Fegt nej till surrogatmödraskap
Barn får många av oss utan att ta så noga ställning till saken i förväg. Plötsligt är ett litet knyte på väg och oftast är det välkommet, men inte alltid planerat. För andra är det mer komplicerat, kanske omöjligt att få barn utan hjälp.
Robert Skoglund och hans dotter Alwina, som föddes av en surrogatmamma i Indien. Foto: Ingvar Karmhed/TT.
Länge har det pågått en debatt om vilka som ska få hjälp att bli föräldrar – bara par med en kvinna och en man eller även par av samma kön? Bara par eller även ensamstående? Och vilka metoder ska de få använda?
Jag menar att folk måste kunna använda vilka metoder de vill och kan, så länge ingen inblandad far illa. Adoption? Javisst, om det är det bästa för barnet. Det händer att barn rövas bort för adoption och att någon skor sig på verksamheten. Men det kan inte därför vara fel att ta hand om ett barn som behöver föräldrar.
Insemination, äggdonation? Javisst, så länge det finns säkra metoder. Surrogatmamma? Här blir det svårare, eftersom en graviditet är något så speciellt och eftersom människor lever i så olika situationer. Ska vi ha regler som passar när en kvinna själv vill bära någon annans barn? Eller regler som hindrar att utsatta kvinnor utnyttjas? Kan vi ha lagar som täcker båda fallen?
Det är bland annat sådana frågor som har gjort att regeringens utredning om hjälp till ofrivilligt barnlösa har fått delas i två. Det första delbetänkandet kom 2014 och ledde till ett riksdagsbeslut den 16 januari 2016 om att ensamstående kvinnor ska få rätt till assisterad befruktning.
Det andra delbetänkandet tar bland annat upp äggdonation och surrogatmödraskap – och tillstyrker det förstnämnda men inte det andra. Utredarna tar ställning mot kommersiellt surrogatmödraskap, där kvinnan som bär barnet får betalt. De vill inte bara att det ska fortsätta att vara förbjudet i Sverige, de vill också att samhället starkare än i dag ska motarbeta användandet av kommersiella surrogattjänster utomlands. Anledningen är att de anser det ”svårförenligt med de förbud som finns mot handel med kvinnor och barn”.
Men de vill inte heller tillåta altruistiskt surrogatmödraskap, där surrogatmodern inte får betalt för graviditeten utan bara en ersättning för sina omkostnader. Utredarna ser i och för sig fördelar med att tillåta det, först och främst att fler ofrivilligt barnlösa skulle kunna bli föräldrar. Dessutom skulle det bli tryggare och enklare för familjer med barn som har kommit till på det viset.
Det som de anser talar emot altruistiskt surrogatmödraskap är framför allt osäkerhet om hur det kan påverka barnen. Visserligen finns enligt utredarna inget som talar för att barn födda av en surrogatmamma skulle fara illa, men de studier som visar att barnen inte far illa är otillräckliga, menar de. Man vet inte vad det kan betyda för ”t.ex. identitetsutveckling och långsiktiga familjerelationer” att vara född av en surrogatmamma.
Nej, det är mycket man inte kan veta om hur ett barn och en familj kan komma att utvecklas. Det verkar underligt att lägga så stor vikt vid en fara som inte ens kan urskiljas. Som om det utredningen hänvisar till som ”försiktighetsprincipen” har fått bli svepskäl för ren socialkonservatism.
De ser också en risk för att surrogatmödrar som säger sig ställa upp ideellt i själva verket får betalt och kanske utnyttjas. Det är omöjligt att veta om de i själva verket har påverkats av ”påtryckningar, känslor av inre tvång eller dolda ekonomiska motiv”, skriver utredarna.
Att påtryckningar, känslor av inre tvång och dolda ekonomiska motiv inte ska vara grunden för viktiga beslut i livet är en god tanke som gärna kan få genomsyra fler delar av samhället. Men det måste finnas bättre sätt att förhindra sådant än att förbjuda själva beslutet.
Utredarna konstaterar också att det kan bli komplicerat om surrogatmamman ångrar sig och vill behålla barnet eller kanske göra abort. Så är det utan tvekan, men det är ju därför det behöver regleras. I dag kan en kvinna bära någon annans barn utan att bryta mot någon lag, utan att surrogatmödraskap egentligen är tillåtet. Det är juridiskt krångligt och osäkert, men det går. Och det görs.
I dag finns ett par hundra barn i Sverige som är födda av surrogatmödrar. En av utredningens uppgifter var att reda upp den juridiska situationen för dessa familjer. När utredarna nu har duckat det uppdraget borde regeringen ta bollen och skapa tydliga regler.
