Tre perspektiv på solidaritet
Det sägs att språkförbistring var en grundläggande orsak till att byggandet av Babels torn gick i stöpet. Symboliskt finns dock en lärdom att ta: att gå till botten med tolkningar av framför allt värdeladdade begrepp. Vill du också dela med dig av något du har skrivit, fotograferat eller tecknat till Läsarnas Syre? Välkommen att skicka det till [email protected]!
I dagens politiska läge är det viktigt att belysa begreppet solidaritet, eftersom det är det mest grundläggande i en levande demokrati. Mina funderingar kretsar kring tre värdegrunder som inte nödvändigtvis utesluter samhörighet. Inte desto mindre är de ett försök att få förståelse kring olika perspektiv. Om de upplevs som en provokation, så kan även det vara av godo, tanken är ju att skapa debatt.
Konstitutionell solidaritet:
• Utgår från att vi lever i den bästa av världar – lyckan uppnås genom att göra ”rätt” val.
• Avvikelser i välfärden beror på enskilds brister och misslyckanden och behöver rättas till.
• Frivillighet i form av välgörenhet, insamling, galor med mera stärker identiteten som välgörare.
• Ett världsomfattande samvete där engagemanget ofta stärks med avståndet.
• Den sociala gemenskapens grunder bygger på kategorisering – klassificering – kvalificering.
• Behörighetsanalyser i allmän konvenans.
Strukturell solidaritet:
• Utgår från att människan har en given plats i samhället.
• Lagar och förordningar ska slå vakt om mänskliga rättigheter.
• Trygghet ska gälla även människor som inte motsvarar marknadens krav.
• Tillit och tilltro till folkvaldas ansvar för samhällets fortbestånd.
• Rasera det som begränsar engagemang och delaktighet i samhällsbygget.
• Utbildning – arbete ses som självklar koppling.
Visionär solidaritet:
• Utgår från kommande generationers överlevnad.
• Konsekvenstänkande i närmiljö och globalt perspektiv.
• Vuxnas ansvar som förebild inför barn.
• Motverkar ansvarsbefriad maktfullkomlighet.
• Människovärdet står över marknadsvärdet.
Utgår vi från att det finns en kronologisk ordning med dåtid, nutid och framtid för solidaritetstolkningar hamnar vi i dilemmat att den konstitutionella solidaritetens frivilliga insatser upphöjs allt mer på den strukturellas bekostnad. EUs krav på konkurrensutsättning av så många offentligt styrda verksamheter som möjligt ger en utveckling där den strukturella solidariteten sätts inom en tidsbegränsad parentes.
Frivilliginsatser utan helhetssyn är det vi erbjuds inför alla typer av nationella kriser. Plus en tilldelningspolitik av offentliga medel. Tillför vi då det visionära tänkandet så drabbar det i första hand det strukturella inskränkta och nationalekonomiska perspektivet. Följden blir att oerhört många som satt sin tillit till en trygg tillvaro även om man inte arbetar, kommer att bli desillusionerade när de ser att gemensamma resurser konfiskeras och omvandlas till besparingsbuffertar.
Den strukturella och visionära solidariteten har dock en väsentlig gemenskap; respekten för människans värde, integritet och självständighet. För att motverka det gammaldags allmosesamhälle som växer fram, måste det utvecklas ett ekonomiskt trygghetssystem som gör oss till självständiga människor där inga behörighetskrav ska avgöra ditt människovärde.