Vi har både råd och plats
På den grekiska ön Lesbos står SD och delar ut flygblad som berättar att Sverige är fullt, det finns inga bostäder och jobb. Sverige har enligt SDs flygblad blivit ett våldsamt land på grund av massinvandringen och har näst flest våldtäkter i världen. Syftet med att sprida direkta lögner om Sverige är förstås att avskräcka flyktingar från att komma hit.
Ungefär samtidigt går regeringen och Morgan Johansson ut med att gränsen för flyktingmottagande är nådd. Vi kan inte längre ge folk tak över huvudet och vi vill både skicka iväg flyktingar och med signalpolitik se till att de som är i Tyskland blir kvar. Alltså samma typ av retorik som SD använder.
Ett par dagar senare, i måndags, meddelade Moderaterna att de vill stänga Sveriges gränser helt. Genom att bryta mot internationella förordningar inklusive Dublinförordningen ska de se till att just Dublinförordningen följs … Det vill säga den del av Dublinförordningen som gör att endast flyktingar som kommer direkt till Sverige, utan att passera ett annat EU-land, ska få söka asyl. Eftersom transportörsansvaret gör det omöjligt för flyktingar att ta flyg eller båt in i EU blir det i stort sett omöjligt att komma hit. Om denna förändring inte genomförs kommer Sverige enligt Anna Kinberg Batra att drabbas av “systemkollaps”.
Så i onsdags föreslår först KD att interneringsläger ska sättas upp för flyktingarna, och sedan föreslår regeringen att både gränskontroller och legitimationstvång på färjor ska införas. Eftersom en stor del av flyktingarna, av naturliga skäl, inte har id-handlingar, innebär det att vi dels riskerar sätta igång flyktingsmuggling med allt vad det innebär även i våra vatten. Dels att många inte kommer att kunna söka asyl här.
Bara två månader efter att treåriga Alans död fick tiotusentals människor ut på gator och torg för att kräva en humanare flyktingpolitik och lagliga vägar in i EU lägger politikerna all energi på att stoppa nödställda som försöker komma hit. Två månader efter insamlingsgalor, en otrolig mängd frivilliginsatser och ett rekordartat stöd för flyktingmottagande så har det, som Moderata Ungdomsförbundets ordförande Rasmus Törnblom uttryckte det, blivit ett ”race to the bottom” som gäller för regeringen och Alliansen.
Enligt de brunblåröda finns det inte plats för fler människor i EUs näst mest glesbefolkade land. Vi har 21 invånare per kvadratkilometer, endast Finland med 16 invånare per kvadratkilometer har färre. Med årets invandringstakt skulle det ta 5,5 år för oss att nå till 22 invånare per kvadratkilometer. Jämför det med det land där EUs regeringschefer träffades i onsdags för att diskutera flyktingfrågan, Malta, som har 1 272 invånare per kvadratkilometer. Eller med Hollands 399, Belgiens 340, Storbritanniens 248, Tysklands 231, Italiens 206 och så vidare. Tittar vi i andra änden krävs 36 år med dagens in- och utvandring för att vi ska ta oss upp till plats 26 (av 28) i befolkningstäthet. Det under förutsättning att Estland, som i dag ligger på platsen före oss med 29 invånare per kvadratkilometer, under dessa 36 år inte ökar sin befolkning. Det är bara att inse att stora delar av Sverige är öde, så har något land plats är det Sverige.
De brunblåröda hävdar också att det inte finns bostäder i Sverige. Bara genom couchsurfing.com, Airbnb och Blocket finns det just nu över 30 000 tillgängliga bostäder, de flesta med plats för flera personer. Och där finns ändå bara en bråkdel av alla fritidshus som står tomma, rum som folk har över, övergivna hus och andra möjliga platser för tillfälligt boende.
Enligt Ipsos undersökning i september kan var tredje svensk tänka sig att ta emot en flykting i sitt hem. Det skulle innebära plats för flyktingar i 1,4 miljoner hushåll. Det vill säga nästan nio gånger så många hushåll som det beräknas komma flyktingar till Sverige i år. Sist men inte minst hävdar de brunblåröda att vi inte har råd att vara medmänskliga. Enligt OECDs rapport som kom i måndags går Sveriges ekonomi som tåget och vår redan alltför höga konsumtion kommer att öka ytterligare. I år beräknas flyktingmottagande kosta 30 miljarder kronor, medan vi betalar 40 miljarder per år till EU och Maud Olofssons Nuon-affär kostade oss 89 miljarder. Om vi låter bli att betala EU-avgiften tills övriga EU-länder tar sitt ansvar, så som V har föreslagit och M har velat ta upp till diskussion, skulle det alltså kunna finansiera hela årets mottagande.
Istället för att fokusera och lägga resurser på att stoppa dem som i desperation flyr hit, är det hög tid att fokusera på hur vi gör mottagandet så bra som möjligt. Utrymme finns, boende finns och ekonomiska resurser finns, det är bara viljan som saknas.
