Rysk roulette med framtiden
Hur stor är risken att mänskligheten helt utplånas före år 2100? 1 procents risk? 5? 10? Frågan ställdes till en grupp experter på globala katastrofrisker under en konferens i Oxford 2008. Deras medelvärde hamnade på 19 procent!
Det är den här risken som Here be dragons handlar om. Titeln är hämtad från en beteckning som ofta användes på medeltida kartor över områden som var okända och potentiellt farliga. I dag finns inga vita fläckar kvar på våra geografiska kartor. Osäkerheten om vår framtid är desto större. Till vardags är författaren Olle Häggström professor i matematisk statistik vid Chalmers universitet, men i boken blir han en upptäcktsresande à la Marco Polo i framtidens okända farvatten. Eller kanske snarare en kartritare som försöker tolka de upptäcktsresandes (forskarnas) senaste rön.
Det är en karta skriven i delvis svårtydbara tecken (i form av ekvationer), som åtminstone jag stundtals hade svårt att hänga med i. Det minskar tillgängligheten för allmänheten men kanske den vetenskapliga tyngden behövs för att övertyga vetenskapssamhället, som verkar vara den huvudsakliga målgruppen för boken.
Boken beskriver kortfattat några hot från naturen, som asteroider och supervulkaner. Men inom de närmaste 100 åren är ändå hoten från naturen försumbara i jämförelse med de risker vi själva utsätter oss för. Ett av de största potentiella hoten tros komma från artificiell intelligens (AI). Häggström frågar sig om självmedvetna superintelligenta maskiner kommer att ha egna mål som står i konflikt med människans. Andra möjliga faror är nanorobotar (mikroskopiska robotar som självreproduceras) eller konstruerade virus, som kan slå ut hela mänskligheten efter att till exempel ha släppts av terrorister eller av militären.
Eftersom världens främsta experter på detta område anser att det är en betydande risk för en snar undergång för mänskligheten borde denna fråga rimligtvis vara högt prioriterad bland forskare och beslutsfattare. Sanningen är att det verkar vara en ickefråga för världens regeringar och forskning i ämnet är iögonfallande eftersatt. I boken konstateras att det globalt forskas 40 gånger mer på skalbaggar än på globala katastrofrisker.
Häggströms rekommendationer i boken är blygsamma. Han menar att vi borde satsa mer på forskning om de framtida riskerna som vi fortfarande vet så lite om. Han föreslår också att vi borde skifta fokus, från att endast skapa AI till att också betona vikten av att göra AI säkert.
Personligen tror jag att det behövs mer än så. Avgörande för hur vår framtida teknologi utvecklar sig kan vara vem som bestämmer dess inriktning. Häggström nämner att militären är en av de största när det gäller teknologisk utveckling. Det är dock svårt att hitta siffror på hur dominerande de är. Jag var tvungen att gå tillbaka till en rapport från 1998 av det internationella institutet Sipri för reda ut förhållandena.
Rapporten konstaterar att av alla statliga forskningsmedel i världen så tillföll 37 procent militären. Att så mycket resurser ägnas åt teknologi vars huvudmål är att döda bör oroa oss alla, med tanke på riskerna som den framtida teknologin bär med sig. Ett annat problem är att forskning inom militären och vapenindustrier sker med extremt lite insyn.
En av de viktigaste uppgifterna vi har som mänsklighet borde vara att skjuta över resurser från forskning på vapenteknologi till civilt bruk. Att öka insyn och reglering av all teknologisk och biologisk forskning för att säkerställa att den inte innebär stora risker är också viktiga steg. Att låta företag, regeringar och militär fortsätta med business as usual vore att spela rysk roulett med vår gemensamma framtid.
Fakta om boken:
Titel:Here be dragons
Författare: Olle Häggström
Förlag: Oxford University Press