte det vi ser i dag.
Du hittar ett upprop mot ytterligare mjölksubventioner här: www.skrivunder.com/ta_inte_av_vara_skattepengar_till_mjolkbonderna